En liten tysk by efter nederlaget #blogg100 Dag 67/100

70 år sedan andra världskriget upphörde i Europa. SVT sänder den tyska miniserien Tannbach – ett krigsöde. När serien börjar är det april 1945, amerikanarna närmar sig byn Tannbach och SS ingriper hänsynslöst mot de som vill ge upp. Jag bänkade mig i tv-soffan med höga förväntningar.

Och första avsnittet levde upp till alla förväntningar. Bra skådespelare, bra regi, snyggt foto. Och det är bra att den är gjord i Tyskland. När allt kommer omkring känns det mer trovärdigt än random amerikansk filmatisering där alla pratar engelska med ryslig tysk brytning.

Jag ser fram emot att se de två återstående delarna. De visas i morgon och på söndag. Dessutom läggs serien upp på SVT Play.

Tolkien eller Martin? – Dag 2/100

Jag var på middag i helgen hos vänner. Vi åt gott och pratade om allt möjligt och vi hade väldigt trevligt. En sak vi pratade om var fantasy. Bästa kompisen och jag gillar båda fantasy, episk fantasy.

Men.

Kompisen älskar J. R. R. Tolkien. Jag anser att Tolkien är en kvinnohatande stofil som romantiserar krig och manliga män. Jag älskar att påpeka att Jackson när han skapade filmerna var tvungen att hitta på kvinnliga karaktärer för att inte den manliga dominansen skulle bli total.

Däremot älskar jag George R. R. Martin. Han skildrar krig som det verkligen är, smetigt och blodigt och otäckt och inte alls romantiskt. Han har inga idiotiska idéer om manliga ideal och ridderliga dygder. Martin hämtade inspirationen till sina böcker från Rosornas krig i England på 1400-talet och det var ju ingen trevlig historia.

Och Martin har inga problem med kvinnor. Påtagligt många av de framträdande karaktärerna i hans böcker är flickor och kvinnor. Väna jungfrur, beväpnade jungfrur, intriganta drottningar, blodtörstiga vildingar.

Om tv-serien Game of Thrones tycker kompisens inte. Hennes dotter har nyligen börjat kolla på den och det verkar som kompisen också kastat ett getöga eller två. Hon har i alla fall kollat tillräckligt mycket för att dra slutsatsen att serien är sjukt dålig, bara sex och våld och dessutom ser tjejerna ut som bimbos. Jag höll inte med. Jo, jag höll med om att det är mycket sex och våld och jag sa att våldet är bra. Våldet är realistiskt och så vidare och så drog jag en rant om Rosornas krig.

Mycket längre än så kom vi inte. Men det finns en lärdom att dra av diskussionen och det är att episk fantasy är en förvånansvärt bred genre. Här finns något för alla, förutsatt att en accepterar drakar och andra övernaturligheter.

Historieplugg

Jag försöker läsa in mig på 1800-talet. Jag vill kunna sätta in mitt släktforskning i ett sammanhang och jag är sjukt dålig på 1800-talet (för att inte tala om 1700-talet). Just nu håller jag på med Blått blod och liljevita händer. Inte för att jag har högadel eller någon adel alls bland mina anor. Men jag har en del torpare som lydde under och arbetade för ett säteri. Jag försöker få en bild av vad det kan ha inneburit.

Fast just nu kollar jag på Dark Shadows. Tim Burton håller stilen och Helena Bonham-Carter är alltid underhållande.

Internet är räddningen

En medlemslista arrangerad efter postnummer och adresser. 40 anmälningar av vilka de flesta endast uppgett namn.

Internet. Internet är räddningen i nöden, Eniro min bästa kompis.

Över två timmar tog det men nu är jag klar. Och klockan är sent. Ska lägga mig och läsa den där boken om Göring. Jag gillar undertiteln – Mellan makt och vansinne. Lovande, liksom.

Konstiga drömmar

Jag hade kunnat sova hela dagen. Det blir lätt så när en ligger och läser till halv fyra på morgonen och sedan drömmer obehagliga drömmar om det en läst. Men jag gick faktiskt upp lagom till lunchekot. Stirrade ner i GP en stund, twittrade, diskade. Sen gick jag och lade mig igen. Och fortsatte drömma otrevliga drömmar.

Jag borde byta litterär inriktning. Sakprosa om Tredje riket sabbar mitt sovande. Det finns en gräns för hur många döda ungar jag klarar av. Och då snackar vi svarta bokstäver på vitt papper. Tänk de som var där och överlevde. Tänk att alltid minnas det och försöka sova.

