WTAI på avstånd
I dag är det sånt där väder som midsommarfirarna antagligen ville ha i fredags. Sol och värme och fläktande vindar. Besökarna på Where the action is i Slottsskogen är förmodligen nöjda. Jag menar, hur kul hade det varit att stå och lyssna på favoritbandet i hällregn?
Jag är inte på WTAI. Men jag bor granne med Azaleadalen. Jag hör musiken. Och publiken.
Gick ut för att röka lagom till vem det nu var körde sista låten. Folk stod i fönstren och lyssnade. När musiken tonat ut publikens jubel. Som steg till ett avgrundsvrål när vem det nu var kom tillbaka på scenen för ett extranummer. Det var ganska häftigt, att höra publiken så på avstånd.
Att vara där hade jag inte velat. Inte min musiksmak alls. Men skulle Einstürzende Neubauten få för sig att gästa Azaleadalen, då kan vi diskutera saken.
Vacker Thaïs
Var på Göteborgsoperan i onsdags. Såg Thaïs av Jule Massenet. Massenet är ett namn som inte säger mig någonting. Jag är ingen operakännare. Dålig på klassisk musik överhuvudtaget, men särskilt på opera.
Ännu sämre på ämnet var jag för för två och ett halvt år sedan. Då tog min mamma med mig på Faust. Jag hade bara varit på opera en gång tidigare, och det var åtskilliga år tidigare. Vet inte riktigt vad jag väntade mig av Faust. Men inte så mycket som jag fick. Jag var helt betagen. Och ville ha mer.
Sedan dess har det blivit ytterligare några besök på Göteborgsoperan. Dessutom har vi sett operabio på Roy och Bergakungen. Mamma har föresatt sig att få in lite känsla för opera i min skalle innan hon dör. Jag vet inte om hon är på väg att lyckas. Jag har trots allt noll musiköra. Lyssnar helst på band som skapar ljud genom att slå sönder saker. Som Einstürzende Neubauten.
Men ändå. Det är något speciellt med opera. Och Thaïs var en fantastisk upplevelse. Vacker musik. Lättillgänglig. Malin Byström som sjöng Thaïs var fantastisk. Har sett och hört henne tidigare. I Faust. Jag tänker fortfarande på den föreställningen.
Kostymerna i Thaïs var vackra. Mer än vackra. Underbara. Scenografin fantasifull. Till och med kulisserna var lysande. Vanligtvis brukar jag tycka att kulisserna på Göteborgsoperan är trista. Inte den här gången.
Själva historien i Thaïs är ganska blek. En munk beslutar sig för att övertala en firad kurtisan att lämna sitt syndfulla liv. Han lyckas; kurtisanen följer munken genom öknen till ett kloster där hon blir nunna. Sedan dör hon. Punkt.
Munken Athanaël var för övrigt en besvikelse. Inte sången. Men hans utseende. Som en övervintrad hippie. Med åtskilliga år av flitigt bruk av illegala substanser i bagaget. Inget heligt där inte. Då spelade det ingen roll hur vackert Thomas Lander sjöng. När jag såg på honom tänkte jag bara: Övervintrad hippie. Illegala substanser. Och förresten ser han ut som om han skulle behöva ett bad.
Inte det jag vill tänka på när jag ser på en helig man. Så ok, det var mindre lyckat. Men i övrigt var Thaïs en stor upplevelse.
Läs även andra bloggares åsikter om opera, göteborg, thaïs, bio, roy, bergakungen
Slappande på Styrsö
Hängde på mamma till Styrsö i söndags. För att hälsa på storasyrran. På tiden. Jag har inte varit på Styrsö på månader. Inte sen i vintras någon gång. Har liksom inte blivit av.
Mamma däremot är på Styrsö åtminstone ett par gånger i veckan. För att jobba i trädgården. Och avnjuta Axess-tv. Klassisk musik.
I söndags var det trädgårdsarbete som gällde för mamma. Jag däremot latade mig bara. Beundrade blommorna. Fotograferade blommorna. Satt i trädgården och läste. Ungefär så.
Syrran tog det också lugnt. Hon har semester. Och det märktes. Hon utstrålade semesterlugn. Enda invändningen mot tillvaron som hon hade var vädret. 20 grader och blåst. Hon vill ha 30 och vindstilla. Jag däremot tyckte vädret var alldeles lagom. Kunde ha varit mer sol, kanske. Men man kan inte få allt.
På fotona syns martorn, doftlilja, dahlior och blomstertobak.