Röjt var det här
Senaste dagarnas huvudvärk: jag har tappat bort tvättstugenyckeln igen. Alltså, den där nyckeln som jag använder för att boka tid. Letade igenom större delen av lägenheten i helgen. Passade på att städa samtidigt. Nyckeln hittade jag inte men mitt vardagsrum såg riktigt välordnat ut, i fem minuter.
I morgon ska jag röja igenom sovrummet. Hittar jag inte nyckelskrället då får jag ringa värden och beställa en ny. Det lär kosta 200 pix så det vore ju bra om nyckeln dyker upp.
Mer röj, på och omkring odlingslotten. Förra veckan. Jag klippte gräs och rensade ogräs. Mycket ogräs. Körde tvåtimmarspass, tre kvällar i rad. När jag kom hem den tredje kvällen var jag helt slut. Att lite kroppsarbete utomhus kan vara så utmattande.
Sommarblommor och korvgrillning
Lördagens stora uppgift: att plantera sommarblommor. Varje år får den lokala hyresgästföreningen pengar till blommor, jord, gödsel. Ett par tjejer ur föreningen åkte och handlade blommor i fredag. I lördags skulle plantorna ner i jorden. Och med tanke på det usla vädret – regn, regn, regn – så hade vi tur. Det slutade ösa ner lagom tills planteringsdags. Urnor och ekfat tömdes på fjolårets jord, i med ny jord och gödsel, i med blommorna och så vattna på det.
När vi var klara med planteringen käkade vi grillad korv. Sedan gick jag till odlingslotterna och spred ut snigelgift. Senaste veckans regn betyder att monstren från helvetet a.k.a mördarsniglarna vaknar till liv, förökar sig, gör sig redo att invadera våra odlingar.
Visserligen gillar jag djur, men det finns gränser. Ur mördarsnigelsynpunkt är våra lotter himmelriket på jorden. Invid en skogsbacke, på fuktig mark. Sniglarna älskar det. En regnig vår och de tar över totalt.
Snigelgift är ingen mirakelkur men det hjälper. Dessutom lär det vara en hyfsat behaglig död. Sniglarna tror de har ätit mat och inte gift, kryper undan, mätta och belåtna, för att göra vad nu sniglar gör när de inte äter eller förökar sig. Och så dör de av svält utan att fatta det.
Sniglar är inte allt för smarta. Bra det. Annars hade de tagit över planeten, förr eller senare. I dag våra odlingslotter, i morgon världen.
Glupska rådjur part 2
Ok. Nu är det krig.
Som jag skrivit om tidigare har rådjuren slaktat min floks. Irriterande men något jag kan leva med. Men nu har de glupska jäklarna gått på rosorna också.
Jag har undrat varför rosorna inte fått knoppar och börjat blomma. Trodde det var jag som dabbat mig grovt när jag beskar dem i våras. Men igår förklarade en kompis för mig att det är rådjuren som ätit upp rosenknoppparna. Alla rosenknopparna. Utom en.
Jag älskar rosor. Jag blir glad av rosor. Om de får stå i fred. Om de inte blir rådjurskrubb. Så nu är det krig. Jag ska lära rådjuren att hålla sig borta från mina älsklingar. Med alla medel.
Kompisen sa något om blodmjöl och ammoniak. Det ska jag kolla upp.
Rosorna på bilderna fotograferade jag i Trädgårdsföreningen förra året.
Glupska rådjur
När jag gick till odlingslotten idag såg jag att rådjuren käkat upp min floks. Inte hela plantorna. Rådjur är finsmakare. Äter bara upp det godaste. I floksens fall blomsterknopparna. Och tro mig, utan blommor är floks inte särskilt roliga. Så när jag såg massakern svor jag. Högt.
Det är tur för rådjur att de är så söta. Man tar inte livet av bambi för att bambi käkar upp ens perenner. Även om perennerna är vackra.
Jag får plantera något annat i stället för floks. Något rådjur inte tycker om. För de lär inte försvinna. De bor på bergen här i Majorna. Jag tror de trivs. Mycket att äta och få naturliga fiender. Det här är ju en stad trots allt.
När jag flyttade till Majorna för 18 år sedan var inte rådjuren särskilt vanliga. De fanns, men jag såg dem sällan och bara sena kvällar och tidiga morgonar.
Men de rackarna har förökat sig. Det var ju det där med få naturliga fiender. Nu finns det många rådjur här. Och de blir allt mindre skygga. Ok, jag kan inte gå fram och klappa bambi på nosen. Men det är inte längre ovanligt att jag ser dem spatsera omkring på gatorna mitt på dagen.
Överhuvudtaget är djurlivet oväntat livat i min del av Majorna. Grävlingar. Igelkottar. Möss och råttor naturligtvis. Och det lär finnas åtminstone en räv. Enligt åtminstone två av mina grannar.