Nyklippt och en dos av döden
Ok. Så här kort hår har jag inte haft sedan jag var barn. Syrran klippte mig i lördags när jag var på Styrsö. Mitt hår var långt och superslitet, jag var urless på eländet och sa åt syrran att klippa MYCKET. Det gjorde hon. Det mesta av det som jag tidigare färgat försvann och nu ser jag verkligen hur gråhårig jag blivit. Men jag vill inte färga, mitt hår blir slitet och risigt och allmänt bläää. Nackdelen med tunt, mjukt hår, det tål inte mycket.
Dessutom är jag mer än en smula skeptisk till hur bra de där hårfärgerna är för miljön. Och för mig. Känner hur kontaktallergin bryter ut bara jag tittar på förpackningen.
På vägen hem smet jag in på Västra begravningsplatsen i Majorna. Temat för veckans Fotosöndag var oändlighet. Mer oändligt än döden blir det knappast. Det är spännande att fotografera gravstenar. Dessutom gillar jag begravningsplatser.
Internetöverdos
Jag tror att jag har fått en överdos av internet, läs: sociala medier. Jag har överkonsumerat. Visst, jag älskar sociala medier. Det mesta av sociala medier. Men det finns avigsidor och jag borde dra ner på konsumtionen.
Så bra då att höstsäsongen av föreningslivet har kommit i gång. Den startade i måndags. Jag har massor att göra och hittills bara fått gjort en bråkdel. Dags att sätta fart. Första anhalten: att göra anslag till skylten i föreningslokalen.
Inte bara föreningssäsongen som dragit igång. Fotosöndag har också startat. Förra veckan var temat Sommarminne. Det var enkelt, bara att leta bland fotona jag tagit under sommaren. Denna veckan var lite besvärligare: Negativt utrymme. Det vet jag knappt vad det är, vilket inte hindrade mig från att försöka. Ska kolla på de andras bidrag senare, se hur de har tolkat uppgiften.
Batterimissar, möten, telefoner
Det är en fördel att kolla kamerabatterierna innan man traskar i väg till mötet med unga släktingen som kommit till stan på långväga besök. Det gjorde inte jag. Så några foton blev det inte. Däremot satt vi och pratade ett par timmar innan det blev dags för mig att gå hem. Telefonmöte med de andra pocketbloggarna och innan dess hade jag lite saker att fixa.
Ett av samtalsämnena på PocketBloggmötet var årets bok- och biblioteksmässa. Den är i slutet av september, vilket inte är så långt bort. Sommaren har gått snabbt.
På tal om telefoner. Jag måste köpa en ny. Den jag har är i bedrövligt skick. Eller kanske inte, med tanke på allt den fått stå ut med under de år jag haft den. Jag har snubblat på den, tappat den i golvet, spillt kaffe på den (det tog ett dygn för den att torka och under tiden lät den konstigt). Nu låter den konstigt hela tiden, även om jag inte dränkt den med kaffe.
Dags att köpa en ny alltså. Tror jag ska satsa på en plommonröd den här gången. Eller knallgrön. Eller vad som helst som syns så att jag inte snubblar på den lika ofta.
Mer regn, tack
Regn, regn, regn har det varit senaste dygnet. Jag älskar det. Visserligen är det uppehåll just nu men himlen ser lovande ut. Och SMHI utlovar regn hela nästa veckan.
Sommarregn är bra. Ingen som säger åt mig att gå ut i det fina vädret. Jag talar inte om för mig själv att jag borde gå ut i det fina vädret. Vilket jag för övrigt nästan aldrig gör. Klarblå himmel och 25 grader och jag håller mig hemma till kvällen kommer. Jag hanterar inte sol och värme särskilt bra. Medicinska skäl. Promenerar gör jag helst när solen håller sig borta och termometern håller sig på 22 eller under.
Enda nackdelen med regn är att det är svårt att fotografera i. Det går, men det är lite meckigt. Men jaja. Världen är inte perfekt.
Fler tantpoäng
I dag har jag varit riktigt tant. Jag tog min tantiga dramaten (som jag fått till låns av en viss äldre dam som inte behöver den sedan hon blev med rullator) och traskade i väg till Ica beväpnad med Ica-kort och rabattkuponger.
En av kupongerna skulle ge mig en djupfryst tårta. Gratis. Som tack för att jag dragit mitt Ica-kort för första gången i butiken i fråga.
När jag lassat på mig allt annat jag skulle ha (och som jag skulle få 5% rabatt på, tack vare den andra kupongen) började jag leta efter den utlovade tårtan. Och hittade den inte. Så många frysdiskar, så få frysta tårtor. Bara glass och bär och gudvetvad som jag måste betala för och inte hade råd med. Till slut var jag mogen för den ultimata tantigheten: att grabba tag i närmaste butiksanställde och med potentiell besvikelse i rösten fråga Var är tårtan ni lovade mig?
Då såg jag den. Frysdisken som stod en bit bort från de andra frysdiskarna. Fulladdad med tårtor. Jag nappade åt mig en prinsesstårta (fler tantpoäng) och traskade glatt i väg till kassan.
När jag kom hem gjorde jag något inte fullt så tantigt. Jag gick direkt på tårtan, utan att ta omvägen över middagen. Jag menar, all den där grädden innehåller väl massa vitaminer och proteiner och krafs?
Fotona tog jag på vägen till affären.
Raskatter på foto
När jag hälsade på min niece senast var det inte vara henne och lilla Elly jag plåtade. Jag fotograferade katterna också. Siamesen Blixa är en vacker katt men samtidigt en utmaning eftersom han rör sig så mycket. Han är bara ett år, han har mycket energi att göra av med.
Zoom, som är en devon rex, är några år äldre och av naturen stillsam. Mycket lättare att fånga på bild.
Blixa har blivit bra mycket större sedan jag träffade honom för första gången för ett år sedan. Framför allt har kroppen växt ifatt öronen. Då såg han ut som Yoda i Star Wars, även om det inte riktigt framgår av bilderna här. Nu ser han ut som en katt.
Gullighetsfaktor: hög
Var hos Sofia i onsdags och hälsade på henne och världens gulligaste syskonbarnbarn. Elly har blivit större, hon ler och hon griper tag i saker. Hon har börjat använda napp. Hon äter i princip jämt och i onsdags hade hon ont i magen. Jag tog lite foton men kunde inte fotografera för nära eftersom Elly inte tyckte om blixten.
Passade på att leka med katterna också. Det är otroligt vad mycket bus man kan åstadkomma med ett snöre.
Mer gulligt: i torsdags var jag på stan med en viss äldre dam. Jag har hela tiden tänkt köpa ett gosedjur som första present på Elly. Men den äldre damen, som inte delar min passion för gosedjur, släpade in mig på Åhléns barnklädesavdelning. Det funkade. Jag bara smälte. Det finns SÅ mycket söta babykläder.
När vi gick från Åhlens var jag nästan övertygad om att jag kanske kanske kanske ska köpa kläder till Elly som förstapresent. Kanske.
