En plats att sova på
Katten Constantine har hittat en ny sovplats. I kärran som jag använder för att släpa hem mat i. Det är en stor kärra. Och den står i köket.
När Elli opererats kunde hon inte längre sova på sin favoritplats, garderoben i sovrummet. Tratten runt halsen var i vägen. I stället sov hon i sängen. Elli vill inte dela sovplats med andra fyrbenta. Varje gång Constantine och Leslie försökte smyga upp i sängen gick hon i taket.
Constantine och Leslie är inga genier, men en viss självbevarelsedrift besitter de. De gav snabbt upp försöken att sova i sängen och flyttade ut i köket på nätterna.
Constantine i sängen. Inte längre.
Elli älskade det. Hon beslöt sig för att Constantine och Leslie överhuvudtaget inte fick vistas i samma rum som henne, vilket rum det än för tillfället var. Varje gång någon av dem kom i närheten förvandlades hon till ett massförstörelsevapen. Hade hon kunnat hade hon jagat ut dem ur lägenheten och staden och bort från den här planeten. Nu fick hon nöja sig med ut i köket.
Sedan en knapp vecka går Elli utan krage. Hon tycks ha bestämt sig för att Leslie och Constantine kan få bo kvar i lägenheten, om de håller sig ur vägen. Men sängen släpper hon inte i från sig. Constantine och Leslie får sova i köket eller i vardagsrummet. Och Constantine har alltså en ny favoritplats.
Midsommar
Det märktes redan igår eftermiddag att det var storhelg på gång. Färre bilar parkerade på gatorna. Många systemkassar på väg hem. Och lång kö till bankomaten. Midsommarfirande väntar.
Jag laddar för en lugn midsommar. Jag var bjuden till en kompis land. Men efter Ellys tur till veterinären förra veckan åker jag inte någonstans. Hemma För Vård Av Sjuk Katt, alltså. Elli tycks må bra men har fortfarande krage. Och på skrivbordet ligger ett recept på antibiotika, om hon skulle bli akut sjuk under helgen.
Inte fest utan date med kommissarie Morse och diverse andra mysterielösare alltså. Ska bli härligt. Jag är hysteriskt överstimulerad. De senaste veckorna har det varit för mycket att göra, för många människor, för mycket intryck. Jag behöver några dagars total overksamhet, befriad från rl.
Skojiga droppar och rolig läsning
Varje gång jag plockar fram Ellis medicin kommer Constantine studsande. Och varje gång blir han SÅ besviken när han inser att det inte är han som ska få den roliga medicinen. Och Elli, som annars är svårmedicinerad, sväljer snällt.
Jag skulle bra gärna vilja veta vad de lagt i de dropparna. De är tänkt att vara smärtstillande men jag misstänker att de är spetsade med valeriana.
För övrigt har livet återgått till det normala. Ellis operationsärr läker fint, hon äter och dricker normalt och hon älskar att jag stänger sovrumsdörren när jag ska gå och lägga mig för det betyder att hon får ligga ostörd i sängen, utan de andra katterna. De andra katterna hatar det. Särskilt Bela. Första natten kunde jag riktigt känna hur han satt på andra sidan dörren och blängde.
Jag håller på att läsa in mig på plan- och byggprocessen i Göteborg och vad som byggs och planeras att byggas i Majorna. Det låter antagligen mördande tråkigt, men jag tycker det är spännande.
Liten katt med stor tratt
Elli är nyopererad. Åkte med henne till veterinären i morse, som snabbt konstaterade att kisse hade livmoderinflammation. Det blev operation på direkten. Jag gick hem och väntade. Och väntade. Efter ett par timmar ringde veterinären och sa att allt gått bra och att jag kunde komma och hämta Elli halv fem. Vilket jag gjorde.