På kvällen fixade jag och en annan tjej skylten i föreningslokalen. Var i lokalen kl. 18. En timme och tre kvart senare var vi klara. En högst temporär skyltning, inför söndagens stora happening i Majorna. Sen åker den ner igen och det är dags för sommarskyltning.

Majornahistoria på Aktivitetshuset

Hade ett par mysiga timmar på Aktivitetshuset vid Karl Johans torg i kväll. En kille från Majornas historiska studiecirkel föreläste om Göteborgs och Majornas historia fram till 1600-talet. Därefter sjöng ett par killar, Ola Henricsson och Lasse Söderström, medeltida ballader samt berättade sägner och roliga historier från anno dazumal.

Inget inträde men den som ville kunde bidra frivilligt. Jag är totalpank (=den tiden i månaden) och kunde varken ge pengar eller köpa något av det som fanns i kaféet. Hade ett särskilt gott öga till soppan. Och bärpajen. Nästa gång tar jag med mig pengar.

Två till historiekvällar om Majorna blir det på Aktivitetshuset i vår, den 28 april och 5 maj. I maj anordnas dessutom historiska stadsvandringar i Klippan och Majorna. Mer info finns på majsamverkan.se.

Medan jag sov, bara sådär

För mig var fredagen den 11 februari närmast en icke-dag. Vaknade hyfsat tidigt (läs: halv åtta). Drack kaffe, spelade FB-spel och bokbloggade. Vid 11 tyckte jag det var dags för en cat nap. Gick och lade mig. Somnade. Och soooooov. Till halv tio. På kvällen alltså.

Att jag har en särskild talang för att sova vet jag. Men det finns tillfällen då jag förvånar mig själv. Imponeras av mig själv. Över tio timmar. Bara sådär. Jag gissar att jag var trött.

Ett par timmar, ungefär tre muggar kaffe och en rejäl dos kommissarie Frost senare lyckades jag äntligen leta mig fram till nyheterna. DN.se närmare bestämt. Och fick att president Mubarak snällt hade avgått. Något jag inte trodde skulle hända i första taget. Jag hade snarare väntat mig en egyptisk variant av Himmelska fridens torg.

Men nej. Medan jag låg och trynade skapades historia. Bra historia. Och med fredliga medel dessutom.

Allt där ute (läs: utanför min dörr) är inte doom and gloom. Minsann.

Varför är ni så förvånade?

Det har varit några intressanta dagar. Valet, valvakan, dagarna efter. Få har kunnat undgå resultatet. Den borgliga alliansen sitter kvar vid makten, men antagligen inte med egen majoritet. Främlingsfientliga Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och kan bli vågmästare. Miljöpartiet hamnade plötsligt i en nyckelposition.

Jag följde diskussionen på Twitter. Under valvakan satt jag klistrad framför datorn. Insåg snabbt att snacket om valvakan på Twitter var betydligt intressantare än valvakan själv. Den senare kunde jag inte koncentrera mig på.

Stämningen på Twitter? Att den borgliga alliansen sitter kvar vid makten verkade inte ha kommit som någon större överraskning, för de flesta. Men Sverigedemokraternas inträde i riksdagen tycks ha kommit som en (högst obehaglig) överraskning. Den dominerande reaktionen var chock och förvirring. Nästan alla verkar ha varit fullständigt oförberedda. De förstod inte hur det här kunde hända.

Jag fattade det inte. Alltså, jag fattade inte folks reaktion. Varför är ni så förvånade? Trodde ni att Sverige var immunt mot den våg av främlingsfientlighet och rasism som sveper över Europa?

Visst. Jag är inte känd för min optimistiska syn på mänskligheten. Men det här. Hur kunde ni inte förstå? Hur kunde ni inte se parallellerna mellan det som sker i en rad europeiska länder – och Sverige? Hur kan ni inte se parallellerna mellan det som händer i dag och det som hände på 1920- och 1930-talet?

Efteråt, när allt gått åt helvete – igen –  ska ni då säga: Vi visste inte. Vi förstod inte. Hur hade vi någonsin kunnat ana?

Någon sa att den som inte känner till historien är dömd att upprepa den. Mjä. Jag tycker det verkar som om vi är dömda att upprepa historien i vilket fall som helst. Det spelar ingen roll hur mycket vi vet om det förflutna. Vi är oförmögna att lära oss.

Dystert? Ja. Just nu känner jag mig genomdyster. Jag har länge varit orolig för framtiden. Men chockstämningen i helgen gjorde mig rädd på allvar. Hur ska vi kunna stoppa något om människor inte inser hur allvarlig situationen är?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,