Gott nytt bla bla

Yes! Vi klarade oss till år 2015. Gammelkatten också. Han inledde det nya året med att jaga Elli över halva lägenheten. Det impar att han kan springa fortfarande. Det impar att han är fortfarande.

Jag har inlett vårt nya fina år åt att göra just ingenting. Och att umgås med katter. Inte bara de som bor hos mig. Jag passar en grannkatt.

Hos mig är det återigen bara två. I lördags morse ringde matten till vår gäst. Och det var rätt matte, som hämtade den lilla katten. Till Ellis stora glädje. Om andra honkatter tycker hon inte.

Hej, nya år

Jag inledde det nya året med att välta en kattlåda. Jag hade stått i ett fönster och kollat på fyrverkerierna och när smällandet började avta vände jag för att gå ut ur rummet och snubblade över kattlådan. Jag hade släckt ljuset för att se fyrverkerierna bättre och så gick det som det gick. Och i vilket fall som helst syntes knappt fyrverkerierna. Jag tror att det hade något med vädret att göra. Det regnade.

Jag undrar om den välta kattlådan blir signifikativ för resten av året. Det är något suspekt med ett år som har siffran 13 i sitt namn.

Nu ska jag ägna resten av året åt att försöka uppfylla mina mycket modesta nyårslöften. Jag läste någonstans att de flesta nyårslöften bryts för att de är alldeles för ambitiösa. Men jag är inte ambitiös och i vilket fall som helst brukar jag inte ge nyårslöften så det kan ju hända att jag lyckas hålla dem bara för att.

Nyårsfest, nyårsfyrverkerier och två stressade katter

Nyårsfirandet är över för den här gången. Jag var bjuden på fest hos kompisar. Trevliga människor- både vuxna och barn -, massa god mat, lekar och musikframträdanden (piano, dragspel och fiol, fast inte samtidigt). Avspänt och mysigt, precis så jag vill inleda ett nytt år.

Hemma var det inte lika avspänt. Mina katter är ett bekymmer i nyårssammanhang. Sedan gammalt vet jag att Leslie hatar fyrverkerier och jag hade mina dubier när det gällde Constantine också. När klockan närmade sig tolvslaget gick jag därför hem en sväng. Gav katterna mat, klappade dem och lekte med Leslie och Constantine i ett försök att avleda uppmärksamheten. Det fungerade någorlunda på Leslie. Gud vare tack för snören och lättdistraherade katter. Constantine däremot bet inget på. Han var påtagligt stressad, ilade runt i lägenheten på jakt efter en plats där han kunde gömma sig från oväsendet.

Honkatterna kunde inte brytt sig mindre om vare sig fyrverkerier eller mig. Möjligtvis var de irriterade för att smällandet hindrade dem från att somna.

Av detta drog jag en högst ovetenskapliga slutsats: hankatter är nervösa och blir rädda av fyrverkerier, honkatter är tuffare och bryr sig inte. Undrar om det skulle hålla i en mer vetenskapligt genomförd undersökning?

När det värsta var över runt 00.20 och Leslie och Stantin återfått lugnet gick jag tillbaka till festen en stund. Men inte så länge. Senast två låg jag nerbäddad i min egen säng, beväpnad med en bok. Läste tills jag somnade, med två (avsevärt lugnare) hankatter bredvid mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,