Smällare #blogg100 Dag 34/100

Någon/några kör hårt med påsksmällarna här utanför. Jag är inte odelat förtjust. Översättning: jag hatar det. Jag tycker smällare och fyrverkerier låter otäckt. Men naturligtvis, jag vet att det går över. Det är värre för alla hundar och katter. De som försökt förklara för en skräckslagen katt att helvetesdundrandet slutar snart och att det i vilket fall som helst inte är farligt, det bara låter farligt – de vet vad jag menar.

Jag trodde att smällare var förbjudna. Smällare kanske är förbjudna, och människorna som leker krig därute gillar att vara lite olagliga, i lagom dos så där. För min del får de gärna övergå till att snatta smågodis eller nåt annat som inte låter så förbannat.

Men om jag ska vara ärlig: det har blivit mycket mindre smällande runt nyår och påsk jämfört när jag var barn och tonåring på 1970- och 1980-talen. Då höll det på i dagar och veckor. Det tål att upprepas, allt var inte bättre förr. Faktiskt är det massa saker som inte var bättre förr.

Nu låter det som inledningen till en fullskalig invasion. Det här kan bli en lång natt.

Ute i regnet

Regnet kom när jag lämnade Esther hos hennes eftermiddagsmatte. Och det var ju bra för jag hade glömt vovves regncape. Hennes päls är tjock och ullig och suger åt sig oceaner.

Själv är jag inte lika mottaglig för vatten. Jag har ett enormt paraply och kläder är ju lätta att hänga på tork.

Skakis

Fick blodsockerfall när jag planterade om pelargoner. Det var mycket obehagligt och jag antar att jag borde ätit bättre tidigare i dag. Och i går. Men orka. Jag har för mycket att tänka på och för mycket att oroa mig för just nu.

20140408-225215.jpg
Disigt och molnigt när jag var ute på hundpromenad i dag. Men inte kallt. Och hunden var nöjd.

Gräsmattsmarodör

Nackdel stor hund på mycket- tidig-vår-gräsmatta: när hunden störtar efter bollen river hon upp stora spår i gräset. Marken är så fuktig och gräset så glest och tunt. Skulle hon springa där varje dag skulle det snart inte vara någon gräsmatta kvar.

20140303-133135.jpg
Så vi beger oss ut i vildmarken i stället, den som ligger alldeles bredvid gräsmattan. Och väntar på att gräset ska växa sig fett och frodigt.

Squeak! Squeak!

Noterar med tacksamhet att hundens boll tappat pipfunktionen. Tidigare när vovven bar bollen och tuggade på den allra minsta lilla lät det hysteriskt. Ungefär som om hon höll på att bita ihjäl ett mycket litet och företrädesvis ulligt och gulligt djur.

Ska tilläggas att i min värld är även råttor ulliga och gulliga och jag önskar inte livet ur dem, trots äckelfaktorn när de dyker upp i tvättstugan. Och den där bollen lät som en råtta i stor nöd. Eller kanske som en fågel.

I vilket fall. Nu är bollen tyst. Och jag kastar och kastar och vovve springer och springer.

Det blev änna blött

Det ösregnade och jag plockade fram höstkappa och goretexkängor och paraply. Halvvägs upp på berget insåg jag att jag glömt vovvens regncape och då var det ju så dags. Hon var redan blöt.

20130916-215515.jpg
Inte för att hon bekymrade sig. Det enda som intresserade henne var den rosa bollen och att jag skulle kasta den.

Hotet från ovan

I går när jag var ute med hunden fick vi oväntad närkontakt med ett par trutar/måsar/nån-slags-måsfåglar. De störtdök mot oss gång på gång. Eller för att vara riktigt exakt: de störtdök mot hunden. Tredje eller fjärde gången började det kännas läskigt.

De måste haft ungar i närheten. De måste ha trott att vovve var ett hot mot ungarna. Vovve fattade inte piken, men det gjorde jag. Jag kopplade henne och retirerade, bort från fåglarna.

Helt orelaterad, oskyldig måsfågel.
Helt orelaterad, oskyldig måsfågel.

Under dagens promenad ägnade jag en god del av tiden åt att kolla upp i skyn efter potentiella störtbombare. Men det enda jag såg var en miljon lågtflygande svalor och de var inte intresserade av vare sig mig eller hunden.

Det där med hund som hot var för övrigt inte ett feltänk av fåglarna. I måndags jagade hon upp en svart katt i ett träd. För några veckor sen satte hon efter ett rådjur. Hon har ju sina instinkter.

Äntligen converse

12 grader ute i dag. Jag plockade fram mina converse. Premiär för i år, mycket efterlängtat. Jag hade börjat tro att vinterkylan skulle hänga kvar till juli.

IMG_5816-002Jag och mina converse klättrade omkring på Gråberget.

IMG_5822-001Hunden var också med.

IMG_5832-002Vi hade en jättebra vårpromenad och det bästa av allt var att det inte började regna förrän det var dags att lämna vovven till hennes eftermiddagsmatte.