Matt, alldeles matt

Jag känner mig aningens mör. Mycket kroppsarbete senaste två dagarna. Eller nä, mycket är en definitionsfråga. Men det var tvättdag i går. Jag tvättade 6 maskiner. Det kändes som väldigt väldigt mycket tvätt. Dessutom klippte jag gräsmattan vid odlingslotterna. Högst segt gräs som fått växa i fred alldeles för länge och en handgräsklippare som är trögare än trögast. Idag bar jag hem 20 liter jord. Plus massa mat. Jag borde ha tagit med en kärra för jorden och maten, men så långt tänkte jag inte när jag gick hemifrån.

Nu är jag helmatt. Kraschade i tv-soffan för närmare fyra timmar sedan och har knappt rört mig sedan dess. Bortsett från ut i köket för att göra kaffe och ut på gatan för att röka.

Jorden, förresten. När jag kom hem från affären planterade jag om hälften av pelargonerna. De ser fortfarande små och nerklippta och ynkliga ut men tittar jag noga ser jag att små små gröna blad spricker fram.

Nu ska jag kravla ut i köket för att göra en kopp te. Sedan ska jag redigera texter till en sajt. Kanske. Eller så fortsätter jag att titta på tv och twittra och spela Facebookspel.

Tillökning i familjen

Nu har kiddo anlänt till världen. Systersonen ringde strax före midnatt och berättade att han och Fia fått en liten dotter. Att det var på gång visste jag. Fick ett sms klockan fyra i går morse om att de åkt till sjukhuset (igen). Några timmar senare kom ytterligare ett sms om att det hela satt i gång.

Ganska nervigt att gå och vänta på besked hela dagen (fast jämfört med de blivande föräldrarna hade jag det enkelt). I förmiddags gick jag hem till dem för att ge katterna mat, vatten och en dos uppmärksamhet.

Etermiddagen ägnade jag åt odlingslotterna och det gemensamma området. Premiär för året. Tog bort löv och nedvissnat. Ett par andra grannar var ute vid lotterna också. Kul att se hur mycket som redan kommit upp, det går snabbt nu.

Kvällen ägnades åt mord. Först i Midsomer, sedan i New York. Och så telefonsamtalet strax före midnatt där jag fick veta att jag blivit gammelmoster. Härligt!

Hoppas mina släktingar blir väl omhändertagna på sjukhuset i natt. Själv ska jag se på ytterligare en deckare och sedan sova några timmar.

Fotona tog jag för några år sedan på Styrsö.

Ihoppklappning

Jaha ja. Nu klappade jag ihop. Nervsammanbrott: nära förestående.

Det var på väg redan i onsdags. Men då gick jag ut på odlingslotterna och röjde. Finns inget som lugnar ner mig som att sticka nävarna i jorden. Bortsett från sömn, alltså.

Och nä, jag är inte förvånad. Priset jag betalar för ett liv. Nu dumpar jag  livet ett tag. Går in med själ och hjärta åt att göra ingenting. Bortsett från att skriva. Att skriva är rehabiliterande. Precis som att sova.

Sömn och skrivande alltså. Och så tv. Och internet.

Jäklar. Internet, ja. Jag har en del att fixa på en WordPressblogg. Något som jag lovade att göra för en halv evighet sen och inte hunnit.

Attans. Ihopklappning, stick och brinn! Jag har inte tid med dig ännu.

Rådjursmirakel

Det är ett mirakel. Var ute vid odlingslotterna i går kväll. Rådjuren har inte käkat upp rosenknopparna. Fantastiskt. Förra åren åt de upp rubbet. Jag såg inte en utslagen ros förrän i augusti. Gissar på att rådjuren tröttnade på att äta rosenknoppar efter ett par månader.

