Hjältelig
Monsterdisken död, besegrad, förvisad till diskstället.
Jag är en hjälte. Min triumf är total. Jag förtjänar den där glassen jag köpte när jag var ute och handlade.
För ute har jag också varit, trots stormen. Kattsanden var slut och det finns ett par killar här som är noga med kattlådan. Hade jag inte handlat nytt hade jag fått ett uppror på halsen.
Och stormen var inte så mycket storm längre. Tror det värsta blåst över. Så att säga.
Röjt var det här
Senaste dagarnas huvudvärk: jag har tappat bort tvättstugenyckeln igen. Alltså, den där nyckeln som jag använder för att boka tid. Letade igenom större delen av lägenheten i helgen. Passade på att städa samtidigt. Nyckeln hittade jag inte men mitt vardagsrum såg riktigt välordnat ut, i fem minuter.
I morgon ska jag röja igenom sovrummet. Hittar jag inte nyckelskrället då får jag ringa värden och beställa en ny. Det lär kosta 200 pix så det vore ju bra om nyckeln dyker upp.
Mer röj, på och omkring odlingslotten. Förra veckan. Jag klippte gräs och rensade ogräs. Mycket ogräs. Körde tvåtimmarspass, tre kvällar i rad. När jag kom hem den tredje kvällen var jag helt slut. Att lite kroppsarbete utomhus kan vara så utmattande.
Matt, alldeles matt
Jag känner mig aningens mör. Mycket kroppsarbete senaste två dagarna. Eller nä, mycket är en definitionsfråga. Men det var tvättdag i går. Jag tvättade 6 maskiner. Det kändes som väldigt väldigt mycket tvätt. Dessutom klippte jag gräsmattan vid odlingslotterna. Högst segt gräs som fått växa i fred alldeles för länge och en handgräsklippare som är trögare än trögast. Idag bar jag hem 20 liter jord. Plus massa mat. Jag borde ha tagit med en kärra för jorden och maten, men så långt tänkte jag inte när jag gick hemifrån.
Nu är jag helmatt. Kraschade i tv-soffan för närmare fyra timmar sedan och har knappt rört mig sedan dess. Bortsett från ut i köket för att göra kaffe och ut på gatan för att röka.
Jorden, förresten. När jag kom hem från affären planterade jag om hälften av pelargonerna. De ser fortfarande små och nerklippta och ynkliga ut men tittar jag noga ser jag att små små gröna blad spricker fram.
Nu ska jag kravla ut i köket för att göra en kopp te. Sedan ska jag redigera texter till en sajt. Kanske. Eller så fortsätter jag att titta på tv och twittra och spela Facebookspel.
Överlevare
Att mina pelargoner överlevde vintern är obegripligt. Medan jag var upptagen med att pyssla om min depression försummade jag dem något alldeles. De fick vatten varannan vecka. Kanske.
Så här fina är inte mina pelargoner
Blommor är inte som katter. De väsnas inte när de är hungriga. Vill de ha uppmärksamhet hoppar de inte upp i knät. De bara står där, stumma, övergivna.
Men sega är de, pelargoner. Åtminstone mina. Nu har jag klippt ner dem. Nästa vecka ska jag gå och köpa jord. Jag hoppas de överlever chocken.
Inte så här heller. Men snart, kanske.
Dagens Noja
Fattar nada
Dagens Släng förvandlades till Dagens Noja. Jag röjde i sovrummet. Skulle slänga en gammal matta som legat ihoprullad under en byrå ett par år. Och fick närapå en hjärtattack.
Jag har oinbjudna gäster. Två oinbjudna gäster. Minst. Vill inte uttala ordet men vi snackar varelser med alldeles för många och långa ben för att vara djur.
När jag kommit över den värsta chocken försökte jag få katterna att fatta att det finns bytes(o)djur i sovrummet. Men katterna fattade inte vinken. De trodde jag ville leka.
Nu har åtminstone en av de oinbjudna tagit sin tillflykt till tvättkorgen. Var den andra är vill jag inte veta. Mattan har jag förpassats till soprummet. Prydligt förpackad i en svart sopsäck.
Nu försöker jag låta bli att tänka på hur många småmonster de bägge oinbjudna gett upphov till. Jag tänker aldrig mer gå in i mitt sovrum.
Blä!
Dagens Släng
Jag har alldeles för mycket prylar. Framför allt har jag alldeles för mycket skräp. Saker jag inte behöver, som jag troligtvis aldrig kommer att behöva och som är av en sådan art eller i ett sådant skick att ingen annan kommer att behöva det heller.
Därför har jag beslutat mig för att introducera:
Dagens Släng.
Vilket innebär att jag, utöver de vanliga soporna, ska slänga minst en sak varje dag. Varje dag.
Tro mig, det kommer göra ont. Jag tycker inte om att slänga. Det är trist att slänga. Soprummet och sopsorteringsstationen är höjdpunkten av tristess. Dessutom får jag ångest av att slänga. Typ “tänk om jag kanske behöver det där en dag nån gång om sådär tjugo år”.
Men nu får det vara nog. Jag måste inse faktum. Jag får nog aldrig en större lägenhet än den här. Inte i det här livet. Jag måste göra plats.
Alltså. Dagens släng från och med i dag. Första slänget: en bunt bläckpennor som inte fungerat på evigheter.
Dessutom tänker jag, med detta inlägg, placera mig på Bloggkartan som Majornabo. Bara därför att.
Monstruöst och brutna nyårslöften
Att sleva upp kattmat med gaffel är fan inte lätt. Jag måste diska. Uäää. För disken som har tagit över mitt kök är – ja, jag vet inte. Monstruös är bara förnamnet. Den här gången har jag överträffat mig själv.
Mitt enda nyårslöfte i år var att jag skulle diska oftare. Det föll redan den 2 januari.
Alltså. Jag har diskat sedan den 2 januari. Men inte så gärna. Och senaste veckan så lite som bara möjligt. Jag har varit upptagen med att bygga en liten sajt i WordPress. Inte har jag haft tid med disk. Resultatet syns nu ute i köket. Monstruöst var det. Och mer ändå.