Smällare #blogg100 Dag 34/100

Någon/några kör hårt med påsksmällarna här utanför. Jag är inte odelat förtjust. Översättning: jag hatar det. Jag tycker smällare och fyrverkerier låter otäckt. Men naturligtvis, jag vet att det går över. Det är värre för alla hundar och katter. De som försökt förklara för en skräckslagen katt att helvetesdundrandet slutar snart och att det i vilket fall som helst inte är farligt, det bara låter farligt – de vet vad jag menar.

Jag trodde att smällare var förbjudna. Smällare kanske är förbjudna, och människorna som leker krig därute gillar att vara lite olagliga, i lagom dos så där. För min del får de gärna övergå till att snatta smågodis eller nåt annat som inte låter så förbannat.

Men om jag ska vara ärlig: det har blivit mycket mindre smällande runt nyår och påsk jämfört när jag var barn och tonåring på 1970- och 1980-talen. Då höll det på i dagar och veckor. Det tål att upprepas, allt var inte bättre förr. Faktiskt är det massa saker som inte var bättre förr.

Nu låter det som inledningen till en fullskalig invasion. Det här kan bli en lång natt.

Valborgsminnen

När jag var barn var Valborg och Chalmerskortegen en av årets höjdpunkter. Bättre än julafton. Så fort kortegeprogrammet började säljas någon gång runt 1 april köpte jag och brorsan. De närmaste veckorna läste vi om och om igen, memorerade skämten och korade vinnarna och förlorarna. När jag var 10 år var kortegeprogrammet höjden av humor.

På själva valborgsmässoafton sprang vi ner till stan för att kolla på kortegen. Så mycket folk och så mycket skoj. Jag älskade varenda sekund av det.

När jag blev äldre (läs: 16) förlorade kortegeprogrammet och kortegen sin tjusning. Jag stack fortfarande ner till stan men då var det andra saker som drog.

Några år senare hade Valborg förvandlats till amatörernas afton.

Långfredag

Att döma av allt festande runt omkring mig är långfredagen betydligt roligare än jag var barn.

Då, på den tiden, på 1970-talet, var allt stängt. Och det var ingen större idé att gå ut för alla andra var inomhus. Och på tv (som bara hade två kanaler) var det stendött. På sin höjd visades nån religiös film.

Men vi kunde ju alltid glo på påskriset med de fina fjädrarna. Och måla ägg. Och se fram emot påskgodiset, om vi inte redan hade ätit upp det. Jag har ett vagt minne av att påskäggen fulla med godis delades ut på påskafton.

Fast min och brorsans långfredagar var i alla fall roligare än de våra storasystrar uthärdat x antal år tidigare. Då, på 1960-talet, fick man inte ens leka på långfredagen. Bara sitta still på en stol. Skulle man läsa nåt skulle det vara i Bibeln.

Allt var inte bättre förr. Och glad påsk på er också.

Halloween

Jag funderade faktiskt på att ge mig ut och orientera i går förmiddag. Men vädret var inget vidare. Och så var det Halloween. Gud vet vad för nåt otäckt som är ute och rör på sig en sån dag.

Alltså stannade jag hemma och läste en skräckroman. Och sen sov jag, länge, länge. Halloween tillbringas bäst i sängen.

Men jag var faktiskt uppe på kvällen. Och det hade ju varit kul att toppa Halloween med en bra skräckfilm. Men det visades nada skräck på tv. Det läskigaste som visades var Law & Order C.I. och det var inte alls läskigt.

Jag tycker inte tv-kanalerna tar det här med Halloween på tillräckligt allvar. Jag funderar på att skriva till nån och klaga.

Smärtsjukdom

Jag står inte ut längre. Jag bara måste skrika av mig.

Här kommer det. Håll för öronen, ni som vill.

JAG HAR SÅ JÄVLA ONT SÅ SATANS JÄVLA ONT JAG HATAR MIN KROPP SÅ INIHELVETE MYCKET

Så.

Tänk om jag kunde få något gjort nu. Tänk om jag hade haft något starkare än alvedon hemma. Tänk om min kropp kunde bestämma sig för att sluta göra så förbannat ont och låta mig återgå till mitt LIV.

På självaste nationaldagen också.

Jag går och lägger mig igen.

Litet födelsedagsbarn

 

Här kommer foton från syskonbarnbarnets första födelsedagskalas. Den lilla kvarterslokalen var full av föräldrarnas släktingar och vänner. Vi mumsade jättegoda cupcakes och tårta. Barnen fick fruktsallad.

Elly fick massa presenter och verkade tycka det var jättekul att öppna dem.

Överhuvudtaget verkade festens medelpunkt nöjd med dagen. Glad och pigg mest hela tiden. Och hejdlöst söt i grönrutig klänning.

