Busvädersmys
Faktiskt. När jag gick och lade mig vid tretiden i natt hade det börjat blåsa rejält. Jag låg och lyssnade på blåsten innan jag somnade. Ett tag lät det förfärligt. Dånade liksom. Yngsta katten Elli gick fram till fönstret för att se vad det var som egentligen hände där ute.
I dag har det fortsatt blåsa, fast kanske inte lika mycket som i natt. Och emellanåt har det regnat. Emellanåt präktiga skyfall. Typ syndafloden. Mysfaktor hög. Åtminstone när jag satt inne på ett möte. Jag tittade ut på regnet och tänkte: vad bra att jag är här inne där det inte blåser och regnar, där det är torrt och varmt och jag kan ha laptopen påslagen.
Tänk. Att sitta på ett möte och vara glad för det.
Läs även andra bloggares åsikter om väder, storm, regn, blåst, katter, möten
Flugfritt
En flugkoloni flyttade in i mitt kök. Men inte den där sortens flugor som bzzzz-ar och som jag förknippar med sommaren. Dem brukar mina katter äta upp. Mycket behändigt.
Inte sådana alltså. Utan bananflugor. Pyttesmå flygflän som om man inte vidtar radikala åtgärder snabbt förökar sig. Tyvärr är katterna totalt ointresserade av dem.
När jag nämnde mina objudna gäster för storasyrran frågade hon om jag köpt frukt på sistone. Aha. Det är därför de kallas bananflugor. Och jag köpte faktiskt bananer för ett tag sedan.
Det är det jag alltid har sagt. Frukt är inte nyttigt.
I vilket fall som helst är bananflugorna historia nu. Man kommer långt med en ihoprullad tidning.
Läs även andra bloggares åsikter om bananflugor, flugor, frukt, katter, sommar
Ett sagodjur
Blixa. I torsdags flyttade han hem till min systerson och hans flickvän. 12 veckor gammal.
En siames. Teckning tabby enligt Sassy, flickvännen. Jag har inte en aning. Kan inte raskatter.
Men söt är han. Bedårande rent av. På raskattsvis. “Han ser ut som ett sagodjur” sa mamma. Jag instämmer.
Ett väldigt litet sagodjur. Obegripligt litet. Jag hade glömt att kattungar är så små.
Men tuff är han. Glad och lekful. Och Sassys röda devon rex Zoom är också glad igen. Han har fått en ny kompis.
Gollum
Första gången jag såg honom tänkte jag: det där är inte en katt. Jag vet inte vad det är för djur, men det är inte en katt.
Han var så otroligt smal. Och så långdragen på något sätt. En rygg som aldrig tog slut. Som en linjal. En mycket lång linjal. På fyra väldigt långa ben. Alltihop täckt av kort, kort ljusgrå päls. Silkeslen päls. Och avslutat med en råttrandig svans.
En raskatt. En oriental. Och en gång i tiden trodde jag att en katt med det utseendet inte skulle vara särskilt trevlig. Efter mina första fem minuter med Gollum insåg jag hu totalfel jag haft. Gollum var pigg, nyfiken, sällskaplig och lekfull. Älskade människor. Älskade den uppmärksamhet de gav honom. Älskade sin kattkompis Zoom också.
Älskade mattor. I Gollums värld var mattor något hans människor lade på golven för att han skulle ha något riktigt stort att leka med. Och besegra.
I januari dog han. Knappt sex år gammal. Njurarna. En medfödd defekt.
Hunderi
Det fina vårvädret fortsätter. Jag hyllar det med att gå ut med ett par hundar mitt på dagen. Eller ja. Ut med hundarna hade jag gått även om det haglat. Men den här veckan kan jag tillbe våren under hundpromenaderna.
Det är grannens hundar. En vuxen hund och en valp. Små lurviga varelser. Jag har en katt som är större. Fast den katten är i och för sig jättelik. Och oerhört fientligt inställd till hundar. Jag kan inte ta vovvarna hem till mig. Constantine skulle få ett nervsammanbrott. Av ilska och rädsla.
Veckans tillbedjan av våren får ske utan kameran. Valpen är studsig. Och har en tendens att skälla. Jag har fullt upp med henne. Inte en chans att fotografera. Men det kanske ändrar sig. Valpen har blivit lugnare. Åtminstone vad gäller skällandet. Hon vrålskäller inte längre när hon ser en människa eller hund. Eller barnvagn – av någon anledning är hon rädd för barnvagnar. Men hon skäller inte på dem längre. Det reserverar hon för stora hundar.
Sedan januari har jag gått ut med hundarna. Fyra dagar i veckan. Korta promenaderna, en halvtimme är idealet. En lagom dos dagsljus för mig.
Hah!
Snödroppar, krokusar, påskliljor. En herrans massa sjungande fåglar. Och ingen förbaskad snö.
Här hemma växlar katterna mellan totalfnatt och lojt slappande i solen.
Det är vår. Spelar ingen roll om det kommer en meter snö i morgon. Det är ändå vår.
Hah!
Kattmatsproblematik
Min katt Leslie äter specialfoder som bara kan köpas hos veterinären. Svindyrt men kisse tål inget annat. Och det är en fin kisse. Jag vill inte att han ska bli sjuk. Och sjuk blir han när han äter annan mat.
Jag brukar köpa maten hos en veterinärklinik här i Majorna. I fredags gick jag dit för att fylla på förrådet. Men nehej. Stängt. Stänger tidigare på fredagar. Hade jag glömt. Klantiga jag.
Igår traskade jag dit igen. Nu var det öppet. Men den åtrådda kattmaten var slut. Kommer in nästa vecka. Tills dess skulle Les hinna bli bra hungrig. Jag hade bara mat för ett dygn hemma. Den snälla sköterskan gav mig visserligen ett par provpåsar för att lindra den akuta nöden. Men för att köpa den sedvanliga tvåkilossäcken måste jag vända mig till en annan klinik.
Idag har jag ringt runt. På den första kliniken fick jag negativt besked. Tyvärr, eftersom den ligger i närheten. Men på Blå stjärnan blev det napp. Längre bit att åka, visserligen. Men det får jag leva med. Kisse måste ha mat.