Sömnbrist
KRASCH lät det vid niotiden i morse. Jag vaknade med ett ryck och konstaterade yrvaket att någon av mina älsklingar rivit ner en av blomkrukorna i sovrumsfönstret.
Om jag struntade i förödelsen och somnade om? Oh ja. Klockan var över sju innan jag lyckades somna i morse. Efter en natt med knappt två timmars sömn ger jag blanka fanken i nedrivna pelargoner.
Nu har jag plockat upp skärvorna efter den krossade tallriken pelargonen stod på och dammsugat upp jorden. Och överväger att ta två propavan i stället för en i kväll.
Det finns tillfällen då jag undrar om min totalvägran av sömntabletter är så klok. Propavan är en insomningstablett. Insomningstabletter har sina fördelar.Till skillnad från the real deal så är de inte beroendeframkallande. Har knappt någon hangovereffekt. Ger inte sämre kvalitet på sömnen.
Nackdelen är att de inte är särskilt effektiva. Men utan propavan sover jag inte alls. Med och jag sover. För det mesta. Fast inte så mycket de senaste nätterna.
Uppdatering: Som en läsare påpekade fungerar inte propavan för alla. Jag skrev hur medicinen funkar för mig men tänkte inte på att människor reagerar olika på en och samma medicin. Jag känner flera som får både hangover och andra biverkningar av propavan och som inte kan ta den.
Midsommar
Det märktes redan igår eftermiddag att det var storhelg på gång. Färre bilar parkerade på gatorna. Många systemkassar på väg hem. Och lång kö till bankomaten. Midsommarfirande väntar.
Jag laddar för en lugn midsommar. Jag var bjuden till en kompis land. Men efter Ellys tur till veterinären förra veckan åker jag inte någonstans. Hemma För Vård Av Sjuk Katt, alltså. Elli tycks må bra men har fortfarande krage. Och på skrivbordet ligger ett recept på antibiotika, om hon skulle bli akut sjuk under helgen.
Inte fest utan date med kommissarie Morse och diverse andra mysterielösare alltså. Ska bli härligt. Jag är hysteriskt överstimulerad. De senaste veckorna har det varit för mycket att göra, för många människor, för mycket intryck. Jag behöver några dagars total overksamhet, befriad från rl.
Skojiga droppar och rolig läsning
Varje gång jag plockar fram Ellis medicin kommer Constantine studsande. Och varje gång blir han SÅ besviken när han inser att det inte är han som ska få den roliga medicinen. Och Elli, som annars är svårmedicinerad, sväljer snällt.
Jag skulle bra gärna vilja veta vad de lagt i de dropparna. De är tänkt att vara smärtstillande men jag misstänker att de är spetsade med valeriana.
För övrigt har livet återgått till det normala. Ellis operationsärr läker fint, hon äter och dricker normalt och hon älskar att jag stänger sovrumsdörren när jag ska gå och lägga mig för det betyder att hon får ligga ostörd i sängen, utan de andra katterna. De andra katterna hatar det. Särskilt Bela. Första natten kunde jag riktigt känna hur han satt på andra sidan dörren och blängde.
Jag håller på att läsa in mig på plan- och byggprocessen i Göteborg och vad som byggs och planeras att byggas i Majorna. Det låter antagligen mördande tråkigt, men jag tycker det är spännande.
Liten katt med stor tratt
Elli är nyopererad. Åkte med henne till veterinären i morse, som snabbt konstaterade att kisse hade livmoderinflammation. Det blev operation på direkten. Jag gick hem och väntade. Och väntade. Efter ett par timmar ringde veterinären och sa att allt gått bra och att jag kunde komma och hämta Elli halv fem. Vilket jag gjorde.
När jag kommit hem med min lilla flicka och släppt ut henne ur buren märkte jag snabbt att hon mådde mycket bättre. Hon irriterade sig över tratten runt halsen, nosade runt i sovrummet, åt och drack lite och hängde sedan efter mig till vardagsrummet. Tittade intresserat på medan jag hamrade på tangentbordet, blängde på de andra katterna och surade över att hon inte kunde tvätta sig.
Efter någon timme tröttnade hon på sällskapet och gick och lade sig på sängen. Efter att ha druckit lite till.
Den största faran nu är att Elli lyckas krångla sig ur tratten och kommer åt såret. Men jag håller koll. Hittills har hon inte gjort några försök att få av kragen. Det är uppenbart att hon tycker den är i vägen, men hon försöker inte ta av den.
Dessutom: om jag inte hade vetat det innan hade det senaste dryga dygnet gett mig svaret på varför jag älskar sociala medier. På Twitter kan jag prata om min sjuka katt mitt i natten – och få svar, råd, stöd. Och de uppmuntrande kommentarerna har fortsatt strömma in i dag under dagen. Det har varit ovärdeligt.
Elli
Elli mår inte bra. Hon har vägrat att äta de två senaste dygnen. Dricker men nobbar maten. Hon kommer inte ens när jag äter frukost, normalt tigger hon alltid ost. Och nu verkar hon ha ont. Hon morrade tidigare och har svårt att hoppa.
Har det inte blivit bättre i morgon åker jag med henne till Blå Stjärnan. Är det något allvarligt kommer hon inte hem igen.
Styrsökatter
I går släpade jag ut tio kilo kattmat till Styrsö. Syrran är numera med katt. Blixa och Zoom har flyttat ut till ön.
Hjälpte systersonen att ta ut kissarna förra torsdagen. Blixa blev jätteupprörd över att bli instängd i en bur och nerburen för trapporna. Han jamade högt och ilsket. Tills vi klev in i taxin, då tystnade han. Av chocken, kanhända. Sedan höll han tyst ända tills vi gick ombord på båten. Då kom några olyckliga jamanden. Sedan blev det tyst igen.
Zoom däremot var hur cool som helst. Han sa inte ett pip. Inte verkade han rädd heller, snarare nyfiken.
Framme hos syrran släppte vi ut katterna. Blixa flydde in i badrummet och in under badkaret. Zoom började genast inspektera det nya reviret. Blixa tröttnade på dammet under badkaret och började försiktigt utforska de nya omgivningarna. Längre och längre bort från badkaret. När det var dags för mig att gå traskade han runt i matsalen och såg riktigt nöjd ut.
Blixas anpassning till skärgårdslivet gick snabbt. När jag pratade med syrran dagen därpå berättade hon glatt hur Blixa och Zoom härjat runt i huset. De verkade trivas med utrymmet och fascineras av allt nytt.
Känns bra att syrran äntligen fått katt. Det har alltid saknats något hos henne, men nu finns det där. Två av dem.
Raskatter på foto
När jag hälsade på min niece senast var det inte vara henne och lilla Elly jag plåtade. Jag fotograferade katterna också. Siamesen Blixa är en vacker katt men samtidigt en utmaning eftersom han rör sig så mycket. Han är bara ett år, han har mycket energi att göra av med.
Zoom, som är en devon rex, är några år äldre och av naturen stillsam. Mycket lättare att fånga på bild.
Blixa har blivit bra mycket större sedan jag träffade honom för första gången för ett år sedan. Framför allt har kroppen växt ifatt öronen. Då såg han ut som Yoda i Star Wars, även om det inte riktigt framgår av bilderna här. Nu ser han ut som en katt.