Äntligen ketchup

Smaskens

Senaste veckorna har jag varit så ofantligt vansinnigt hysteriskt sugen på ketchup. Det var åratal sedan jag hade det hemma, lade av med det i någon slags dra ned på-sockret-ryck. Men så åt jag det hos syrran i somras, till makaronerna. Och det var så gott. Och jag tänkte: det måste jag köpa nästa gång jag handlar.

Men mitt minne läcker ju som ett såll. Och jag skriver ju aldrig lappar innan jag går till affären, jag tappar ändå bara bort dem. Så någon ketchup hamnade aldrig i varukorgen. Och veckorna gick.

Men i veckan så. Äntligen.

Burp

Först åt jag lite choklad. Sedan åt jag en stor middag. Sedan satte jag i mig resten av chokladen. Det var mycket choklad.

Nu känner jag mig som en strandad val. Eller en valross. Eller en elefant. Eller vilket jättelikt djur som helst.

Nu är frågan: ska jag rulla ut i köket för att göra en kopp te eller ska jag sitta kvar här framför datorn och bara jäsa? Oh, alla dessa svåra beslut.

 

Oj då

Fredagskvällens kulinariska höjdpunkt: jag brände vid pastan. Hade hällt på för lite vatten och sen glömde jag bort att hålla koll.

Det av pastan som inte brände fast i botten smakade åtminstone inte bränt. Men väldigt salt. Som jag hällt i halva paketet med salt och lite till.

Jag ska nog inte redigera foton samtidigt som jag lagar mat.

Snabbmat

När det gäller middag är det enklast möjliga som gäller för tillfället. Det blir så när jag har mycket att göra. Jag har inte riktigt ork att laga ordentlig middag och snabbmat är åtminstone bättre än ostsmörgåsar. Och definitivt roligare.

I går blev det pizza, inköpt på Rårörda lingon som jag passerade förbi på vägen hem. Gulligt namn på en pizzeria, förresten. Och pizzan var god. Dit kommer jag gå igen.

I dag väntar texasbiff med potatis och diverse grönsaker, inköpt i närbutiken. Bara att ta ut ur kartongen och slänga in i ugnen.

Jag borde haft en micro. Då hade middagen varit klar på 7 minuter. Nu får jag vänta 45 minuter. Men jag överlever nog. Jag dricker kaffe under tiden.

Funderar på att köpa en micro. Då kan jag laga flera middagar på en gång, frysa in och snabbt värma upp när middagsdags närmar sig. För även om det är bekvämt med färdigmat så är den inte särskilt nyttig. Fetthalten står i omvänd korrelation till näringsinnehållet, typ. Har jag hört. Och när det gäller färdigmaten jag köper i matbutiken så är portionerna så  små. När jag är hungrig vill jag ha mycket mat.

Ingen middag, sen middag

När jag har mycket att göra och skriver långa måste-listor borde jag rafsa ner ÄT MIDDAG högst upp. Jag har en tendens att glömma att äta när jag har mycket annat i skallen. I torsdags blev det ingen middag alls. I fredags satte jag på pastavattnet tio i tio.  På kvällen alltså. I går började jag fixa med middagen kl nio.

I dag har jag varit duktig. Maten var klar strax efter åtta. Inte personligt rekord, men nästan.

Med tanke på hur förtjust jag är i att äta är det fascinerande att jag har så lätt att glömma göra det. Och det gäller inte bara middagar. För ett par veckor sedan hade jag ett paket glass i frysen i tre dygn. Jag hade så mycket att göra att jag glömde bort den. Det är personligt rekord.

Något personligt rekord vad gällde rökstoppet blev det då rakt inte. Jag höll ut i tre dygn. Bravo. Jag ska göra allt det där jag måste göra till på tisdag och sedan kör jag igen.

Kattmatsproblematik

Min katt Leslie äter specialfoder som bara kan köpas hos veterinären. Svindyrt  men kisse tål inget annat. Och det är en fin kisse. Jag vill inte att han ska bli sjuk. Och sjuk blir han när han äter annan mat.

Jag brukar köpa maten hos en veterinärklinik här i Majorna. I fredags gick jag dit för att fylla på förrådet. Men nehej. Stängt. Stänger tidigare på fredagar. Hade jag glömt. Klantiga jag.

Igår traskade jag dit igen. Nu var det öppet. Men den åtrådda kattmaten var slut. Kommer in nästa vecka. Tills dess skulle Les hinna bli bra hungrig. Jag hade bara mat för ett dygn hemma. Den snälla sköterskan  gav mig visserligen ett par provpåsar för att lindra den akuta nöden. Men för att köpa den sedvanliga tvåkilossäcken måste jag vända mig till en annan klinik.

Idag har jag ringt runt. På den första kliniken fick jag negativt besked. Tyvärr, eftersom den ligger i närheten. Men på Blå stjärnan blev det napp. Längre bit att åka, visserligen. Men det får jag leva med. Kisse måste ha mat.