Elli i dag #blogg100 Dag 48/100

Elli klöser klorna på ett par pärmar. Böckerna som balanserar på pärmarna faller ner på Elli. Elli studsar.

(jag skrattade absolut inte)

Jag planterar om pelargoner. Elli kliver runt i jorden och krukorna. Elli känner doften av citronpelargon. Elli hatar lukten citrusfrukter. Elli störtar ut ur köket, över mig.

(jag är glad att hon inte bet mig)

Elli nobbar sin mat. Elli nobbar sin mat. Elli nobbar sin mat. Jag ställer in Ellis matskål i skafferiet och ger Bela mat. Elli jamar om mat. Jag tar fram Ellis matskål. Elli nobbar sin mat.

Smällare #blogg100 Dag 34/100

Någon/några kör hårt med påsksmällarna här utanför. Jag är inte odelat förtjust. Översättning: jag hatar det. Jag tycker smällare och fyrverkerier låter otäckt. Men naturligtvis, jag vet att det går över. Det är värre för alla hundar och katter. De som försökt förklara för en skräckslagen katt att helvetesdundrandet slutar snart och att det i vilket fall som helst inte är farligt, det bara låter farligt – de vet vad jag menar.

Jag trodde att smällare var förbjudna. Smällare kanske är förbjudna, och människorna som leker krig därute gillar att vara lite olagliga, i lagom dos så där. För min del får de gärna övergå till att snatta smågodis eller nåt annat som inte låter så förbannat.

Men om jag ska vara ärlig: det har blivit mycket mindre smällande runt nyår och påsk jämfört när jag var barn och tonåring på 1970- och 1980-talen. Då höll det på i dagar och veckor. Det tål att upprepas, allt var inte bättre förr. Faktiskt är det massa saker som inte var bättre förr.

Nu låter det som inledningen till en fullskalig invasion. Det här kan bli en lång natt.

Gott nytt bla bla

Yes! Vi klarade oss till år 2015. Gammelkatten också. Han inledde det nya året med att jaga Elli över halva lägenheten. Det impar att han kan springa fortfarande. Det impar att han är fortfarande.

Jag har inlett vårt nya fina år åt att göra just ingenting. Och att umgås med katter. Inte bara de som bor hos mig. Jag passar en grannkatt.

Hos mig är det återigen bara två. I lördags morse ringde matten till vår gäst. Och det var rätt matte, som hämtade den lilla katten. Till Ellis stora glädje. Om andra honkatter tycker hon inte.

Fyrbent gäst

Saker jag gör medan Elli vänjer sig vid att vi har en fyrbent nattgäst: skruvar ihop en Billy-bokhylla. Jag fick bokhyllan tidigare i höstas. Och för den som undrar: det går riktigt bra att forsla hem en (nedmonterad) Billy i en dramaten.

Den fyrbenta är en liten honkatt på högst ett år, upphittad i Vallhamra. Hon är välnärd och sällskaplig och har definitivt ett hem, hon är bara borttappad. En släkting undrade om jag kunde ha henne hos mig.

Elli är inte överlycklig men efter ett kort och mycket högljutt försök att kasta ut inkräktaren lugnade hon sig. Nu är hon irriterat avvaktande. Bela tittade nyfiket och följde efter och spanade in men nu har han tröttnat på uppståndelsen.

Den lilla har tagit sin tillflykt till köket. Där har hon vatten och kattlåda och ställen att gömma sig på.

Själv överväger jag sängen. Jag kan ju ligga och läsa.

Körd

Att ta hand om en liten katt är inte raketforskning direkt. Får en en innekatt ska den gå i sele ute åtminstone några gånger. Och får den i sig råttgift åker en till veterinären omedelbart, inte när en har tid och lust. Katten kan liksom inte vänta. Den dör om den inte får vård.

Jag förstår inte hur en människa kan vara så totalt jävla körd.

Trixigt

Mänskliga relationer är trixiga. Jag begriper mig inte på sånt. Jag önskar att det fanns en manual och att någon hade gått igenom den med mig när jag var liten. En alldeles särskild manual för barn med bokstavskombinationer. Och så skulle jag vilja ha gratis terapi, för att bearbeta och processa. Och någon som kunde förklara rubbet, det som människor säger och gör för jag fattar inte riktigt.

Katter är så mycket enklare att ha att göra med. Till att börja med tillhör de en annan art. Det är inte meningen att jag ska förstå dem.

Och där har vi lösningen. Jag tillhör en annan art och att det inte är meningen att jag ska förstå människor. Jepp.

Att ha ett hem

Det här med att kunna tillbringa hela helgen hemma, bara jag och katterna, utan att gå utanför dörren, i pyjamas halva dagen, och göra det jag gör och veta att jag inte behöver göra något annat på hela helgen om jag inte vill. Det är så värt. Och något många inte kan för de har inget hem.

Debattartikel om det i GP i dag. Nej, igår. Klockan är över midnatt och jag ska sova nu.