Orientering och social fobi #blogg100 Dag 100/100

Den första kontrollen i årets upplaga av Hitta ut hittade jag igår i Klippan. Det duggregnade. I dag letade jag reda på ytterligare sex, i Svaleboskogen och Slottsskogen. Vädret var marginellt bättre.

Egentligen skulle jag gått och lyssnat på en spelning på Sommarmelad. Men jag fick ett anfall av social fobi och bestämde mig för att orientera i stället. När jag kom hem såg jag på Facebook att en kompis varit där. Om jag vetat det hade jag kanske vågat mig dit i alla fall, kanske.

Och därmed har jag, med ungefär en veckas försening, skrivit det hundrade inlägget i utmaningen Blogg100. Tanken var att en skulle skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar i sträck. Det gick ju sisådär. Men första missade dagen kom efter en dryg månad, vilket är avsevärt bättre än förra året då jag glömde bort bloggandet redan efter några dagar. Och nu har jag alltså skrivit hundra inlägg.

True Detective #blogg100 Dag 37/100

Kollar på sjätte avsnittet av True Detective. Mycket bra serie. Många fina skådespelarinsatser. Extra extra imponerad är jag av Matthew McConaughey. När jag såg Interstellar på bio insåg jag att han kan mer än spela trevlig snubbe i romantiska komedier. Så här halvvägs in i första säsongen av True Detective är jag beredd att geniförklara honom. Så. Otroligt. Bra.

Måste kolla om musiken från True Detective finns på Spotify.

Snooze #blogg100 Dag 20/100

Jag snoozade mig igenom hela solförmörkelsen. Men de som var uppe och mer eller mindre vakna rapporterade att den ändå inte syntes så bra i den här delen av landet. För molnigt. Så det verkar inte som jag missade mycket.

Och på tal om ingenting: här är Total Eclipse of the Sun av Einstürzende Neubauten.

 

Bowie, mycket

Jag lyssnar på David Bowie och jag lyssnar på David Bowie och jag lyssnar på David Bowie. Jag växte upp med den här musiken. Storasyrran köpte sin första Bowie 1972 eller 1973 och musiken hon lyssnade på, lyssnade jag på. Jag var några år gammal. Vi bodde i samma hus. För henne var det David Bowie och Lou Reed som gällde.

Min favorit var Marc Bolan. Jag älskade honom. När syrran var i London 1973 köpte hon flera LP. En av dem var en Bolan-platta till mig.

Och sen, när storrasyrran tröttnat på Bowie tog mellansyrran över honom och jag fortsatte lyssna på Bowie.

Och nu igen. Jag har kommit till 1976 och Heroes.

Hej igen Spotify

En plötslig och intensiv längtan efter David Bowie fick mig i dag att börja använda Spotify igen. Jag dumpade Spotify när begränsningarna för användande av gratisversionen infördes och har vägrat Spotify sedan dess.

Men så var det denna plötsliga och intensiva längtan efter David Bowie. Jag kunde bara inte fortsätta vara principfast. Jag övervägde faktiskt att börja betala för Spotify. Och loggar in och laddar ner och kollar runt och inser att Spotify nyligen tagit bort begränsningarna för gratisversionen.

Oh the joy. Oh happiness.

Saker jag gör

Saker jag gör annandag påsk:

•Sover till klockan tolv;
•Pratar i telefon en timme;
•Sorterar och raderar foton;
•Lyssnar på Yeah Yeah Yeahs;
•Dansar till Yeah Yeah Yeahs;
•Pratar odling med grannarna;
•Klipper gräs;
•Rensar ogräs;
•Drar in jord i lägenheten;
•Dammsuger upp jorden;
•Pratar böcker en timme med grannsonen;
•Tänker att jag av hänsyn till diverse oväntade besök borde städa lägenheten oftare;
•Svär över borttappad internetuppkoppling.

Och så åt jag ett par gånger.

Halloween

Jag funderade faktiskt på att ge mig ut och orientera i går förmiddag. Men vädret var inget vidare. Och så var det Halloween. Gud vet vad för nåt otäckt som är ute och rör på sig en sån dag.

Alltså stannade jag hemma och läste en skräckroman. Och sen sov jag, länge, länge. Halloween tillbringas bäst i sängen.

Men jag var faktiskt uppe på kvällen. Och det hade ju varit kul att toppa Halloween med en bra skräckfilm. Men det visades nada skräck på tv. Det läskigaste som visades var Law & Order C.I. och det var inte alls läskigt.

Jag tycker inte tv-kanalerna tar det här med Halloween på tillräckligt allvar. Jag funderar på att skriva till nån och klaga.

Batman

På bio i kväll med en kompis. Såg The Dark Knight Rises. Ruggigt bra film. Lite besviksamt att Gotham City såg ut som New York i vilket avsnitt av Law & Order som helst. Men annars gillade jag att realismen och allvaret och brutaliteten. De tidiga Batman-filmerna var gulliga och Gotham City coolt men detta var mer i min smak.

Och så var ju Gary Oldman med. Det finns ingen som Gary Oldman.

Christian Bale var också mer än ok. Jag var skeptisk till tanken på honom i Batman-kostym men det funkade bra. Men bäst funkade Anne Hathaway i Catwomandräkt. Jag har bara sett henne som söt och snäll i diverse tjejfilmer och trodde inte hon kunde spela annat. Jag hade fel. Hon var bra som cynisk inbrotsstjuv som vill bort och hon var bra på action.

Det  enda som störde mig med filmen var det politiska budskapet. Årtusendets känga åt Occupy Wall Street-rörelsen och diverse ideologier på vänsterkanten. Så väldigt vänster är jag inte men fan inte så höger heller. Ofta går det att ignorera det politiska budskapet genom att fokusera på resten av filmen men här var det så överväldigande.Som Die Hard 3 ännu en gång, men utan humorn.

Men strunt i politiken ett tag. Jag måste se de tidigare två filmerna i triologin. Snart. Kompisen vill också se dem. Jag ser framför mig två filmkvällar med hyr-dvd och mängder av popcorn.