Mjölk och sånt

Att välja bort nötkött och dra ner på fläskkött var inte svårt. Men jag fattar inte hur jag ska kunna sluta med mjölkprodukter. Jag slutade dricka mjölk ett tag, vilket ledde till trötthet, darriga ben och blodsockerfall. När jag började må kasst på allvar gav jag upp.

Jag äter gärna när någon annan fixar maten. Men att själv ordna frukost och middag varje dag, dag efter dag efter dag, och att sedan faktiskt äta, det är en annan sak och ungefär så mycket jag klarar av. Att laga och äta lunch varje dag, aldrig.

Så jag har beslutat att vara klimatosmart och fortsätta dricka mjölk men lite klimatsmart i alla fall och dra ner på osten.

Medveten kund

I går var jag en medveten kund. Jag var sugen på makrill men i Ica-affären fanns bara makrilI med suspekt miljömärkning. Jag halade fram mobilen och googlade och japp, på Naturskyddsföreningens sajt läste jag att miljömärkningen i fråga inte var en miljömärkning värd namnet. Därefter bad jag personalen att ta in MCS-märkt makrill och plockade åt mig MSC-märkt sej.

Sen sabbade jag allt genom att köpa grädde till firren. Jag försvarar mig med att det var ekologisk grädde, och till extrapris.

Vad jag inte gjorde igår var att blogga. Jag var så upptagen med att organisera och rensa ut foton (jag har sjukt många foton och de flesta är på hus, blommor och katter) att jag glömde. En minut över midnatt, när datorn var avstängd och jag på väg till sängen, kom jag på det. Mobilens batteri var på upphällningen och i några sekunder övervägde jag att slå på datorn igen. Sedan gick jag och lade mig. Det är andra gången under bloggutmaningen blogg100 jag missar en dag.

Anti-anti

Jag är av naturen anti och vissa saker gör mig mer anti än vanligt. Bästa exemplet: Earth Hour. Om alla de som släckte ljuset under Earth Hour verkligen ändrade sin livsstil skulle vi kanske komma någonstans. För det är människors sätt att leva som måste ändras.

Earth Hour syftar till att visa politikerna att det är dags att ta klimatfrågan på allvar, om jag förstått saken rätt. Men människor måste ändra sitt sätt att leva och det kan inte politikerna fixa åt oss. Vi måste sluta överkonsumera, sluta äta kött så förbannat ofta, ställa bilen mer och skippa flygsemestern.

Så. Slut på rant.

Bra fisk och dålig

Röd paprika och curry är inte den ultimata kombinationen, inser jag efter mitt senaste experiment i köket. Men bortsett från det var fisksoppa på hoki riktigt gott.

Som syrran sa: det går att ifrågasätta det vettiga i att äta en fisk som transporteras från andra sidan jordklotet. Men är fisken MSC-märkt är det ändå okej.

Naturskyddsföreningen uppmanar oss att bara köpa fisk som är MSC- eller Krav-märkt. Småfisk som sill och anjovis är bra, men även lite större fisk som sej och torsk. Och makrill.

Tonfisk och ål är däremot ingen hit, och inte lax heller.

Det där sista är synd. Jag tycker om lax. Men det är ju inte som om jag inte kan leva utan det.

Hamla träd

Tillbringade helgen ute på ön. Syrran och jag var riktigt nyttiga. Nyttiga som i fixade undan en del arbete.

På lördagen hamlade syrran almen. Mitt jobb var att ta till vara på de största grenarna, befria dem från löv och kvistar så att de kan användas som blomsterpinnar och liknande. Och när almen var hamlad och grenarna omhändertagna finfördelade vi resterna och dumpade i komposten.

På söndagen släpade vi en gammal tv till återvinningsstationen, med hjälp av en rullkärra. Det tar 45 minuter att gå till återvinningsstationen men det var fint promenadväder och halvvägs dit snubblade vi över en loppis. Syrran köpte duplolego (till barnbarnet) och överkast. Jag köpte en bok, Mullvaden av John le Carré, nyutgåvan med Gary Oldman från Tinker tailor soldier spy på omslaget.

