Nytt år
Bra början på det nya året. Jag har slappat hela dagen. Bra avslutning på det gamla året. I fredags var jag på bio med en kompis och såg The Girl With the Dragon Tattoo – mycket bra film, bättre än originalet. David Fincher är en favoritregissör och Rooney Mara var helt lysande som Salander.
I lördags nyårsfest hos samma kompis. Massa människor, massa god mat, massa roliga diskussioner och så quiz. Jag gick hem strax före tolvslaget, när de andra skulle iväg och kolla på fyrverkerierna.
Constantine och Leslie är rädda för fyrverkerier och när det smäller som värst vill jag vara hemma. När jag kom hem var de lugna men fem minuter senare drog det igång på allvar och Constantine flydde i panik in under badkaret. Var Leslie tog vägen vet jag inte. Men de dök upp igen vid ett och då var dom som vanligt. Fördelen med katter. Deras minne räcker inte särskilt långt.
Zombies på tv
I kväll visas zombierullen 28 dagar senare (2002) på tv 4. Rekommenderas.
Egentligen gillar jag inte zombies. De är fula, dumma och klumpiga. Deras matvanor är mer än motbjudande. Zombies har ingen elegans, ingen finess, det är bara slafs-slafs, tugg-tugg, slabb-slabb, skrik-skrik. Antagligen luktar de illa också.
Men det finns bra zombiefilmer, t.ex. brittiska 28 dagar senare. Filmad med digital videokamera och med relativt okända skådespelare i ledande roller. Otäckt – särskilt skildringen av soldater under extrem stress – och hyfsat trovärdigt.
Förra helgen visades en annan zombiefilm på tv 6, Land of the Dead (2005). Också riktigt bra. Regisserad av George A. Romero som också gjorde Night of the Living Dead (1968), Dawn of the Dead (1978) och Day of the Dead (1985)
Night of the Living Dead var den första filmen med moderna zombies, utan samband med voodoo-myten. Moderna zombies som käkar levande som i sin tur förvandlas till döda som också käkar levande och så vidare.
Night of the Living Dead är filmad i svart-vitt. Budgeten var liten och specialeffekterna blev därefter. Jag stängde av tv:n efter 45 minuter. Filmen är hejdlöst deprimerande. I en värld där de döda går igen finns det inget hopp. Även om de döda till slut besegras finns inget hopp. Lika bra att ta livet av sig med en gång. Helst innan de döda börjar gå igen. Typ.
Romeros andra zombiefilm Dawn of the Dead har jag inte sett men däremot gjordes en riktigt hyfsad remake 2001.
Läs även andra bloggares åsikter om film, George A. Romero, Night of the Living Dead, 28 dagar senare, tv, zombies
Årets första filmmiss
Åååååh vad irriterad jag blir. Kanal fem visade animerade Corpse Bride av Tim Burton idag. Upptäckte jag när jag slog på tv:n tio minuter innan filmen slutade. Jag har velat se Corpse Bride i evigheter, vilket i det här fallet betyder sedan 2005. Nu fick jag nöja mig med eftertexterna.
Tim Burton gör sagor. Roliga, cyniska, inte alltid barnvänliga sagor, ibland med mängder av lik. Han har gjort världen till en roligare och mer spännande och lyckligare plats genom filmer som Edvard Scissorhands (1990 – gullig), Ed Wood (1994 – vansinnigt rolig), Mars Attacks! (1996 – hysteriskt rolig) och Sleepy Hollow (1999 – läskig och rolig).
Planet of the Apes (2001) var inte lika bra som originalet och med lätt träaktige Mark Wahlberg som hjälten. Men Helena Bonham-Carter hade en ledande roll som apa med samvete och stal större delen av showen, så jag översåg så gärna med resten. Batman (1989) och Batman returns (1992) hör inte heller till favoriterna. Jag är inte totalsåld på superhjältar och det irriterade mig att Kim Basinger i första Batmanfilmen skrek fånigt så fort något hände.
En film jag däremot tyckte om var söta spökhistorien A Nightmare before Christmas (1993). Animerad liten pärla regisserad av någon Henry Selick; Burton hittade på storyn och producerade. Gulligt, läbbigt och inget för småbarn och lättskrämda.
En av Burtons finaste egenskaper är att han har en förkärlek för Johnny Depp i huvudrollen. Och på senare år även för Helena Bonham-Carter. Alltså, Depp och Bonham-Carter. Mer än så behöver iallafall inte jag.
Nu har jag alltså snopet missat Corpse Bride. Men en av syskonbarnen har Burtons senaste, Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (2007). Johnny Depp och Helena Bonham-Carter i huvudrollerna och med så vitt jag kan förstå massor av lik. Den ska jag låna pronto.
Läs även andra bloggares åsikter om animerad, film, sagor, tv, Helena Bonham-Carter, Johnny Depp, Tim Burton
Alien3
Alien3. Den i mitt tycke bästa Alienfilmen. Sigourney Weaver, Charles S. Dutton, Charles Dance, Pete Postlethwaite och Lance Henriksen i mer eller mindre framträdande roller. Regidebut för David Fincher. Fincher gjorde senare Seven (lysande), The Game (urtrist), Fight Club (inte sett), Panic room (rätt trist) och Zodiac (inte sett).
I Alien3 dimper Ripley ner på en planet som fungerar som straffarbetskoloni. Elaka monstret följer med som oinbjuden gäst. Snart följer sedvanlig kamp på liv och död. Utan de sedvanliga jättevapnen som annars är standard i science fiction-filmer. Fångarna är inte betrodda med något mer avancerat än yxor och knivar. Av naturliga skäl. Vem sätter frivilligt ett jättevapen i händerna på en massmördare?
Alltså måste Ripley finna andra metoder för att döda elaka monstret. Och hon lyckas.
Bara en sådan sak.
Splittrad personlighet med hybris
En månad som bloggare och redan har min splittrade personlighet orsakat problem. En blogg om släktforskning bör hålla en viss standard. Ha ett seriöst tonfall. Framför allt bör den handla om släktforskning. Inte om knäppa katter, oförmåga att städa och usla cigarettändare. Och inte om det jag helst av allt ville skriva om igår: skräpkultur. Tv 3 frossar i Alienfilmer just nu och ikväll visas eminenta Alien3.
Det är dags att göra något. Jag skapar en blogg till. Det är ju gratis.
Hybris, kan tyckas. Korkat att skaffa ytterligare en blogg innan den första ens fått en läsekrets. Men vad tusan. Jag tycker om att överdriva.
Så härmed annonserar jag: en ny blogg har fötts. Neurotic Kitten. Mitt första inlägg ska handla om Alien3. Tror jag. Jag har inte skrivit inlägget än.