Hög på socker #blogg100 Dag 80/100

Kommer hem från möte, hög på socker. Jag kommer inte kunna somna i natt. All slags sötsaker borde levereras med varningstexter av den sorten som finns på cigarettpaket. “För höga doser kan inverka menligt på ditt välmående.” “För höga doser kan innebära allvarliga risker för din hälsa.” För oss som inte kan tänka efter före.

För att i någon mån uppväga kvällens sockerintag gick jag hem. Och jag borde ta en tretimmarspromenad i morgon. Jag borde börja jogga. Jag borde börja träna igen. Jag borde göra massa saker som involverar fysisk aktivitet och som jag inte har någon större lust med.

För övrigt var det ett bra möte. Stimmigare än vanligt eftersom det dominerades av ungdomar i övre tonåren. Det var lite som att bli förflyttad tillbaka till gymnasiet igen. Konstig känsla. Normalt undviker jag att tänka på min skoltid. Jag hatade den verkligen, varenda minut av den.

Mötesordförande #blogg100 Dag 70/100

I kväll var jag mötesordförande för ett möte i föreningen. Det var läskigt men överlevnadsbart.  Det senare mest tack vare en av de anställda som a) påminde mig om att jag lovat vara ordförande för mötet i fråga (vilket jag lyckligt hade förträngt) b) gick igenom alla punkter i dagordningen med mig före mötet och c) peppade mig i största allmänhet. 

Det är så skönt att det är avklarat och ännu skönare att jag inte behöver vara fatta ordförandeklubban (bildligt talat) igen det här året. 

Möten – Dag 3/100

Ännu ett möte med föreningen i kväll. Vi var en grupp som gick igenom texten till ett politiskt program. Texten hade tidigare varit ute på remiss, nu skulle vi diskutera förslagen till ändringar och formulera den slutliga texten. Diskussionen var bra, konstruktiv och rolig. Vi har en bra arbetsgrupp. Mötet tog två timmar och vi fick gjort allt vi skulle.

När mötet var slut fick jag med mig en överbliven räkmacka (mötesdeltagarna får alltid kaffe och mackor). Eftersom jag redan satt i mig två gav jag smörgåsen till en ung rumänsk kille som sitter utanför en affär här i Majorna. Han sålde seriealbumet Sofia Z-4515, men jag har redan köpt ett ex. Han pratade lite engelska, så vi kunde faktiskt prata med varandra. Många av EU-migranterna som sitter utanför affärerna pratar bara sitt modersmål samt lite spanska. Jag kan ungefär två ord på spanska så konversationen brukar inte bli särskilt omfattande.

Bebisar och Blogg100 – Dag1/100

Det är den 1 mars och jag har en släng av VABruari (ont i halsen, varm, allmänt dassig). Jag tror att jag plockade upp smittan på ett möte å föreningens vägnar i torsdags. Förtjusande tvillingpojkar på 5 månader deltog och jag ägnade större delen av mötet åt att gulla med ungarna. Min biologiska klocka tvärdog för några år, ungefär samtidigt som jag fick mitt första syskonbarnbarn. Sedan dess placerar jag bebisar i samma kategori som kattungar. Alla ungar i småbarnsåldern hamnar i samma kategori som kattungar.

På fredagen kom halsondan. Jag är inte jättesjuk men det känns inte som läge för långa promenader heller. Men det gör inget. Snöblandat regn ute. Jag stannar gärna inne.

Jag har också bestämt mig för att hänga på Blogg100 pga mår bra av att skriva. Tanken är att en ska blogga 100 dagar i rad. Jag fixade det nästan förra året – jag missade några dagar. Den här gången ska jag försöka pytsa ut 100 inlägg en gång om dagen utan avbrott. Jajamen!

Mycket att göra

klocka2Mer än halva påsken gått, bara så där, och nu har jag massor som måste bli gjort. En del har med föreningens årsmöte att göra. Det var i veckan och avlöpte ungefär som förväntat. Nu ska protokoll renskrivas, foton fixas till och läggas upp, en hel verksamhetsberättelse klämmas in i en liten sajt.

Och så är det resten av livet. Att diska och handla och städa står högst på dagordningen. Tillsammans med en del skrivande och några saker till som jag inte har energi att tänka på just nu.

Det vore bra om jag hann med alltihop i dag men det kommer jag inte att göra. Och det hjälper inte att vi förlorade en timme i natt. Men annars känns det väldigt bra att det nu är sommartid. När jag var yngre tyckte jag om att det blev mörkt tidigt på kvällarna. Numera tycker jag att det känns tryggt med dagsljus när jag är ute. Jag har blivit tant.