Sen, när jag druckit kaffe och spelat lite datorspel och gjort mig i ordning, åkte jag ner till regionkontoret för att hämta lite papper som skulle upp i skylten. Och eftersom jag har börjat ett nytt, rökfritt, hälsosamt liv och eftersom jag hade gott om tid, så gick jag hem. Noterade att jag inte dog av att traska Stigbergsliden upp i marschtakt. Min kondis kanske inte är så usel trots allt.

Sen, när jag kommit hem, spelade jag lite mer spel och ringde en viss äldre släkting för att kolla hur hon mådde och sen packade jag ihop föreningsdator och annat smått och gott och gick iväg till föreningslokalen, med en avstickare emellan för apoteket där jag köpte nikotinplåster.

Sen var det möte i hm 2 timmar och 40 minuter och jag agerade sekreterare.

Sen, när mötet var slut och allt var undanplockat och de andra hade gått, satte jag upp anslagen i skylten. Fatta hur svårt det är att sätta upp anslag så att de sitter rakt.

Sen packade jag ihop alla mina prylar inklusive datorn, släckte och låste och gick till närbutiken och köpte mjölk.

Sen gick jag hem och gav katterna mat och gjorde kaffe till mig och så satte jag mig framför datorn och dog en smula. Och sen när jag dött färdigt gjorde jag några ost- och skinkmackor och åt dem och Elli trampade runt i mitt knä i förhoppningen att jag skulle tappa en av smörgåsarna. Och nu ska jag se Mildred Pierce.

Det var vad jag ägnade den här måndagen åt, på ett ungefär.

I lördags nyårsfest hos samma kompis. Massa människor, massa god mat, massa roliga diskussioner och så quiz. Jag gick hem strax före tolvslaget, när de andra skulle iväg och kolla på fyrverkerierna.

Constantine och Leslie är rädda för fyrverkerier och när det smäller som värst vill jag vara hemma. När jag kom hem var de lugna men fem minuter senare drog det igång på allvar och Constantine flydde i panik in under badkaret. Var Leslie tog vägen vet jag inte. Men de dök upp igen vid ett och då var dom som vanligt. Fördelen med katter. Deras minne räcker inte särskilt långt.

Monsterdisken död, besegrad, förvisad till diskstället.

Jag är en hjälte. Min triumf är total. Jag förtjänar den där glassen jag köpte när jag var ute och handlade.

För ute har jag också varit, trots stormen. Kattsanden var slut och det finns ett par killar här som är  noga med kattlådan. Hade jag inte handlat nytt hade jag fått ett uppror på halsen.

Och stormen var inte så mycket storm längre. Tror det värsta blåst över. Så att säga.

Den första tiden ville jag ropa på henne, leta efter henne i lägenheten. Men jag visste att om jag gjorde det skulle världen kantra.

Så.

Hon var bara en liten katt men hon var min tös. Hon fanns hos mig 18 år. Levande varelser är inte utbytbara.

18 år, 4 månader, 11 dagar. Inte mer.

När Elli opererats kunde hon inte längre sova på sin favoritplats, garderoben i sovrummet. Tratten runt halsen var i vägen. I stället sov hon i sängen. Elli vill inte dela sovplats med andra fyrbenta. Varje gång Constantine och Leslie försökte smyga upp i sängen gick hon i taket.

Constantine och Leslie är inga genier, men en viss självbevarelsedrift besitter de. De gav snabbt upp försöken att sova i sängen och flyttade ut i köket på nätterna.

Constantine i sängen. Inte längre.

Elli älskade det. Hon beslöt sig för att Constantine och Leslie överhuvudtaget inte fick vistas i samma rum som henne, vilket rum det än för tillfället var. Varje gång någon av dem kom i närheten förvandlades hon till ett massförstörelsevapen. Hade hon kunnat hade hon jagat ut dem ur lägenheten och staden och bort från den här planeten. Nu fick hon nöja sig med ut i köket.

Sedan en knapp vecka går Elli utan krage. Hon tycks ha bestämt sig för att Leslie och Constantine kan få bo kvar i lägenheten, om de håller sig ur vägen. Men sängen släpper hon inte i från sig. Constantine och Leslie får sova i köket eller i vardagsrummet. Och Constantine har alltså en ny favoritplats.

Om jag struntade i förödelsen och somnade om? Oh ja. Klockan var över sju innan jag lyckades somna i morse. Efter en natt med knappt två timmars sömn ger jag blanka fanken i nedrivna pelargoner.

Nu har jag plockat upp skärvorna efter den krossade tallriken pelargonen stod på och dammsugat upp jorden. Och överväger att ta två propavan i stället för en i kväll.

Det finns tillfällen då jag undrar om min totalvägran av sömntabletter är så klok. Propavan är en insomningstablett.  Insomningstabletter har sina fördelar.Till skillnad från the real deal så är de inte beroendeframkallande. Har knappt någon hangovereffekt. Ger inte sämre kvalitet på sömnen.

Nackdelen är att de inte är särskilt effektiva. Men utan propavan sover jag inte alls. Med och jag sover. För det mesta. Fast inte så mycket de senaste nätterna.

Uppdatering: Som en läsare påpekade fungerar inte propavan för alla. Jag skrev hur medicinen funkar för mig men tänkte inte på att människor reagerar olika på en och samma medicin. Jag känner flera som får både hangover och andra biverkningar av propavan och som inte kan ta den.

Jag laddar för en lugn midsommar. Jag var bjuden till en kompis land. Men efter Ellys tur till veterinären förra veckan åker jag inte någonstans. Hemma För Vård Av Sjuk Katt, alltså. Elli tycks må bra men har fortfarande krage. Och på skrivbordet ligger ett recept på antibiotika, om hon skulle bli akut sjuk under helgen.

Inte fest utan date med kommissarie Morse och diverse andra mysterielösare alltså. Ska bli härligt. Jag är hysteriskt överstimulerad. De senaste veckorna har det varit för mycket att göra, för många människor, för mycket intryck. Jag behöver några dagars total overksamhet, befriad från rl.

Jag skulle bra gärna vilja veta vad de lagt i de dropparna. De är tänkt att vara smärtstillande men jag misstänker att de är spetsade med valeriana.

För övrigt har livet återgått till det normala. Ellis operationsärr läker fint, hon äter och dricker normalt och hon älskar att jag stänger sovrumsdörren när jag ska gå och lägga mig för det betyder att hon får ligga ostörd i sängen, utan de andra katterna. De andra katterna hatar det. Särskilt Bela. Första natten kunde jag riktigt känna hur han satt på andra sidan dörren och blängde.

Jag håller på att läsa in mig på plan- och byggprocessen i Göteborg och vad som byggs och planeras att byggas i Majorna. Det låter antagligen mördande tråkigt, men jag tycker det är spännande.