Vårväderstorget #blogg100 Dag 19/100

Att blogga om något glatt och roligt en dag som den här känns fel. Men jag önskar att de som har makten i Göteborg ska se gårdagskvällens dödsskjutningar på Vårväderstorget som en signal att det är dags att ta den ökade segregationen och de växande klyftorna i staden på allvar. Sluta låtsas att de gör något och faktiskt göra något, på allvar. Vi lever i en av de mest segregerade städerna i Europa och det är de som bär ansvaret.

Och med segregation menar jag socioekonomiska skillnader. Det här är inte en fråga om etnicitet. De ekonomiska och sociala klyftorna i staden blir allt större. Där ligger en stor del av problemet.

För övrigt undrar jag varför Aktuellt tyckte att den lämpligaste personen för ett studiosamtal om dödsskjutningarna är en person som flyttade från Biskopsgården för 30 år sedan. Det gick absolut inte att hitta någon som har erfarenheter av området som ligger lite närmare i tid? Till exempel någon som bor där i dag? Biskopsgården har ett livligt föreningsliv och många engagerade människor som känner sitt område. Aktuellt borde ha frågat någon av dem.

Uppsagt #blogg100 dag 7/100

Uppsagt: ett styck prenumeration på Göteborgs-Posten. Missnöjet med tidningen har funnits där länge och den senaste tidens storgräl på ledarredaktionen blev sista spiken i kistan. Med rekryteringen av Alice Teodorescu har GP har tagit ett långt kliv högerut, från socialliberalism till någon slags antifeministisk konservatism och jag står bara inte ut. De sista dagarnas ledare, sedan Teodorescu tillträde jobbet, är för mycket.

Nu är frågan: ska jag prenumerera på en annan tidning (Göteborgs Fria, ETC, DN). Eller ska jag skippa prenumeration helt (jag har ju tv, radio, nättidningar) och spara pengarna? Jag skulle behöva spara pengarna.

IMG_0763-003Och för att inte vara helt neggo: här är ett foto tagit förra våren på Botaniska trädgården.

Datorer och kärnkraftverksnoja

Verkar som jag till slut fått ordning på Datorn från Helvetet. Den funkar som den ska. Fantastiskt.

Jag vågar inte riktigt tro på det. Jag väntar fortfarande på att datorn ska få en härdsmälta.

Vilket var en högst olämplig liknelse att ta till. Med tanke på vad som just nu pågår i Japan. Dumma, elaka mig.

Ganska intressant, ändå. Nyhetsrapporteringen senaste dygnet har väckt min självbevarelsedrift till liv. Jag är för närvarande plågsamt medveten om att jag bor 6 mil från ett kärnkraftverk. Normalt brukar jag förtränga det. Men nu går det inte. Varenda gång jag kollar nyheterna blir jag påmind.

Kunde inte staten placerat de där förbannade reaktorerna någon annanstans? Så långt bort från Göteborg som möjligt? Nånstans där ingen bor?

Jag ska sluta läsa nyheter. Nyhetsrapportering är inte bra för mig.

Medan jag sov, bara sådär

För mig var fredagen den 11 februari närmast en icke-dag. Vaknade hyfsat tidigt (läs: halv åtta). Drack kaffe, spelade FB-spel och bokbloggade. Vid 11 tyckte jag det var dags för en cat nap. Gick och lade mig. Somnade. Och soooooov. Till halv tio. På kvällen alltså.

Att jag har en särskild talang för att sova vet jag. Men det finns tillfällen då jag förvånar mig själv. Imponeras av mig själv. Över tio timmar. Bara sådär. Jag gissar att jag var trött.

Ett par timmar, ungefär tre muggar kaffe och en rejäl dos kommissarie Frost senare lyckades jag äntligen leta mig fram till nyheterna. DN.se närmare bestämt. Och fick att president Mubarak snällt hade avgått. Något jag inte trodde skulle hända i första taget. Jag hade snarare väntat mig en egyptisk variant av Himmelska fridens torg.

Men nej. Medan jag låg och trynade skapades historia. Bra historia. Och med fredliga medel dessutom.

Allt där ute (läs: utanför min dörr) är inte doom and gloom. Minsann.

Trettondagen utan morgontidning

Släpade mig upp ur sängen halvelva i förmiddags. Jag hade gärna legat kvar några timmar men Constantine gastade om mat. Alltså gick jag upp, gav katterna käk och gjorde kaffe till mig. Slog på datorn, kollade in bloggar och nyheter.

Efter en timmes slösurfande insåg jag att det var något som saknades. Min morgontidning. Var tusan är min morgontidning? Jag betalar för att varje dag få GP levererat i min brevlåda. Idag har jag inte fått någon GP. Jag muttrade surt om tidningsbud som borde byta arbete och gick in på gp.se för att göra en anmälan om utebliven tidning. Då slog det mig: Trettondagen. Helgdag. Det kommer ingen jämrans tidning i dag.

En gång i tiden, före datorernas och internetuppkopplingens lyckliga tidevarv, avskydde jag storhelger. Storhelger betydde ingen morgontidning. Att inte få läsa nyheterna till morgonkaffet gjorde mig nervös och irriterad. Numera kan jag bara slå på datorn. Och uppenbarligen är datorn en fullgod ersättning för papperstidningen; det tog ju mig en timme idag att fatta att något saknades. Får mig att undra om jag överhuvudtaget ska prenumerera på en tidning.

Enligt en artikel på gp.se firas Trettonhelgen till minne av de tre vise männens besök i Betlehem. Eller firas och firas. I Sverige går numera Trettonhelgen tämligen obemärkt förbi. Bortsett från extra ledighet och ingen morgontidning, alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,