Fler tantpoäng

I dag har jag varit riktigt tant. Jag tog min tantiga dramaten (som jag fått till låns av en viss äldre dam som inte behöver den sedan hon blev med rullator) och traskade i väg till Ica beväpnad med Ica-kort och rabattkuponger.

En av kupongerna skulle ge mig en djupfryst tårta. Gratis. Som tack för att jag dragit mitt Ica-kort för första gången i butiken i fråga.

När jag lassat på mig allt annat jag skulle ha (och som jag skulle få 5% rabatt på, tack vare den andra kupongen) började jag leta efter den utlovade tårtan. Och hittade den inte. Så många frysdiskar, så få frysta tårtor. Bara glass och bär och gudvetvad som jag måste betala för och inte hade råd med. Till slut var jag mogen för den ultimata tantigheten: att grabba tag i närmaste butiksanställde och med potentiell besvikelse i rösten fråga Var är tårtan ni lovade mig?

Då såg jag den. Frysdisken som stod en bit bort från de andra frysdiskarna. Fulladdad med tårtor. Jag nappade åt mig en prinsesstårta (fler tantpoäng) och traskade glatt i väg till kassan.

När jag kom hem gjorde jag något inte fullt så tantigt. Jag gick direkt på tårtan, utan att ta omvägen över middagen. Jag menar, all den där grädden innehåller väl massa vitaminer och proteiner och krafs?

Fotona tog jag på vägen till affären.

Raskatter på foto

När jag hälsade på min niece senast var det inte vara henne och lilla Elly jag plåtade. Jag fotograferade katterna också. Siamesen Blixa är en vacker katt men samtidigt en utmaning eftersom han rör sig så mycket. Han är bara ett år, han har mycket energi att göra av med.

Zoom, som är en devon rex, är några år äldre och av naturen stillsam. Mycket lättare att fånga på bild.

Blixa har blivit bra mycket större sedan jag träffade honom för första gången för ett år sedan. Framför allt har kroppen växt ifatt öronen. Då såg han ut som Yoda i Star Wars, även om det inte riktigt framgår av bilderna här. Nu ser han ut som en katt.

Gullighetsfaktor: hög

Var hos Sofia i onsdags och hälsade på henne och världens gulligaste syskonbarnbarn. Elly har blivit större, hon ler och hon griper tag i saker. Hon har börjat använda napp. Hon äter i princip jämt och i onsdags hade hon ont i magen. Jag tog lite foton men kunde inte fotografera för nära eftersom Elly inte tyckte om blixten.

Passade på att leka med katterna också. Det är otroligt vad mycket bus man kan åstadkomma med ett snöre.

Mer gulligt: i torsdags var jag på stan med en viss äldre dam. Jag har hela tiden tänkt köpa ett gosedjur som första present på Elly. Men den äldre damen, som inte delar min passion för gosedjur, släpade in mig på Åhléns barnklädesavdelning. Det funkade.  Jag bara smälte. Det finns SÅ mycket söta babykläder.

När vi gick från Åhlens var jag nästan övertygad om att jag kanske kanske kanske ska köpa kläder till Elly som förstapresent. Kanske.

Vår vår vår!

Nu har jag invigt våren på allvar. I eftermiddags gick jag ut och satte mig på gården. Med mig hade jag en mugg kaffe och min (sällsynt försummade) dagbok. Vädret var härligt, lagom varmt. Jag skrev dagbok och pratade med grannar och njöt av tillvaron. Under en avstickare till 7-Eleven för att fylla på nikotinförrådet – mitt senaste försök att sluta röka totalhavererade under konferensen förra veckan – fotograferade jag.

Särskilt mycket sajtbyggande har det inte blivit de senaste dagarna. Inspirationen tog slut i lördags. Däremot har jag jobbat lite på sajten jag gjorde tidigare i år, lagt in ett par Facebook-funktioner. När jag googlade runt hittade jag dessutom några bra tips om WordPress.

Nu ska jag gå igenom fotona jag tagit de senaste dagarna, i väntan på att WordPressinspirationen kommer tillbaka.

 

 

Fotograferat

I dag – nah, i går, klockan är över midnatt – var jag ute och fotograferade. Behöver bilder på hus i Majorna. Dels till en sajt jag håller på att sätta upp för föreningen, dels som illustrationer på anslag, också åt föreningen. När jag gick ut trodde jag att det skulle vara rätt trist att fotografera gator där jag går så ofta. Men jag insåg snabbt hur  mycket mer jag ser när jag betraktar världen genom kameralinsen. Detaljer som jag tidigare inte lagt märke till. Och roliga vinklar.

Blev en hel del foton. Inte bara på hus.  Tog en del foton på Sjömanskyrkogården på Bangatan. Och massor på diverse vårblommor. Och några på katter.

Har inte lagt upp fotona på datorn ännu. Väntar på att kamerabatterierna, som dog när jag var på väg hem, ska laddas upp igen. Så i väntan på det får det bli foton som jag tog förra veckan.

Jag vill av, tack

Det går runt runt i skallen. Jag är överstimulerad. Konferens fredag-lördag, möte tisdag kväll. Människor jag aldrig träffat förut, många människor. Alldeles för många intryck. Intressemotsättningar, åsiktsskillnader, konflikter att lösa.

Varför måste världen väsnas så mycket och röra sig så snabbt? Jag blundar och håller för öronen men det hjälper inte.

STANNAVÄRLDENJAGVILLHOPPAAV!

Det enda normala i mitt liv är familjen. Inte för att något går i normaltakt där heller, men det är i alla fall välbekant. I går hälsade jag och mamma på N och F och deras nyfödda dotter. Dottern är mycket liten och väldigt söt och ägnade mesta tiden åt att sova och äta och några gånger skrek hon. Många fototillfällen.