Ut med julen

Kallt ute på kvällens långpromenad. Vattenpölarna har frusit till is. Men jag blev varm ändå. Fördelen med att promenera snabbt snabbt. Jag försöker gå så snabbt jag kan. Det är ju meningen att jag ska få upp konditionen. Och den har blivit bättre sen jag slutade röka men bra är den inte och den ska bli bättre.

 

Noterade flera kasserade granar på vägen. Folk har visst rensat ut julen. Dags för mig att ställa undan mina julprydnader. Alla tre.

Eller inte. Jag tycker lite synd om dem för att de får tillbringa nästan hela året inne i ett skåp. Och de är ganska gulliga. Särskilt tomten. Den är svartklädd.

Nytt år

Bra början på det nya året. Jag har slappat hela dagen. Bra avslutning på det gamla året. I fredags var jag på bio med en kompis och såg The Girl With the Dragon Tattoo – mycket bra film, bättre än originalet. David Fincher är en favoritregissör och Rooney Mara var helt lysande som Salander.

I lördags nyårsfest hos samma kompis. Massa människor, massa god mat, massa roliga diskussioner och så quiz. Jag gick hem strax före tolvslaget, när de andra skulle iväg och kolla på fyrverkerierna.

Constantine och Leslie är rädda för fyrverkerier och när det smäller som värst vill jag vara hemma. När jag kom hem var de lugna men fem minuter senare drog det igång på allvar och Constantine flydde i panik in under badkaret. Var Leslie tog vägen vet jag inte. Men de dök upp igen vid ett och då var dom som vanligt. Fördelen med katter. Deras minne räcker inte särskilt långt.

Midsommar

Det märktes redan igår eftermiddag att det var storhelg på gång. Färre bilar parkerade på gatorna. Många systemkassar på väg hem. Och lång kö till bankomaten. Midsommarfirande väntar.

Jag laddar för en lugn midsommar. Jag var bjuden till en kompis land. Men efter Ellys tur till veterinären förra veckan åker jag inte någonstans. Hemma För Vård Av Sjuk Katt, alltså. Elli tycks må bra men har fortfarande krage. Och på skrivbordet ligger ett recept på antibiotika, om hon skulle bli akut sjuk under helgen.

Inte fest utan date med kommissarie Morse och diverse andra mysterielösare alltså. Ska bli härligt. Jag är hysteriskt överstimulerad. De senaste veckorna har det varit för mycket att göra, för många människor, för mycket intryck. Jag behöver några dagars total overksamhet, befriad från rl.

Valborgsmässoafton i Slottsskogen

Firade Valborgsmässoafton, mot all förmodan och för första gången på flera år. Det var kul.

Normalt undviker jag mänskligheten på Valborg och midsommar. För många överberusade som vinglar, gapar, kräks och slåss. Jag tycker fylleslag är obehagligt. Tjurigt har jag hållit mig hemma varenda Valborg och midsommar det senaste decenniet.

Så var planen också denna gången. Nå, hemma och hemma. Jag hade tänkt arbeta på min odlingslott. Att beskära rosor och rensa ogräs framstod som harmlöst valborsgmässogöra. Men istället trillade jag på ett par grannar som jag umgås en del med. De drog med mig på picknick i Slottsskogen.

I Slottsskogen var det fullt med folk. Mycket få av dem var packade tonåringar, vilka annars brukar förpesta Valborg i Göteborg. De flesta såg ut att vara i 20-25 årsåldern. Många barnfamiljer, däribland sällskapet jag befann mig i. En och annan 70+ och åtminstone en dam som måste varit närmare 90. Hon satt tryggt på en stol, omgiven av två andra ur det gamla gardet.

Vad mer? Musikframträdanden, fiskdamm, sminkning och ballong- och korvförsäljning. Volontärer som delade ut skräppåsar. Många poliser, de flesta tryggt förskansade i sina bilar. En OLA-ambulans, så jag gissar att firandet fick ett abrupt slut för åtminstone en deltagare. Två-tre brandbilar, av allt att döma på plats i förebyggande syfte. Det enda jag såg som brann var engångsgrillarna. Och majbrasan.

Majbrasan, ja. Strax före 21 kom en grupp fackelbeväpnade häxor ner för berget, ackompanjerade av trummor. De skrek och grimaserade och satte eld på den jättelika högen med ris.Leo 3 år, tjöt av förtjusning.

Jag har aldrig sett en påsk- eller majbrasa tidigare. Jag stod nästan längst fram och såg på elden. Och jag tänkte: så varm den är. Elden. Jag tvingades backa när hettan blev för stark.

När jag gick hem vid halv tio hade polisen spärrat av vägen vid Säldammen. Alla under 20 tvingades visa väskor och fick drickat beslagtaget. Jag såg några ungar springa upp i skogen för att komma undan. Ett gäng killar ställde sig en bit bortanför avspärrningen för att tömma sin bag-in-box. Jag log för mig själv och tänkte att det nog var bra att smita hem innan det blev lite väl livat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,