Monsterdisken död, besegrad, förvisad till diskstället.
Jag är en hjälte. Min triumf är total. Jag förtjänar den där glassen jag köpte när jag var ute och handlade.
För ute har jag också varit, trots stormen. Kattsanden var slut och det finns ett par killar här som är noga med kattlådan. Hade jag inte handlat nytt hade jag fått ett uppror på halsen.
Och stormen var inte så mycket storm längre. Tror det värsta blåst över. Så att säga.
Senaste dagarnas huvudvärk: jag har tappat bort tvättstugenyckeln igen. Alltså, den där nyckeln som jag använder för att boka tid. Letade igenom större delen av lägenheten i helgen. Passade på att städa samtidigt. Nyckeln hittade jag inte men mitt vardagsrum såg riktigt välordnat ut, i fem minuter.
I morgon ska jag röja igenom sovrummet. Hittar jag inte nyckelskrället då får jag ringa värden och beställa en ny. Det lär kosta 200 pix så det vore ju bra om nyckeln dyker upp.
Mer röj, på och omkring odlingslotten. Förra veckan. Jag klippte gräs och rensade ogräs. Mycket ogräs. Körde tvåtimmarspass, tre kvällar i rad. När jag kom hem den tredje kvällen var jag helt slut. Att lite kroppsarbete utomhus kan vara så utmattande.
Jag känner mig aningens mör. Mycket kroppsarbete senaste två dagarna. Eller nä, mycket är en definitionsfråga. Men det var tvättdag i går. Jag tvättade 6 maskiner. Det kändes som väldigt väldigt mycket tvätt. Dessutom klippte jag gräsmattan vid odlingslotterna. Högst segt gräs som fått växa i fred alldeles för länge och en handgräsklippare som är trögare än trögast. Idag bar jag hem 20 liter jord. Plus massa mat. Jag borde ha tagit med en kärra för jorden och maten, men så långt tänkte jag inte när jag gick hemifrån.
Nu är jag helmatt. Kraschade i tv-soffan för närmare fyra timmar sedan och har knappt rört mig sedan dess. Bortsett från ut i köket för att göra kaffe och ut på gatan för att röka.
Jorden, förresten. När jag kom hem från affären planterade jag om hälften av pelargonerna. De ser fortfarande små och nerklippta och ynkliga ut men tittar jag noga ser jag att små små gröna blad spricker fram.
Nu ska jag kravla ut i köket för att göra en kopp te. Sedan ska jag redigera texter till en sajt. Kanske. Eller så fortsätter jag att titta på tv och twittra och spela Facebookspel.
Att mina pelargoner överlevde vintern är obegripligt. Medan jag var upptagen med att pyssla om min depression försummade jag dem något alldeles. De fick vatten varannan vecka. Kanske.
Blommor är inte som katter. De väsnas inte när de är hungriga. Vill de ha uppmärksamhet hoppar de inte upp i knät. De bara står där, stumma, övergivna.
Men sega är de, pelargoner. Åtminstone mina. Nu har jag klippt ner dem. Nästa vecka ska jag gå och köpa jord. Jag hoppas de överlever chocken.
Dagens Släng förvandlades till Dagens Noja. Jag röjde i sovrummet. Skulle slänga en gammal matta som legat ihoprullad under en byrå ett par år. Och fick närapå en hjärtattack.
Jag har oinbjudna gäster. Två oinbjudna gäster. Minst. Vill inte uttala ordet men vi snackar varelser med alldeles för många och långa ben för att vara djur.
När jag kommit över den värsta chocken försökte jag få katterna att fatta att det finns bytes(o)djur i sovrummet. Men katterna fattade inte vinken. De trodde jag ville leka.
Nu har åtminstone en av de oinbjudna tagit sin tillflykt till tvättkorgen. Var den andra är vill jag inte veta. Mattan har jag förpassats till soprummet. Prydligt förpackad i en svart sopsäck.
Nu försöker jag låta bli att tänka på hur många småmonster de bägge oinbjudna gett upphov till. Jag tänker aldrig mer gå in i mitt sovrum.
Blä!
Jag har alldeles för mycket prylar. Framför allt har jag alldeles för mycket skräp. Saker jag inte behöver, som jag troligtvis aldrig kommer att behöva och som är av en sådan art eller i ett sådant skick att ingen annan kommer att behöva det heller.
Därför har jag beslutat mig för att introducera:
Dagens Släng.
Vilket innebär att jag, utöver de vanliga soporna, ska slänga minst en sak varje dag. Varje dag.
