Fler tantpoäng
I dag har jag varit riktigt tant. Jag tog min tantiga dramaten (som jag fått till låns av en viss äldre dam som inte behöver den sedan hon blev med rullator) och traskade i väg till Ica beväpnad med Ica-kort och rabattkuponger.
En av kupongerna skulle ge mig en djupfryst tårta. Gratis. Som tack för att jag dragit mitt Ica-kort för första gången i butiken i fråga.
När jag lassat på mig allt annat jag skulle ha (och som jag skulle få 5% rabatt på, tack vare den andra kupongen) började jag leta efter den utlovade tårtan. Och hittade den inte. Så många frysdiskar, så få frysta tårtor. Bara glass och bär och gudvetvad som jag måste betala för och inte hade råd med. Till slut var jag mogen för den ultimata tantigheten: att grabba tag i närmaste butiksanställde och med potentiell besvikelse i rösten fråga Var är tårtan ni lovade mig?
Då såg jag den. Frysdisken som stod en bit bort från de andra frysdiskarna. Fulladdad med tårtor. Jag nappade åt mig en prinsesstårta (fler tantpoäng) och traskade glatt i väg till kassan.
När jag kom hem gjorde jag något inte fullt så tantigt. Jag gick direkt på tårtan, utan att ta omvägen över middagen. Jag menar, all den där grädden innehåller väl massa vitaminer och proteiner och krafs?
Fotona tog jag på vägen till affären.
Sommarskyltning, sommarvärme, sommarnoja, sommarnöje
I dag fixade P och jag skylten. Delar av den åtminstone. Temat var givet: sommar. Men ännu är det inte klart, vi behöver fler anslag och lite mer prylar. Anslagen ska jag göra, förhoppningsvis i veckan.
På tal om sommar: det har varit varmt ett par dagar. Folk intar gräsmattor och uteserveringar och lapar sol. Jag nöjer mig med promenader på kvällarna. Så förtjust i sol är jag inte. Dessutom har jag hört att den orsakar cancer.
På tal om förfärliga sjukdomar: nyhetsmedier och samhällsprogram frossar i ehec. Det börjar göra mig nervös. Får min OCD att gå i topp och min matlust i botten. Jag tror att jag ska leva på ostsmörgåsar resten av mitt liv. Och nyponsoppa. Och yoghurt.
För övrigt firar jag sommarens inträde med att frossa i deckare. Jag vet inte varför, men grönska och värme och sommarklädda människor får mig sugen på ond bråd död. I fiktiv form, ska tilläggas.
Raskatter på foto
När jag hälsade på min niece senast var det inte vara henne och lilla Elly jag plåtade. Jag fotograferade katterna också. Siamesen Blixa är en vacker katt men samtidigt en utmaning eftersom han rör sig så mycket. Han är bara ett år, han har mycket energi att göra av med.
Zoom, som är en devon rex, är några år äldre och av naturen stillsam. Mycket lättare att fånga på bild.
Blixa har blivit bra mycket större sedan jag träffade honom för första gången för ett år sedan. Framför allt har kroppen växt ifatt öronen. Då såg han ut som Yoda i Star Wars, även om det inte riktigt framgår av bilderna här. Nu ser han ut som en katt.
Gullighetsfaktor: hög
Var hos Sofia i onsdags och hälsade på henne och världens gulligaste syskonbarnbarn. Elly har blivit större, hon ler och hon griper tag i saker. Hon har börjat använda napp. Hon äter i princip jämt och i onsdags hade hon ont i magen. Jag tog lite foton men kunde inte fotografera för nära eftersom Elly inte tyckte om blixten.
Passade på att leka med katterna också. Det är otroligt vad mycket bus man kan åstadkomma med ett snöre.
Mer gulligt: i torsdags var jag på stan med en viss äldre dam. Jag har hela tiden tänkt köpa ett gosedjur som första present på Elly. Men den äldre damen, som inte delar min passion för gosedjur, släpade in mig på Åhléns barnklädesavdelning. Det funkade. Jag bara smälte. Det finns SÅ mycket söta babykläder.
När vi gick från Åhlens var jag nästan övertygad om att jag kanske kanske kanske ska köpa kläder till Elly som förstapresent. Kanske.
Överlevare
Att mina pelargoner överlevde vintern är obegripligt. Medan jag var upptagen med att pyssla om min depression försummade jag dem något alldeles. De fick vatten varannan vecka. Kanske.
Så här fina är inte mina pelargoner
Blommor är inte som katter. De väsnas inte när de är hungriga. Vill de ha uppmärksamhet hoppar de inte upp i knät. De bara står där, stumma, övergivna.
Men sega är de, pelargoner. Åtminstone mina. Nu har jag klippt ner dem. Nästa vecka ska jag gå och köpa jord. Jag hoppas de överlever chocken.
Inte så här heller. Men snart, kanske.
Vår vår vår!
Nu har jag invigt våren på allvar. I eftermiddags gick jag ut och satte mig på gården. Med mig hade jag en mugg kaffe och min (sällsynt försummade) dagbok. Vädret var härligt, lagom varmt. Jag skrev dagbok och pratade med grannar och njöt av tillvaron. Under en avstickare till 7-Eleven för att fylla på nikotinförrådet – mitt senaste försök att sluta röka totalhavererade under konferensen förra veckan – fotograferade jag.
Särskilt mycket sajtbyggande har det inte blivit de senaste dagarna. Inspirationen tog slut i lördags. Däremot har jag jobbat lite på sajten jag gjorde tidigare i år, lagt in ett par Facebook-funktioner. När jag googlade runt hittade jag dessutom några bra tips om WordPress.
Nu ska jag gå igenom fotona jag tagit de senaste dagarna, i väntan på att WordPressinspirationen kommer tillbaka.
Fotograferat
I dag – nah, i går, klockan är över midnatt – var jag ute och fotograferade. Behöver bilder på hus i Majorna. Dels till en sajt jag håller på att sätta upp för föreningen, dels som illustrationer på anslag, också åt föreningen. När jag gick ut trodde jag att det skulle vara rätt trist att fotografera gator där jag går så ofta. Men jag insåg snabbt hur mycket mer jag ser när jag betraktar världen genom kameralinsen. Detaljer som jag tidigare inte lagt märke till. Och roliga vinklar.
Blev en hel del foton. Inte bara på hus. Tog en del foton på Sjömanskyrkogården på Bangatan. Och massor på diverse vårblommor. Och några på katter.
Har inte lagt upp fotona på datorn ännu. Väntar på att kamerabatterierna, som dog när jag var på väg hem, ska laddas upp igen. Så i väntan på det får det bli foton som jag tog förra veckan.
