Fåren i Brännholmsviken

Efter tre dagars slappande på Styrsö kände syrran och jag ett visst behov av att röra på oss. Så vi tog en promenad. Tvärs över ön. Till Brännholmsviken.

Brännholmsviken ligger på den obebodda delen av Styrsö, bortom Södra skärgårdens enda skog. I Brännholmsviken finns Vikingakyrkogården. Som är från 1500-talet. Några gravar ser man inte. Bara rester av kyrkogårdsmuren. Iallafall ovan jord. Vad som finns under jord vet jag inte.

P1140474-1tn_

I Brännholmsviken finns också husruiner. Ja, hus är att överdriva. Det är rester från enkla säsongsbostäder som fiskarna byggde under sillfiskeperioderna. Ser inte ut som ruiner. Mest en hög stenar.

Och får. Levande lösgående får. Upptäckte vi när vi promenerade längs stranden. Jag fotograferade, givetvis. Och fåren blev intresserade. Först kom en fram för att kolla. Och nosa. Sedan en till. Och sedan hela flocken.

P1140478-1tn_

När syrran och jag promenerade vidare hängde fåren efter. Hela bandet. Jag började tro att vi skulle få sällskap ända hem till huset. Men de ledsnade på att förfölja oss efter en stund. Ville kanske inte lämna reviret. Eller så visste de att de ändå skulle stöta på stängsel en bit längre bort.

P1140485-1tn_

Det är för övrigt inte helt ovanligt att man snubblar på får på öarna. Första gången jag gjorde det blev jag mycket förvånad. Jag är stadsbarn. Men man vänjer sig. Även vid får. De är faktiskt riktigt söta.

Historien om den försummade måste-listan.

Jag har femtioelva saker jag måste fixa närmaste dagarna. Jag borde fokusera. Koncentrera mig på listan med måsten. Men vad gör jag? Hänger på Bloggy. I timmar.

I förmiddags kastade jag mig med liv och lust in i en politisk diskussion på Bloggy. Och eftersom jag är jag drällde jag historiska exempel och argument omkring mig. Jag älskar historia. Dessutom tror jag uppriktigt att människor kan lära av historien. I formen av varnande exempel. Gör inte så och så för det har prövats tidigare och då gick det åt helvete. Ungefär.

Alltså. Så fort det pratas politik börjar jag snacka historia. Så även i förmiddags. Jag vet inte om de andra som deltog i diskussionen var helt roade. Men jag hade skoj. Väl skoj. Jag fastnade framför Bloggy och av de femtioelva saker jag skulle ha fixat blev bara ett par ordnade.

Under kvällen försökte jag ta igen förlorad tid. En handfull måsten avklarades. Jag började känna mig nöjd med mig själv. Inbillade mig att jag hade kontroll över situationen. Tills jag loggade in på Bloggy igen.

Jag tänkte bara skriva några strökommentarer. Inte engagera mig i något. Men så lanserade Sjumilakliv idén om en blogg för recensioner av pocketböcker. En lysande idé. Snabbt blev jag medskribent på PocketBloggen. Och måste-listan förpassades till morgondagen.

Nu har jag lätt panik. De närmaste dagarna kommer bli stressade. Måste-listan måste klaras av. Dessutom ska jag slänga ihop en recension. Hurra för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Massgrav från andra världskriget i Polen

Enligt dn.se hittades i höstas en massgrav från andra världskriget i Polen. Polska massgravar från andra världskriget hör nu inte till ovanligheterna. De absolut värsta tyska övergreppen under andra världskriget skedde i Öst- och Centraleuropa.

Det som skiljer ut det här fallet från många andra är vilka de ca 1 800 döda var. Mycket tyder på att det rör sig om civila tyskar från den då ostpreussiska staden Marienburg, avlidna under krigets slutskede. Tio procent av de döda har avrättats. Resten antas ha dött av kyla och hunger och av artillerield då Röda armén trängde igenom det då tyska Ostpreussen. Underligt är att de döda begravts nakna och att tandplomber i metall tycks ha avlägsnats från kropparna.

Av naturliga skäl har historieforskningen länge fokuserat på de brott mot mänskligheten tyskarna begick under Tredje Riket och andra världskriget. Men på senare år har historikerna även börjat uppmärksamma hur krigshandlingarna påverkade de civila tyskarna, särskilt under krigets sista månader.

Intressanta böcker om det senare är:

  • Stalins hämnd – Röda armén i Tyskland 1944-1945 av Niclas Sennerteg (2001),
  • Dödens hav – Östersjön 1945 av Claes-Göran Wetterholm (2002),
  • Dresden – Tisdag den 13 februari 1945 av Frederick Taylor (2004).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,