Anledningen till årets mirakel är antirådjursmedlet jag köpte. En burk kostar en förmögenhet. I burken finns en brunsvart fet sörja som stinker askkopp och som är ett elände att få bort från händerna. För att inte tala om kläderna. Plasthandskar rekommenderas. Och om du är klumpig, kläder du inte är rädd om. Sörjan stryks på trästickor eller blomsterpinnar som sticks ner i jorden. Rådjuren avskyr lukten. Eller för att vara exakt, stanken.

Människor tycker inte om den heller. Men vi har sämre luktsinne än rådjur. Efter ett tag känner vi den inte. Tack och lov. Annars hade inte grannarna varit glada på mig just nu.

Jag kommer få se blommande rosor den här sommaren. Tidigt den här sommaren. Fantastiskt.

Hektiskt

Som jag skrev i mitt förra inlägg har det varit hektiskt på sistone. De två senaste veckorna. Sällsynt hektiskt. Ok, hela våren har varit stressig. Men de senaste två veckorna har varit extrema.

Hektiskt i min värld betyder mycket föreningsarbete. Möten, givetvis.  Men inte bara möten – förra torsdagen köpte vi och planterade sommarblommor till gården. Tog en hel dag att handla, släpa fram alla urnor och plantera. Flera grannar hjälptes åt.  När jag kom hem vid halvniotiden på kvällen var jag halvdöd men nöjd.

Har fått göra en del kompletteringar i efterhand. Jorden tog liksom slut. En granne åkte och köpte mer för några dagar sedan. Blommorna tog också slut. Jag fick lite fler av syrran i onsdags. Har ägnat en del tid den här veckan åt att fylla på jord och plantera. Nästa vecka ska jag fixa ytterligare några blommor. Sen får det vara bra.

Inköp på IT-området har också stått på agendan. Eller ja. Hittills har vi bara kollat exakt vad vi ska köpa. Vi har ju en budget. Ett maxbelopp. Och en inköpslista. Och kravet att köpa grejer som funkar. Det vi sysslat med nu är att få de tre faktorerna att gå ihop. Då är det bra att ha med sig en kille som är en hejare på tekniken.

Nu är det mer möten på gång. I går – det är över midnatt – blev det en heldag. I dag väntar en halvdag. Och på söndag ska jag stå framför massa människor och prata. Ska presentera en grupp jag arbetar med. Företrädesvis så kort tid som möjligt. Scenskräck.

Nästa vecka är det dags för IT-inköpen. Och de sista sommarblommorna. Sedan återgår mitt liv till en mer normal hastighet. Då ska jag ägna mig åt mig. Och så ska jag jobba.

Det är i alla fall planen.

Vårröj

Fantastiskt vårväder den här helgen. Jag har fixat på min odlingslott. Och på odlarnas gemensamma område. För första gången i år. Jag borde ha startat för ett par veckor sedan men det blev inte av. Spelade väl datorspel. Och ägnade mig åt föreningslivet. Februari och mars är intensiva månader i föreningsavseende.

I vilket fall som helst. När en granne ringde på i fredags eftermiddags och pratade odlingslotter insåg jag att det var dags att sätta fart. På kvällen gick jag ut och till odlingslotterna och började röja. Tog bort vissna växter och döda löv. Mängden av döda löv var imponerande. Och synen av det spirande livet under löven uppiggande. Krokusar och andra vårblommor. Perenner. Och ett par nyckelpigor.

Råkade bryta några krokusar under lövröjningen. Insåg att jag borde ha tagit bort löven för några veckor sedan. Innan krokusarna fick blommor. Så nu vet jag det till nästa gång. Krokusar är ömtåliga. Lättbrutna.

I fredags hjälpte en granne mig med lövröjningen. Och i går när jag kom ut till odlingslotterna såg jag att någon hade tagit krafttag i en av rabatterna.

Nu måste vi köpa jord och gödsel. Och en kratta och ett par trådkomposter. Det fanns tre trådkomposter vid odlingslotterna men två av dem stals i höstas.

