Saknaden och sorgen

Jag går in i rum och förväntar mig att Bela är där. Han är inte där. Han är död. Jag skulle egentligen gått ut med kompisar i kväll (druckit öl! dansat!) men insåg att det inte skulle funka. Jag är lätt labil. Jag kan börja storböla bara så där. Och fylleböl kan lägga sordin på vilken utekväll som helst. Och i vilket fall som helst hatar jag att gråta offentligt.

Jag saknar min grabb. Jag vill att han ska vara här. Han är inte här. Han är någon annanstans och det är inte här.

Herrbesök

Sedan i morse har vi en liten kattherre på tillfälligt besök. Bela tog en titt på honom och beslöt sig för att han var ointressant. Elli har talat om för honom att det är bäst för honom själv att han håller sig i köket. Själv tycks han inte ha några planer på att upptäcka resten av lägenheten. Han har legat under byrån i köket och sovit större delen av dagen. Jag har ställt fram mat och vatten och låda och stängt dörren om honom så han får vara ifred.

Jag litar inte riktigt på Elli. Hon har vari som katten runt het gröt hela dagen. Köket är grötskålen och Simba gröten. Om gröten mot förmodan skulle gå på upptäcksfärd i lägenheten kommer det bli slagsmål, om inte jag är där och kan stoppa det.

Annars är det anmärkningsvärt hur snabbt Elli accepterade att det är en främmande hankatt i köket. Jag minns hur arg hon blev när vi hade en kattfröken på besök i vintras. Elli kan om nödvändigt godta hankatter men honkatter vill hon bara inte ha i huset.

Misse försvunnen och återfunnen #blogg100 Dag 97/100

Saker som jag gjort i dag: letat efter grannens katt. Jag fick i uppdrag att vara kattvakt i dag men när jag kom till grannen i morse syntes inte katten till. Han brukar komma skuttande så fort jag öppnar dörren men inte den här gången. Till slut fick jag tag på misses ägare som meddelade att han var ute. Och ute stannade han, till 17-tiden. Det kändes riktigt bra att kunna släppa in honom och ge honom mat. Utekatter lever ett farligt liv.

Saker jag upptäckt i dag: vanlig, bred tejp virad runt en liten ask funkar rätt bra som luddborttagare. Och min svarta tygväska är svart igen.

Bela 19 år #blogg100 Dag 75/100

I dag fyller Bela 19 år. Tänk att min lille kille har varit hos mig i 19 år.

bela 2015-05-16_02Helt i enlighet med traditionen vägrade han samarbeta när jag skulle ta födelsedagsfoto. Svårigheten ligger i att få honom att a) vända ansiktet mot kameran eller åtminstone i profil b) hålla sig stilla tillräckligt länge för att fastna på bild.

Hjärnsläppet part II #blogg100 Dag 58/100

Ännu ett hjärnsläpp, den här gången på Ica. Jag skulle betala kort och tog fel på var jag skulle sticka in kortet i apparaten. Killen i kassan fick påpeka hur jag skulle göra. Som om jag vore en 90-årig förvirrad gammal dam och inte en helt ordinär medelålders kvinna som nästan alltid betalar med kort. Jag kände mig jättedum.

Till saken hör att jag just grävt upp ett gäng riktigt svåruppgrävda växter på odlingslotten och var genuint matt. Och så var jag hungrig, vilket gjorde mig ännu mattare. Vem som helst kan få hjärnsläpp i det läget.

Alltså, ni ser ju hur jag försöker förklara bort det här. Jag borde se sanningen i vitögat. Jag har hoppat över medelåldern och är nu en 90-årig förvirrad gammal dam. Tjoho.

siluett_kvinna med katt-001På bilden en övergiven katt som som hittar sin nya människa. Kvinnan var också övergiven. Det är hon inte längre.

Nästan halvvägs #blogg100 Dag 49/100

Halvvägs genom Blogg100 och jag är fullständigt tom på ord. Jag har brottats nog med ord i kväll (protokoll, sajt) och har inte några över för ett blogginlägg. Och om jag ska vara riktigt ärlig är jag inte halvvägs, jag missade ju en dag för ett tag sen och är alltså på dag 49.

Sak samma. Vad gör en om en är fullständigt tom på ord och ändå vill blogga? En publicerar ett foto på en katt.

  EditBela fotomodellade motvilligt. Nu 18 år och 11 månader.