Nyskyltat och en unge som dröjer

Nu har vi fixat skylten i lokalen. Jag hämtade anslagen på tryckeriet i fredags. Paket med anslagen var platt, jättestort och vägde nada. Eftersom det blåste halv storm höll jag på att tappa taget om paketet flera gånger. Det hade nog sett kul ut om det blåst iväg och jag fått springa efter. Men jag lyckades komma ombord på spårvagnen med eländet. Medresenärerna såg inte särskilt lyckliga ut över att behöva trängas med mitt jättepaket.

I går, lördag, satte jag och en annan tjej i föreningen upp allt. Vi har tre stora fönster och ett litet i lokalen och jag hade trott att anslagen inte skulle räcka till. Men tillsammans med allt annat som skulle in i skylten så var det inga problem. Två anslag blev över och får vänta till när det är dags att göra om skylten i maj någon gång.

Anslagen blev förresten riktigt bra. Jag hade varit lite orolig för hur fotona skulle bli i tryck men hade oroat mig i onödan, fotona blev helt ok.

I övrigt har det senaste dygnet mest inneburit väntan väntan väntan. Natten till lördag fick jag ett mess från de blivande föräldrarna om att kiddo nog var på väg nu; de skulle precis i väg till sjukhuset. Men efter en koll blev de hemskickade igen med rådet att vila tills det sätter i gång på allvar. Så nu väntar vi på att det sätter igång på allvar.

 

Elementärt


Yes! Fotona från Polen klarade sig.

Jag hade laddat ordentligt innan jag reste. Kamera. Två minneskort. Åtskilliga nyladdade batterier. Allt jag behövde.

Och jag fotograferade. Flitigt. Efter tre dagar var första minneskortet fullt. Då var vi i Krakow. Och jag insåg vad jag glömt ta med mig. Ett element. För på hotellrummet i Krakow fanns inget. Inte i korridoren eller foajén heller.

Enligt expertisen ska man ju aldrig ska ta på ett minne eller nånting annat i en dator utan att först grabba tag i ett element. Något om statisk elektricitet. Samma sak gäller minneskort i kameror. Men nu befann jag mig alltså på ett hotell i Krakow, utan ett element i sikte.

Till slut frågade jag en datorkunnig person som fanns nära till hands. Han sa att han brukar rota i datorers innandömen utan att ta omvägen via ett element först. En chans på miljonen att det går snett, förklarade han.

Jag var lite skeptisk. Men utan element hade jag inte mycket att välja på. Jag bytte minneskort. Och ägnade resten åt resan åt att fundera på vad som hänt med fotona. Men jag oroade mig i onödan. Nu har jag lagt upp fotona på datorn och allt ser ut som det ska.

När jag väl hade bytt minneskort hittade jag faktiskt ett element. I hotellmatsalen.

Fotot föreställer en bro över floden Wisla i staden Torun, Polen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hunderi

Det fina vårvädret fortsätter. Jag hyllar det med att gå ut med ett par hundar mitt på dagen. Eller ja. Ut med hundarna hade jag gått även om det haglat. Men den här veckan kan jag tillbe våren under hundpromenaderna.

Det är grannens hundar. En vuxen hund och en valp. Små lurviga varelser. Jag har en katt som är större. Fast den katten är i och för sig jättelik. Och oerhört fientligt inställd till hundar. Jag kan inte ta vovvarna hem till mig. Constantine skulle få ett nervsammanbrott. Av ilska och rädsla.

Veckans tillbedjan av våren får ske utan kameran. Valpen är studsig. Och har en tendens att skälla. Jag har fullt upp med henne. Inte en chans att fotografera. Men det kanske ändrar sig. Valpen har blivit lugnare. Åtminstone vad gäller skällandet. Hon vrålskäller inte längre när hon ser en människa eller hund. Eller barnvagn – av någon anledning är hon rädd för barnvagnar. Men hon skäller inte på dem längre. Det reserverar hon för stora hundar.

Sedan januari har jag gått ut med hundarna. Fyra dagar i veckan. Korta promenaderna, en halvtimme är idealet. En lagom dos dagsljus för mig.

Några dagar på Styrsö

Har varit hos storasyrran på Styrsö några dagar. Större delen av tiden gick åt att inte göra särskilt mycket alls. Umgicks med syrran. Läste. Såg på brittiska tv-deckare. Åt massa god mat. Och efterrätter. Syrran lärde mig göra smulpaj på björnbär. Det var inte så svårt som jag trodde. Faktiskt.

Givetvis släpade jag med mig laptopen. Och modemet. Jag är numera lycklig innehavare av mobilt bredband. Och bara så ni vet: uppkopplingen på Styrsö levde inte upp till vad 3 utlovar på sin hemsida. Segt är bara förnamnet. Särskilt i vissa delar av huset. Bäst fungerade det på övervåningen och i trädgården. Men vad sjutton. Jag hade i allafall en internetanslutning.

P1140401-1tn_

Som tack för den underbara maten syrran lagade åt mig gjorde jag lite nytta också. Tvättade och oljade in altanen. Och klippte gräset. Inte så jobbigt som det låter. Inte jobbigt alls, när jag tänker efter. Antingen har jag blivit mycket starkare under sommaren (vilket inte verkar särskilt troligt) eller så är augustigräs väldigt lättklippt.

Jo, fotograferade gjorde jag också. Fotona i det här inlägget är på dahlior. Vet inte om ni räknat ut det än men jag är väldigt förtjust i dahlior.

P1140609-1tn_