Mardrömmar

Jag drömde om zombies och vaknade med känslan av att världen gått under medan jag sov. Det finns drömmar jag kan leva utan. Nu försöker jag skaka av mig zombiecalypskänslan men det går inte så bra. Kanske middag hjälper.

Kanske borde jag börja bunkra upp käk och vapen och göra lägenheten till en ointaglig fästning. Just in case.

Upprörda småkryp #blogg100 Dag 72/100

Städade badrummet och skrämde upp en hyfsat stor spindel och hens lille kompis/partner. De blev inte glada. Den store har traskat runt runt över väggar och tak och den lille har gömt sig under handfatet. Jag tänker inte gå in i badrummet förrän de lugnat ner sig.

Jag funderar också på om de planerar att skaffa några barn och om de tänkt göra det i mitt badrum. Jag hoppas de flyttar innan de gör slag i saken. Det är ju vår, de behöver inte bo inomhus nu och de behöver absolut inte bo hos mig.

Smällare #blogg100 Dag 34/100

Någon/några kör hårt med påsksmällarna här utanför. Jag är inte odelat förtjust. Översättning: jag hatar det. Jag tycker smällare och fyrverkerier låter otäckt. Men naturligtvis, jag vet att det går över. Det är värre för alla hundar och katter. De som försökt förklara för en skräckslagen katt att helvetesdundrandet slutar snart och att det i vilket fall som helst inte är farligt, det bara låter farligt – de vet vad jag menar.

Jag trodde att smällare var förbjudna. Smällare kanske är förbjudna, och människorna som leker krig därute gillar att vara lite olagliga, i lagom dos så där. För min del får de gärna övergå till att snatta smågodis eller nåt annat som inte låter så förbannat.

Men om jag ska vara ärlig: det har blivit mycket mindre smällande runt nyår och påsk jämfört när jag var barn och tonåring på 1970- och 1980-talen. Då höll det på i dagar och veckor. Det tål att upprepas, allt var inte bättre förr. Faktiskt är det massa saker som inte var bättre förr.

Nu låter det som inledningen till en fullskalig invasion. Det här kan bli en lång natt.

Upp ur vinterdvalan #blogg100 Dag 21/100

Jag börjar ta mig ut ur vinterdvalan. Det betyder att jag tar långa promenader mer eller mindre frivilligt. Översättning: jag måste ändå gå ut och då kan jag lika gärna gå och inte åka spårvagn. Jag har fått oroväckande dålig kondition över vintern. Det ska bli roligt att se om jag kan få upp flåset eller om det här är början på slutet.

Hypokondri fungerar på samma sätt som paranoia. Att en är hypokondriker betyder inte att en inte är dödssjuk. Det betyder att en hinner noja mycket mer innan dödsdomen kommer, eftersom en kan börja noja långt innan dödsdomen ens är påtänkt. Japp.

pasklilja_mars2015-001Till de goda nyheterna hör att det bara är en dryg månad till kartsläppet i Hitta ut. Då ska jag ut och leta checkpoints i Slottsskogen. Och på tal om vårtecknen så kommer de allt oftare nu. I går: blommande påskliljor på Slottsskogsgatan.

Hissnoja

Läskigaste hittills i år: hissdörren som inte gick att öppna. När jag befann mig i hissen, åtta våningar upp. Jag är jätterädd för höjder och hatar att åka hiss men hade handlat åt mamma och orkade bara inte gå upp för alla trappor. Jag tänkte optimistiskt att hissar brukar ju fungera, eller hur? Hur stor är risken att fastna, liksom?

Så jag klev karskt in i hissen som gnisslade sig upp för alla åtta våningar och hissen stannade och innerdörrarna öppnade sig och jag försökte öppna ytterdörren och ytterdörren gick inte att öppna och jag befann mig åtta jävla våningar upp. Hur många meter är det liksom?

Alltså tryckte jag på knappen för sjunde våningen och tänkte att funkar inte det här skriker jag och hissen gnisslade ner en våning och innerdörrarna öppnade sig och jag kastade mig på ytterdörren och ytterdörren gick upp och jag flög ut ur hissen. Fast mark under fötterna! Räddad!

Jag tänker aldrig aldrig aldrig gå in i den hissen igen. Och förresten så hatar jag att hissar numera ska ha innerdörrar. Nån fånig EU-regel.

Flås flås

Fördelen med höjdnoja är att en får mycket motion när en rantar upp och ner för trappor. Nackdelen är att jag håller på att dö nu. Antingen var de sju våningar jag just knatade upp för exceptionellt höga eller så har min kondition försämrats drastiskt.

Jag misstänker det senare. Kondition är en färskvara och jag har rört mig mindre än vanligt senaste två-tre veckorna. Fy på mig. Dags att börja träna igen. Dags att åtminstone börja promenera mer.

Fortsättning följer. Oh yeah.

Huvudet i spinn

Nu är jag så där jag-har-haft-för-mycket-att-göra-och-nu-är-jag-så-uppskruvad-att-jag-inte-kan-varva-ner igen. Jag kommer inte kunna somna i natt. Det känns som jag inte kommer kunna somna den närmaste veckan.

Och så har jag klimatångest igen. Det är 5-6 grader ute, det regnar hela tiden och folk lägger ut foton på blommande krokusar. I februari. Vi behöver en ny planet. Herregud vad vi behöver en ny planet.

Vinter, vår och nojor

Plusgraderna och regnet kom för en vecka sen. Nu är snön nästan helt borta. Göteborg hade vinterväder och snö i typ tre veckor och efter två veckor var jag så less på det att jag hade kunnat spy. Let’s face it, jag är ingen vintermänniska.

Men nu börjar vårtecknen komma, trots att det bara är februari. Lökar sticker upp i rabatterna, ogräset också och i dag när jag var ute och promenerade såg jag gröna knoppar. Och jag bryr mig inte om att det är något konstigt med vårtecken i början av februari.

I december var det ju väldigt varmt för årstiden och jag nojade jättemycket över växthuseffekten. Jag nojade över växthuseffekten större delen av hösten också. Men nu nojar jag inte alls, jag vill bara ha vår.

Monstret i trappen del 2

Trappspindeln a.k.a. Det Sexbenta Monstret Från Källaren a.k.a Inkräktaren Från Underjorden har limmat fast sig på väggen bredvid porten. Den tycks trivas där. Den tycks inte förstå att denna nya favoritplats inte är så diskret, särskilt inte för en jättelik källarspindel. Den verkar inte heller veta att de flesta människor inte vill bo granne med en källarspindel och att människor är stora och farliga.

Den verkar inte så intelligent.

Inte för att jag klagar. Hellre att den tillbringar hela vintern i trappen än i min lägenhet.