Ändrade rutiner

Vårdcentralen har ändrat rutiner för receptförnyelse. I stället för att jag ringer upp, knappar in mitt telefonnummer och blir uppringd ombads jag att tala in ett meddelande med namn, personnummer, telefonnummer samt de mediciner vars recept jag behövde förnya. Jag blev nervös och talade in två meddelanden pga trodde jag inte fick med allt i första meddelandet. Jag bad till och med om ett bekräftelse-sms.

Och sen blev jag nervös för att jag inte skulle få någon bekräftelse på att vårdcentralen fått mitt meddelande. Och så blev jag nervös för att det ta upp till sju arbetsdagar innan recepten blev klara.

När jag lagt på luren började jag räkna tabletter. Jag funderade på hur länge jag skulle klara mig. Jag insåg att jag borde ha ringt vårdcentralen före julhelgerna. Jag konstaterade att jag ätit lägre dos av en medicin i flera dagar pga ringde inte vårdcentralen före helgerna. Jag tänkte att jag har redan börjat må konstigt. Jag tänkte att om inte jag har ett recept om sju arbetsdagar kommer jag vara i trubbel.

Kort sagt: jag ägnade en timme eller så åt att oroa mig alldeles förfärligt. Sedan ringde en kvinna från vårdcentralen upp för att få ett förtydligande. Vi diskuterade recepten och hon förklarade att bekräftelse-sms av läkaren inte skickas ut men att vårdcentralen ofta ringer upp för att diskutera receptförnyelsen. Hon sa också att jag förmodligen kan hämta ut medicinen på onsdag eftermiddag.

När jag lade på luren var jag avsevärt lugnare. Och nu ska jag ta normal dos av samtliga mediciner. Jag ser fram emot att den här känslan av att verkligheten inte är verklig ska försvinna.

Kontraster

Bästa lördagskvällen: kompisen bakade lussekatter medan jag tittade på. Och så satt vi och pratade och åt adventsgotter: lussekatter, pepparkakor, nötter, clementiner. Nu känner jag ett visst behov av att promenera bort massa kalorier. Jag gick ner i vikt i somras men nu är tendensen på väg upp igen. Jag kvalar in som normalviktig men jag är inte trådsmal precis. Och de där jeansen som är så snygga och som jag vill banta ner mig till kommer jag aldrig i igen.

Lika bra jag ger dem till Stadsmissionen. Eller till någon av dem som sitter på gatan med en pappmugg. Det börjar bli kallt nu och de behöver varma kläder. Mest av allt stickat – tröjor, vantar, halsdukar och mössor. Och varma jackor och sittunderlag.

Det är en absurd värld. Jag bloggar om hur jag vräker i mig adventsgotter och bekymrar mig för vikten samtidigt som människor riskerar att frysa ihjäl i vinter p.g.a. fattigdom.

Blörk

Jag mår ruggigt. Kom i går kväll. Plötsligt blev jag bara så illamående. Jag rasade i säng och stannade där ett halvt dygn.

I dag är det bättre än i går men fortfarande ruggigt. Men jag har varit uppe. Jag har varit ute med hunden och tagit en sväng förbi mamma. Och kollat på dokumentärer om första världskriget och väntat på att jag ska må som vanligt igen.

Efter-Megaloppis-koma

Lätt utslagen i dag. Jag gissar på för mycket sol i går. Och så mycket liv och rörelse och så många intryck. Det var sjukt roligt men kräver ett par dagar för att bli återställd.

Under tiden tar jag det lugnt och försöker låta bli att tänka på resultatet av EU-valet. Främlingsfientliga och rasister är inte bra för mina nerver.

Syrener

En sak jag älskar med att ha slutat röka är att jag nu känner hur starkt syrenerna doftar.

20140519-225049-82249069.jpg
Det finns massa saker jag älskar med att ha slutat röka. Som bättre ork och mer pengar och inget ständigt sug efter nästa cigarett. Jag är verkligen glad att jag äntligen lyckades sluta. Nu är det 2 år och 5 månader och 7 dagar sedan jag tog min sista cigarett.

Mobilransonering

Uppenbarligen kan en få ont i hand och handled av för flitigt användande av mobilen. Ett tidigare handledsbrott kan spela in i sammanhanget. I vilket fall som helst gör det riktigt ont. Och eftersom det är så pinsamt att kontakta vårdcentralen för en sån sak har jag ålagt mig själv mobilransonering.

Så nu lägger jag ifrån mig mobilen och rör den inte förrän i morgon. På hedersord. Minsann.

Flås flås

Fördelen med höjdnoja är att en får mycket motion när en rantar upp och ner för trappor. Nackdelen är att jag håller på att dö nu. Antingen var de sju våningar jag just knatade upp för exceptionellt höga eller så har min kondition försämrats drastiskt.

Jag misstänker det senare. Kondition är en färskvara och jag har rört mig mindre än vanligt senaste två-tre veckorna. Fy på mig. Dags att börja träna igen. Dags att åtminstone börja promenera mer.

Fortsättning följer. Oh yeah.

Övergångsålder

Det finns aspekter av klimakteriet jag skulle kunna leva utan. Som vallningar. Av vilka jag har haft mycket på sistone.

Men bortsett från det är jag tillfreds med utvecklingen. Symptomen på endometrios har nästan försvunnit. Och även om det är sorgesamt att jag aldrig kommer att få barn så är barnlösheten bra. Let’s face it, jag hade blivit en förfärlig morsa.

Funderingar

Jag skulle verkligen vilja ha ett jobb, ett riktigt jobb. Jag skulle vilja arbetsträna på ett riktigt jobb.

Fast vem skulle vilja anställa mig? Jag har en sjukdomshistoria. Jag är ruskigt medelålders. Jag har en utbildning men inte en utbildning som leder till arbete. Och jag är överkvalificerad för alla arbeten som inte kräver en utbildning.

Jag borde vidareutbilda mig.