Tro mig, det kommer göra ont. Jag tycker inte om att slänga. Det är trist att slänga. Soprummet och sopsorteringsstationen är höjdpunkten av tristess. Dessutom får jag ångest av att slänga. Typ “tänk om jag kanske behöver det där en dag nån gång om sådär tjugo år”.
Men nu får det vara nog. Jag måste inse faktum. Jag får nog aldrig en större lägenhet än den här. Inte i det här livet. Jag måste göra plats.
Alltså. Dagens släng från och med i dag. Första slänget: en bunt bläckpennor som inte fungerat på evigheter.
Dessutom tänker jag, med detta inlägg, placera mig på Bloggkartan som Majornabo. Bara därför att.
Att sleva upp kattmat med gaffel är fan inte lätt. Jag måste diska. Uäää. För disken som har tagit över mitt kök är – ja, jag vet inte. Monstruös är bara förnamnet. Den här gången har jag överträffat mig själv.
Mitt enda nyårslöfte i år var att jag skulle diska oftare. Det föll redan den 2 januari.
Alltså. Jag har diskat sedan den 2 januari. Men inte så gärna. Och senaste veckan så lite som bara möjligt. Jag har varit upptagen med att bygga en liten sajt i WordPress. Inte har jag haft tid med disk. Resultatet syns nu ute i köket. Monstruöst var det. Och mer ändå.
Nycklar, alltså. Så små. Så lätta att förlägga eller tappa bort. Den här gången var det nyckeln till tvättstugans bokningschema. Eller vad det nu heter. I vilket fall som helst: inte en katastrof. Lätt att ersätta. Bara att ringa fastighetsservice och förklara läget. Kostar runt 250 kr. Men ändå.
Inte som att tappa nycklarna hem. Eller till en föreningslokal (host, host). Att tappa bort de nycklarna är dyrt. Och besvärligt. Och riskfyllt.
Men det finns roligare saker att spendera 250 kr på än på en ny tvättlåsnyckel. Alltså letade jag igenom lägenheten. Jag letade. Och letade. Och letade. Suckade. Svor över min slarvighet. Och fick en snilleblixt. Vilka jeans hade jag på mig sist jag tvättade? Vände upp och ner på tvättkorgen. Och yes! Nyckeln låg i jeansen.
250 spänn mer att lägga på bokrean. Eller något annat roligt. Hurra!
Mätt och belåten. Sen middag. Tonfisk med bulgur och bearnaisesås.
Fisk är bra mat. Enkelt att laga och hyfsat billigt. Enda nackdelen är att katterna älskar det. Öppna en burk tonfisk i det här hemmet och du har mina katters odelade uppmärksamhet. Att laga mat när ett gäng fyrbenta gör sitt bästa för att stjäla maten är en konst.
Tonfisk förresten. Så långt hann jag inte innan djuren flockades i köket. I samma ögonblick som jag började med bearnaisesåsen var de där. I köket alltså. Mina katter är smartare än jag trott. De har lärt sig att bearnaisesås innebär att det är fisk på gång.
Och om någon skulle undra: nej, jag gör inte min egen bearnaisesås. Enklare med pulvervarianten. Ambition i köket är roligast när andra står för den. Jag vill koncentrera mig på ätandet.
Tvättdag. Festligare kan man ju ha. Men. Kunde varit värre. När mormor var i min ålder tvättade hon för hand. Att tvätta för hand är tungt och blött. Svårt att få tvätten ren är det också. Så otroligt mycket behändigare att bara slänga in det där berget av tvätt i maskinerna, hälla i tvättmedel och starta. Piece of cake, egentligen. Så varför gnäller jag egentligen? Fy på mig för att jag gnäller så bortskämt.
Ska fokusera på det positiva i stället. Som att snön smälter undan i en uppmuntrande hög hastighet. Så här mycket asfalt har inte jag sett sedan slutet av november. Vintern kom tidigt i år. Kall som fan blev den också. Kallaste december sedan mitten av 1800-talet. Någonting om nordatlantisk oscillation. Ett begrepp vars exakta vetenskapliga innebörd jag inte har brytt mig om att sätta mig in i. Det räckte med att veta att det innebar Moskvaväder i en stad där vintern normalt mer liknar höst än vinter.
Men nu är ordningen återställd. Temperaturerna är tillbaka på det för årstiden det normala. I Göteborg innebär det att termometern håller sig kring nollstrecket. Snö på morgonen, regn på kvällen. Dropp dropp dropp från taken när snön som fallit några timmar tidigare smälter.
Jag gillar det där droppandet. Får mig att tänka på våren.
Hm. Snart dags att gå ner i tvättstugan igen. Dags att börja samla ihop galgar. Och lite mer tvätt. Håhåjaja.