Koffeinfritt
Så här i efterhand framstår det där med att göra kaffe halv tio på kvällen inte som så där väldigt genomtänkt. Sista gången jag kollade på klockan innan jag (äntligen) somnade var den halv fem. På morgonen alltså. Jag funderade på att gå upp men så somnade jag äntligen och vaknade vid tolvtiden först.
Hädanefter blir det koffeinfritt te på kvällarna. Åtminstone efter klockan nio.
För övrigt har jag börjat med svagare nikotinplåster. 12 timmar sen nu. Det känns, fast inte fullt så vedervärdigt som jag trodde.
Min dag
Först vaknade jag klockan två på eftermiddagen, vilket ju var lite oväntat. Visserligen låg jag och läste länge innan jag somnade i natt men inte SÅ länge.
Sen, när jag druckit kaffe och spelat lite datorspel och gjort mig i ordning, åkte jag ner till regionkontoret för att hämta lite papper som skulle upp i skylten. Och eftersom jag har börjat ett nytt, rökfritt, hälsosamt liv och eftersom jag hade gott om tid, så gick jag hem. Noterade att jag inte dog av att traska Stigbergsliden upp i marschtakt. Min kondis kanske inte är så usel trots allt.
Sen, när jag kommit hem, spelade jag lite mer spel och ringde en viss äldre släkting för att kolla hur hon mådde och sen packade jag ihop föreningsdator och annat smått och gott och gick iväg till föreningslokalen, med en avstickare emellan för apoteket där jag köpte nikotinplåster.
Sen var det möte i hm 2 timmar och 40 minuter och jag agerade sekreterare.
Sen, när mötet var slut och allt var undanplockat och de andra hade gått, satte jag upp anslagen i skylten. Fatta hur svårt det är att sätta upp anslag så att de sitter rakt.
Sen packade jag ihop alla mina prylar inklusive datorn, släckte och låste och gick till närbutiken och köpte mjölk.
Sen gick jag hem och gav katterna mat och gjorde kaffe till mig och så satte jag mig framför datorn och dog en smula. Och sen när jag dött färdigt gjorde jag några ost- och skinkmackor och åt dem och Elli trampade runt i mitt knä i förhoppningen att jag skulle tappa en av smörgåsarna. Och nu ska jag se Mildred Pierce.
Det var vad jag ägnade den här måndagen åt, på ett ungefär.
Ut med julen
Kallt ute på kvällens långpromenad. Vattenpölarna har frusit till is. Men jag blev varm ändå. Fördelen med att promenera snabbt snabbt. Jag försöker gå så snabbt jag kan. Det är ju meningen att jag ska få upp konditionen. Och den har blivit bättre sen jag slutade röka men bra är den inte och den ska bli bättre.
Noterade flera kasserade granar på vägen. Folk har visst rensat ut julen. Dags för mig att ställa undan mina julprydnader. Alla tre.
Eller inte. Jag tycker lite synd om dem för att de får tillbringa nästan hela året inne i ett skåp. Och de är ganska gulliga. Särskilt tomten. Den är svartklädd.
Viktuppgång och bokval
Jag har gått upp i vikt sedan jag slutade röka. Inte mycket men älsklingsjeansen sitter inte riktigt som de ska längre. Jag antog att trenden kommer vara fortsatt uppåt ett tag och att jag till slut inte kommer i älsklingsjeansen överhuvudtaget.
Dags att börja röra på sig alltså. I förrgår blev det en långpromenad. Men i går snöade det och sedan regnade det och så bekymrad för min vikt är jag inte. I stället stannade jag hemma och skrev och funderade på vilken bok jag skulle börja läsa. Det blev ännu en spionthriller av John Le Carré. Mullvaden var rätt svårtuggad och jag ville kolla om Carré alltid skriver halvt obegripligt. Det verkar inte så, konstaterade jag när jag började läsa i natt. Spionen som kom in från kylan är betydligt lättare att komma in i. Jag skulle nog ha börjat med den och inte gått rakt på Mullvaden.
För övrigt verkar vädret i dag ok. Det snöar inte och jag tror inte det regnar heller. Och i vilket fall som helst måste jag ändå ut och köpa mjölk. Jag ger mig ut på promenad.
11 dagar
För 11 dagar sedan, drygt, slutade jag röka. Finito med cigaretter, på med nikotinplåster.
Klättrar på väggarna gör jag inte. Röksuget finns där, någonstans. Jag är hela tiden väldigt medveten om att jag inte längre röker. Det irriterar men för det mesta är irritationen hanterbar. Med undantag för senaste timmarna. Bara så där blev jag mycket mer röksugen än tidigare. Det känns gaaaaah, ungefär.
Jag antar att det kommer gå upp och ner ett tag. Under tiden räknar jag dagarna och timmarna.
För övrigt är jag fortfarande tom på ord. Jag mår inte dåligt, men saknar ord. Jag undrar om det någonsin kommer gå över.
Lägesrapport
Ok. Så här är det.
Jag mår dåligt och har inte lust att skriva om att jag mår dåligt. Jag har inte lust att skriva överhuvudtaget vilket är lika bra eftersom jag inte har ord.
Men jag är less. Jag är less på att ha ett osynligt jävla handikapp. Jag är less på att inte ha någon framtid. Och jag är mer än less på idioter som inte ser och idioter som säger Du som har så gott om tid. Du som har det så bra. Du som kan sova så länge på morgonen.
Så åt helvete med er allihop och åt helvete med världen. Nu ska jag laga middag.
En plats att sova på
Katten Constantine har hittat en ny sovplats. I kärran som jag använder för att släpa hem mat i. Det är en stor kärra. Och den står i köket.
När Elli opererats kunde hon inte längre sova på sin favoritplats, garderoben i sovrummet. Tratten runt halsen var i vägen. I stället sov hon i sängen. Elli vill inte dela sovplats med andra fyrbenta. Varje gång Constantine och Leslie försökte smyga upp i sängen gick hon i taket.
Constantine och Leslie är inga genier, men en viss självbevarelsedrift besitter de. De gav snabbt upp försöken att sova i sängen och flyttade ut i köket på nätterna.
Constantine i sängen. Inte längre.
Elli älskade det. Hon beslöt sig för att Constantine och Leslie överhuvudtaget inte fick vistas i samma rum som henne, vilket rum det än för tillfället var. Varje gång någon av dem kom i närheten förvandlades hon till ett massförstörelsevapen. Hade hon kunnat hade hon jagat ut dem ur lägenheten och staden och bort från den här planeten. Nu fick hon nöja sig med ut i köket.
Sedan en knapp vecka går Elli utan krage. Hon tycks ha bestämt sig för att Leslie och Constantine kan få bo kvar i lägenheten, om de håller sig ur vägen. Men sängen släpper hon inte i från sig. Constantine och Leslie får sova i köket eller i vardagsrummet. Och Constantine har alltså en ny favoritplats.