Kammen som hade varit försvunnen i två veckor hittade jag i dag i jackfickan. Och fröpåsen som jag letade efter i morse (läs: vände upp och ner på hela lägenheten) den låg i plånboken.
Och sopborsten jag efterlyste i går hittade jag till min stora förvåning i städskåpet.
Ordning och reda. Jag måste bli bättre på det. Jag tror att jag nämnt det förut.
Och var är mina andra kammar? Jag ska ha minst två till, någonstans.
Funderade på om jag skulle ut och orientera men pliktkänslan vann och jag beslöt mig för att stanna hemma och städa. Min lägenhet har sett ut som vilket sopupplag som helst ett bra tag nu och det är på tiden att jag gör nåt åt det. Dessutom är jag förkyld och har egentligen ingen lust att gå ut.
Och så har jag fortfarande ont i fötterna efter gårdagens orienteringsrunda. Den blev längre än jag hade tänkt mig för när jag var klar och ville ta spårvagnen hem hamnade jag på fel sida om motorvägen vid Kungssten. Enda sättet att nå spårvagnshållplatsen var att gå över en jättelik bro och det vågade jag inte.
Fobier är så opraktiska och höjdrädsla är alldeles extra opraktiskt. Jag kommer ihåg när jag varit på Botaniska och fikat med en kompis. På hemvägen gick jag över cykelbron för att komma till Slottsskogen. Idiotisk idé. Bron är jättelång och alldeles vedervärdig. Jag höll på att inte komma över. Men att sjunka ihop på mitten av bron och börja storgråta av panik kändes inte som ett alternativ. Då skulle jag aldrig komma över.
Den här stan behöver fler gångtunnlar. Massa gångtunnlar.
När jag har mycket att göra och skriver långa måste-listor borde jag rafsa ner ÄT MIDDAG högst upp. Jag har en tendens att glömma att äta när jag har mycket annat i skallen. I torsdags blev det ingen middag alls. I fredags satte jag på pastavattnet tio i tio. På kvällen alltså. I går började jag fixa med middagen kl nio.
I dag har jag varit duktig. Maten var klar strax efter åtta. Inte personligt rekord, men nästan.
Med tanke på hur förtjust jag är i att äta är det fascinerande att jag har så lätt att glömma göra det. Och det gäller inte bara middagar. För ett par veckor sedan hade jag ett paket glass i frysen i tre dygn. Jag hade så mycket att göra att jag glömde bort den. Det är personligt rekord.
Något personligt rekord vad gällde rökstoppet blev det då rakt inte. Jag höll ut i tre dygn. Bravo. Jag ska göra allt det där jag måste göra till på tisdag och sedan kör jag igen.
Senaste dagarnas huvudvärk: jag har tappat bort tvättstugenyckeln igen. Alltså, den där nyckeln som jag använder för att boka tid. Letade igenom större delen av lägenheten i helgen. Passade på att städa samtidigt. Nyckeln hittade jag inte men mitt vardagsrum såg riktigt välordnat ut, i fem minuter.
I morgon ska jag röja igenom sovrummet. Hittar jag inte nyckelskrället då får jag ringa värden och beställa en ny. Det lär kosta 200 pix så det vore ju bra om nyckeln dyker upp.
Mer röj, på och omkring odlingslotten. Förra veckan. Jag klippte gräs och rensade ogräs. Mycket ogräs. Körde tvåtimmarspass, tre kvällar i rad. När jag kom hem den tredje kvällen var jag helt slut. Att lite kroppsarbete utomhus kan vara så utmattande.
I köket har jag en disk som börjar anta monstruösa proportioner. Där finns ett kylskåp vars innehåll snart kommer anfalla om jag inte förpassar rubbet till soprummet. Jag har ett sovrum där mer prylar verkar ligga på golvet än någon annanstans och ett vardagsrum som svämmar över av tidningar, pappershögar, travar av böcker och videoband. Jag har fönster som…Nä. Jag vill överhuvudtaget inte tänka på fönstren.
Det är med andra ord dags att agera. Jag måste städa. Blä.
För någon dag sedan roade jag och en yngre släkting oss med allt vi skulle skaffa om vi blev miljonärer. Städerska var en av dem. Gissa vad som just hamnade högst på min lista. Och gissa om jag kommer ge henne bra betalt.
Läs även andra bloggares åsikter om ostädat, städning, städerska, miljonär, kaos
Nyårsfirandet är över för den här gången. Jag var bjuden på fest hos kompisar. Trevliga människor- både vuxna och barn -, massa god mat, lekar och musikframträdanden (piano, dragspel och fiol, fast inte samtidigt). Avspänt och mysigt, precis så jag vill inleda ett nytt år.
Hemma var det inte lika avspänt. Mina katter är ett bekymmer i nyårssammanhang. Sedan gammalt vet jag att Leslie hatar fyrverkerier och jag hade mina dubier när det gällde Constantine också. När klockan närmade sig tolvslaget gick jag därför hem en sväng. Gav katterna mat, klappade dem och lekte med Leslie och Constantine i ett försök att avleda uppmärksamheten. Det fungerade någorlunda på Leslie. Gud vare tack för snören och lättdistraherade katter. Constantine däremot bet inget på. Han var påtagligt stressad, ilade runt i lägenheten på jakt efter en plats där han kunde gömma sig från oväsendet.
Honkatterna kunde inte brytt sig mindre om vare sig fyrverkerier eller mig. Möjligtvis var de irriterade för att smällandet hindrade dem från att somna.
Av detta drog jag en högst ovetenskapliga slutsats: hankatter är nervösa och blir rädda av fyrverkerier, honkatter är tuffare och bryr sig inte. Undrar om det skulle hålla i en mer vetenskapligt genomförd undersökning?
När det värsta var över runt 00.20 och Leslie och Stantin återfått lugnet gick jag tillbaka till festen en stund. Men inte så länge. Senast två låg jag nerbäddad i min egen säng, beväpnad med en bok. Läste tills jag somnade, med två (avsevärt lugnare) hankatter bredvid mig.
Läs även andra bloggares åsikter om fest, fyrverkerier, katter, nyår, stress
Tidigare ikväll såg jag mig om i min lägenhet och jag tänkte: om inte det här stället strider mot någon lag eller förordning borde det göra det. När jag har mycket att göra är städningen det första som ryker. Att döma av tillståndet i min lilla tvårummare har jag varit hyperstressad det senaste decenniet.
Jag hade nog kunnat leva med att låta förfallet fortsätta en dag eller två. När det gäller stökiga lägenheter är min toleransnivå mycket hög. Men i morgon väntar jag besök. Och till och med jag tyckte att det hade varit en förolämpning att utsätta någon för det kaos som rådde.
Alltså städade jag. Jag plockade upp allt som låg och drällde på golven, jag röjde upp på skrivbordet och på soffbordet, jag dammsög och torkade golven. Jag hittade åtminstone ett par prylar som jag trott var ohjälpligt förlorade.
När jag var klar såg jag mig om igen och jag var riktigt nöjd med resultatet. Okej, min lägenhet skulle fortfarande inte kvala in på en tio-i-topplista över Sveriges prydligaste hem. Men jämfört med hur det såg ut här för några timmar sedan har jag åstadkommit en klar förbättring.
Jag känner mig så duktig.
Läs även andra bloggares åsikter om besök, lägenhet, städning