Kli-igt

Det känns som jag har myggbett över hela kroppen, men egentligen är det bara några stycken. Och det kliar inte så väldigt. Myggen på kompisens land verkar trots allt ganska harmlösa. Inte som Styrsömyggen, vars bett kliar något vansinnigt.

När jag var liten tillbringade jag några veckor varje sommar hos mormor och morfar i Skåne. Mormor smorde alltid in mina myggbett med en särskild salva. Den hjälpte inte ett skvatt men jag tyckte om doften och tanken på att någon gjorde något.

Monstret i trappen del 2

Trappspindeln a.k.a. Det Sexbenta Monstret Från Källaren a.k.a Inkräktaren Från Underjorden har limmat fast sig på väggen bredvid porten. Den tycks trivas där. Den tycks inte förstå att denna nya favoritplats inte är så diskret, särskilt inte för en jättelik källarspindel. Den verkar inte heller veta att de flesta människor inte vill bo granne med en källarspindel och att människor är stora och farliga.

Den verkar inte så intelligent.

Inte för att jag klagar. Hellre att den tillbringar hela vintern i trappen än i min lägenhet.

Monstret i trappen

Det ser ut som om jag ska avsluta sommaren med en präktig förkylning. Det är ok. Det finns värre sätt att avsluta en sommar på.

Jag är mer bekymrad över den monstruöst stora källarspindeln i trappuppgången.Jag vet att den har tagit sikte på min lägenhet. Den vill tillbringa vintern hos mig. Den vill ta över mitt liv. Jag känner det på mig.

Jag ska plugga igen alla ventiler. Och brevinkastet.

Sommarblommor och korvgrillning

Lördagens stora uppgift: att plantera sommarblommor. Varje år får kvartersföreningen pengar till blommor, jord, gödsel. Ett par tjejer ur föreningen åkte och handlade blommor i fredag. I lördags skulle plantorna ner i jorden. Och med tanke på det usla vädret – regn, regn, regn – så hade vi tur. Det slutade ösa ner lagom tills planteringsdags. Urnor och ekfat tömdes på fjolårets jord, i med ny jord och gödsel, i med blommorna och så vattna på det.

När vi var klara med planteringen käkade vi grillad korv. Sedan gick jag till odlingslotterna och spred ut snigelgift. Senaste veckans regn betyder att monstren från helvetet a.k.a mördarsniglarna vaknar till liv, förökar sig, gör sig redo att invadera våra odlingar.

Visserligen gillar jag djur, men det finns gränser.  Ur mördarsnigelsynpunkt är våra lotter himmelriket på jorden. Invid en skogsbacke, på fuktig mark. Sniglarna älskar det. En regnig vår och de tar över totalt.

Snigelgift är ingen mirakelkur men det hjälper. Dessutom lär det vara en hyfsat behaglig död. Sniglarna tror de har ätit mat och inte gift, kryper undan, mätta och belåtna, för att göra vad nu sniglar gör när de inte äter eller förökar sig. Och så dör de av svält utan att fatta det.

Sniglar är inte allt för smarta. Bra det. Annars hade de tagit över planeten, förr eller senare. I dag våra odlingslotter, i morgon världen.