Återvinningsstationen var av den där sorten som jag skulle vilja ha i Majorna. Finns behållare för allt möjligt, inklusive hemelektronik. Och asbest. Asbest ska lämnas invirad i plast, upplyste en skylt. Det låter ju vettigt.

När vi dumpat tv:n gick vi hem med våra loppisfynd. Och sen drack vi kaffe och åt glass. Vi åt glass på lördagen också. Fast då käkade vi middag först. Pyttipanna är bästa slappematen när en hamlat en alm.

Megaloppis i Majorna

Har haft en sällsynt hektisk period. Möten, odling, utflykt och så den stora finalen – Megaloppis i Majorna, anordnad av Ekologisk stadsdel Majorna.

Megaloppisen var igår. Under några timmar förvandlades Majorna till en jättelik loppmarknad. Hundratals boende i stadsdelen satte ut sina bord och sålde. Otroligt många människor gick runt mellan borden, prutade och fyndade. Folkfest, liksom.

När jag kom hem vid fyratiden på eftermiddagen var jag dödstrött men helnöjd. 4 blusar, en top, två halsband, en scarf och två väskor köpte jag. Under 200 spänn kostade det mig och det var snygga grejer jag fick tag på. Jag behöver inte gå på sommarrean i år – jag har redan köpt kläder. Och för en gångs skull har jag konsumerat och agerat ekologiskt hållbart.

Pratade med en tjej som hade köpt en jättelik jugendtavla. Och en All-Starväska. När dagen gick mot sitt slut såg jag folk som släpade på böcker, husgeråd och möbler. Och kläder naturligtvis. Mycket kläder. Och det är liksom det som är grejen. Folk säljer allt möjligt och mycket är av god kvalitet. En av väskorna jag köpte igår hade överhuvudtaget inte använts.

Det var andra året i år megaloppisen arrangerades. Och nu är det en tradition. Planen är att loppisen ska ske den sista söndagen i maj varje år. Det känns toppen. Vi snackar om något helt unikt. Det förtjänar att upprepas – en hel stadsdel förvandlad till loppmarknad. Och det är de boende som själva bär ut sina bord och prylar och sedan städar efter sig. Det som inte sålts och som inte folk vill ta med sig hem igen skänker de till Myrorna.

Lysande, helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Trafikkaos i Paris

Paris, ja. I fyra dagar var jag där. En underbar stad att turista i. Bortsett från en liten detalj. Bilarna. Jag har aldrig sett så många bilar tidigare. Inte i Berlin. Absolut inte i Tallinn. Kanske i London, men det var så länge sedan.

Det bor 10 miljoner människor i Paris. Och parisarna älskar sina bilar. Åtminstone de parisare som tillhör den övre medelklassen och uppåt. Att åka kollektivt är inte tillräckligt classy. Nä, bil ska det vara. Och resultatet blir därefter. Bilar. Överallt. I mängder. Med tillhörande avgaslukt, oväsen och bilköer.

Avgaserna vande jag mig snabbt vid. Uttråkad i bilköerna hann jag inte bli. Det fanns ju så mycket att titta på. Inklusive trafiken. Parisarna har en liberal inställning till trafikregler. Och när andra bilister inte gör som de vill blir de förbannade. Det är skoj. Skoj är också alla mopedister och mc-förare som glatt zick-zackar mellan bilarna. Det är så spännande att vänta på smällen.

Men ljudet hade jag svårt för. Bilar låter. Även i snigelfart. Om inte annat så för att folk hänger på biltutan när trafiken trilskas. Vilket den ofta gör i Paris. Oväsendet är alltså otroligt. På vissa ställen går det inte att prata. Det är halvskrikande som gäller.

Cyklister då? Jodå, jag såg några. En och annan cykelbana också. Och det lär finnas lånecyklar. En miljösatsning. För biltrafiken i Paris är ett enormt miljöproblem. Det har iallafall en del parisare insett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,