Smällare #blogg100 Dag 34/100

Någon/några kör hårt med påsksmällarna här utanför. Jag är inte odelat förtjust. Översättning: jag hatar det. Jag tycker smällare och fyrverkerier låter otäckt. Men naturligtvis, jag vet att det går över. Det är värre för alla hundar och katter. De som försökt förklara för en skräckslagen katt att helvetesdundrandet slutar snart och att det i vilket fall som helst inte är farligt, det bara låter farligt – de vet vad jag menar.

Jag trodde att smällare var förbjudna. Smällare kanske är förbjudna, och människorna som leker krig därute gillar att vara lite olagliga, i lagom dos så där. För min del får de gärna övergå till att snatta smågodis eller nåt annat som inte låter så förbannat.

Men om jag ska vara ärlig: det har blivit mycket mindre smällande runt nyår och påsk jämfört när jag var barn och tonåring på 1970- och 1980-talen. Då höll det på i dagar och veckor. Det tål att upprepas, allt var inte bättre förr. Faktiskt är det massa saker som inte var bättre förr.

Nu låter det som inledningen till en fullskalig invasion. Det här kan bli en lång natt.

Valborgsminnen

När jag var barn var Valborg och Chalmerskortegen en av årets höjdpunkter. Bättre än julafton. Så fort kortegeprogrammet började säljas någon gång runt 1 april köpte jag och brorsan. De närmaste veckorna läste vi om och om igen, memorerade skämten och korade vinnarna och förlorarna. När jag var 10 år var kortegeprogrammet höjden av humor.

På själva valborgsmässoafton sprang vi ner till stan för att kolla på kortegen. Så mycket folk och så mycket skoj. Jag älskade varenda sekund av det.

När jag blev äldre (läs: 16) förlorade kortegeprogrammet och kortegen sin tjusning. Jag stack fortfarande ner till stan men då var det andra saker som drog.

Några år senare hade Valborg förvandlats till amatörernas afton.

Långfredag

Att döma av allt festande runt omkring mig är långfredagen betydligt roligare än jag var barn.

Då, på den tiden, på 1970-talet, var allt stängt. Och det var ingen större idé att gå ut för alla andra var inomhus. Och på tv (som bara hade två kanaler) var det stendött. På sin höjd visades nån religiös film.

Men vi kunde ju alltid glo på påskriset med de fina fjädrarna. Och måla ägg. Och se fram emot påskgodiset, om vi inte redan hade ätit upp det. Jag har ett vagt minne av att påskäggen fulla med godis delades ut på påskafton.

Fast min och brorsans långfredagar var i alla fall roligare än de våra storasystrar uthärdat x antal år tidigare. Då, på 1960-talet, fick man inte ens leka på långfredagen. Bara sitta still på en stol. Skulle man läsa nåt skulle det vara i Bibeln.

Allt var inte bättre förr. Och glad påsk på er också.

Halloween

Jag funderade faktiskt på att ge mig ut och orientera i går förmiddag. Men vädret var inget vidare. Och så var det Halloween. Gud vet vad för nåt otäckt som är ute och rör på sig en sån dag.

Alltså stannade jag hemma och läste en skräckroman. Och sen sov jag, länge, länge. Halloween tillbringas bäst i sängen.

Men jag var faktiskt uppe på kvällen. Och det hade ju varit kul att toppa Halloween med en bra skräckfilm. Men det visades nada skräck på tv. Det läskigaste som visades var Law & Order C.I. och det var inte alls läskigt.

Jag tycker inte tv-kanalerna tar det här med Halloween på tillräckligt allvar. Jag funderar på att skriva till nån och klaga.

Smärtsjukdom

Jag står inte ut längre. Jag bara måste skrika av mig.

Här kommer det. Håll för öronen, ni som vill.

JAG HAR SÅ JÄVLA ONT SÅ SATANS JÄVLA ONT JAG HATAR MIN KROPP SÅ INIHELVETE MYCKET

Så.

Tänk om jag kunde få något gjort nu. Tänk om jag hade haft något starkare än alvedon hemma. Tänk om min kropp kunde bestämma sig för att sluta göra så förbannat ont och låta mig återgå till mitt LIV.

På självaste nationaldagen också.

Jag går och lägger mig igen.

Litet födelsedagsbarn

 

Här kommer foton från syskonbarnbarnets första födelsedagskalas. Den lilla kvarterslokalen var full av föräldrarnas släktingar och vänner. Vi mumsade jättegoda cupcakes och tårta. Barnen fick fruktsallad.

Elly fick massa presenter och verkade tycka det var jättekul att öppna dem.

Överhuvudtaget verkade festens medelpunkt nöjd med dagen. Glad och pigg mest hela tiden. Och hejdlöst söt i grönrutig klänning.

Ut med julen

Kallt ute på kvällens långpromenad. Vattenpölarna har frusit till is. Men jag blev varm ändå. Fördelen med att promenera snabbt snabbt. Jag försöker gå så snabbt jag kan. Det är ju meningen att jag ska få upp konditionen. Och den har blivit bättre sen jag slutade röka men bra är den inte och den ska bli bättre.

 

Noterade flera kasserade granar på vägen. Folk har visst rensat ut julen. Dags för mig att ställa undan mina julprydnader. Alla tre.

Eller inte. Jag tycker lite synd om dem för att de får tillbringa nästan hela året inne i ett skåp. Och de är ganska gulliga. Särskilt tomten. Den är svartklädd.