När jag kommit hem med min lilla flicka och släppt ut henne ur buren märkte jag snabbt att hon mådde mycket bättre. Hon irriterade sig över tratten runt halsen, nosade runt i sovrummet, åt och drack lite och hängde sedan efter mig till vardagsrummet. Tittade intresserat på medan jag hamrade på tangentbordet, blängde på de andra katterna och surade över att hon inte kunde tvätta sig.
Efter någon timme tröttnade hon på sällskapet och gick och lade sig på sängen. Efter att ha druckit lite till.
Den största faran nu är att Elli lyckas krångla sig ur tratten och kommer åt såret. Men jag håller koll. Hittills har hon inte gjort några försök att få av kragen. Det är uppenbart att hon tycker den är i vägen, men hon försöker inte ta av den.
Dessutom: om jag inte hade vetat det innan hade det senaste dryga dygnet gett mig svaret på varför jag älskar sociala medier. På Twitter kan jag prata om min sjuka katt mitt i natten – och få svar, råd, stöd. Och de uppmuntrande kommentarerna har fortsatt strömma in i dag under dagen. Det har varit ovärdeligt.
Sommarskyltning, sommarvärme, sommarnoja, sommarnöje
I dag fixade P och jag skylten. Delar av den åtminstone. Temat var givet: sommar. Men ännu är det inte klart, vi behöver fler anslag och lite mer prylar. Anslagen ska jag göra, förhoppningsvis i veckan.
På tal om sommar: det har varit varmt ett par dagar. Folk intar gräsmattor och uteserveringar och lapar sol. Jag nöjer mig med promenader på kvällarna. Så förtjust i sol är jag inte. Dessutom har jag hört att den orsakar cancer.
På tal om förfärliga sjukdomar: nyhetsmedier och samhällsprogram frossar i ehec. Det börjar göra mig nervös. Får min OCD att gå i topp och min matlust i botten. Jag tror att jag ska leva på ostsmörgåsar resten av mitt liv. Och nyponsoppa. Och yoghurt.
För övrigt firar jag sommarens inträde med att frossa i deckare. Jag vet inte varför, men grönska och värme och sommarklädda människor får mig sugen på ond bråd död. I fiktiv form, ska tilläggas.
Matt, alldeles matt
Jag känner mig aningens mör. Mycket kroppsarbete senaste två dagarna. Eller nä, mycket är en definitionsfråga. Men det var tvättdag i går. Jag tvättade 6 maskiner. Det kändes som väldigt väldigt mycket tvätt. Dessutom klippte jag gräsmattan vid odlingslotterna. Högst segt gräs som fått växa i fred alldeles för länge och en handgräsklippare som är trögare än trögast. Idag bar jag hem 20 liter jord. Plus massa mat. Jag borde ha tagit med en kärra för jorden och maten, men så långt tänkte jag inte när jag gick hemifrån.
Nu är jag helmatt. Kraschade i tv-soffan för närmare fyra timmar sedan och har knappt rört mig sedan dess. Bortsett från ut i köket för att göra kaffe och ut på gatan för att röka.
Jorden, förresten. När jag kom hem från affären planterade jag om hälften av pelargonerna. De ser fortfarande små och nerklippta och ynkliga ut men tittar jag noga ser jag att små små gröna blad spricker fram.
Nu ska jag kravla ut i köket för att göra en kopp te. Sedan ska jag redigera texter till en sajt. Kanske. Eller så fortsätter jag att titta på tv och twittra och spela Facebookspel.
Kaffe, för mycket
Jag känner mig lite koffeinförgiftad. Undra på det. Jag tycker om STARKT kaffe. Sex muggar per dag. Minst. Resultat: jag balanserar ständigt på gränsen till förgiftning. Och senaste tiden har det blivit mer kaffe än vanligt. Som i torsdags, då jag var på årsmöte. Och i går när jag var och fikade på Botaniska trädgården med en kompis. För inte dricker jag mindre kaffe hemma bara för att jag stjälper i mig ett par muggar ute.
Nu mår jag bleurgh. Måste dra ner på kaffet. Åtminstone lite grann. Dricka mer te.
Herreminje vad trist det låter.