Önskar att jag hade haft kameran med mig i fredags. Jag hade sällskap en del av tiden. Ett rådjur. Det finns gott om rådjur i den här delen av Majorna. Och eftersom de lever så nära människor är de inte särskilt skygga. Det här rådjuret stod en bit bort och brydde sig inte nämnvärt om vad jag sysslade med. Snacka om fotoläge.

Glupska rådjur part 2

P1080288-1tn

Ok. Nu är det krig.

Som jag skrivit om tidigare har rådjuren slaktat min floks. Irriterande men något jag kan leva med. Men nu har de glupska jäklarna gått på rosorna också.

Jag har undrat varför rosorna inte fått knoppar och börjat blomma. Trodde det var jag som dabbat mig grovt när jag beskar dem i våras. Men igår förklarade en kompis för mig att det är rådjuren som ätit upp rosenknoppparna. Alla rosenknopparna. Utom en.

P1080300-1tn

Jag älskar rosor. Jag blir glad av rosor. Om de får stå i fred. Om de inte blir rådjurskrubb. Så nu är det krig. Jag ska lära rådjuren att hålla sig borta från mina älsklingar. Med alla medel.

Kompisen sa något om blodmjöl och ammoniak. Det ska jag kolla upp.

P1080354-1tn

Rosorna på bilderna fotograferade jag i Trädgårdsföreningen förra året.

Trädgårdsarbete och jordiga kläder

P1060762-B_1

Ok. Det var inte det smartaste jag gjort. Det är jag den första att medge. Att gå ut till odlingslotten i nytvättade blåjeans och ljusblå skjorta. Dröjde inte många minuter innan nytvättat var ett minne blott. När jag kom hem igen var både jag och kläder anmärkningsvärt jordiga.

Jag borde ha lärt mig. Jag kan inte utföra trädgårdsarbete utan att smutsa ner mig. Det spelar ingen roll vad jag gör. Vattnar eller rensar ogräs,  klipper gräs eller planterar om. När jag är klar är kläderna mogna för tvättkorgen.

Vilket är helt i sin ordning om jag har på mig kläder som kan köras i 60 grader. Kläder där det inte är en katastrof om en del fläckar inte går bort. Gamla, slitna kläder. Inte mina älsklingsjeans. Inte en ny ljusblå skjorta som jag knappt hunnit använda. Särskilt det där med skjortan retar mig. Jag tvivlar på att den någonsin blir sig själv igen.

Korkat. Det finns inget annat ord för det. Korkat. Men inget jag kan göra något åt nu. Jag hade i allafall trevligt medan jag sabbade min fina blåa skjorta. Och när jag kom hem belönade jag mig själv med rabarberkräm gjord på nyskördade rabarber. Det var gott.

Glupska rådjur

När jag gick till odlingslotten idag såg jag att rådjuren käkat upp min floks. Inte hela plantorna. Rådjur är finsmakare. Äter bara upp det godaste. I floksens fall blomsterknopparna. Och tro mig, utan blommor är floks inte särskilt roliga. Så när jag såg massakern svor jag. Högt.

Det är tur för rådjur att de är så söta. Man tar inte livet av bambi för att bambi käkar upp ens perenner. Även om perennerna är vackra.

Jag får plantera något annat i stället för floks. Något rådjur inte tycker om. För de lär inte försvinna. De bor på bergen här i Majorna. Jag tror de trivs. Mycket att äta och få naturliga fiender. Det här är ju en stad trots allt.

När jag flyttade till Majorna för 18 år sedan var inte rådjuren särskilt vanliga. De fanns, men jag såg dem sällan och bara sena kvällar och tidiga morgonar.

Men de rackarna har förökat sig. Det var ju det där med få naturliga fiender. Nu finns det många rådjur här. Och de blir allt mindre skygga. Ok, jag kan inte gå fram och klappa bambi på nosen. Men det är inte längre ovanligt att jag ser dem spatsera omkring på gatorna mitt på dagen.

Överhuvudtaget är djurlivet oväntat livat i min del av Majorna. Grävlingar. Igelkottar. Möss och råttor naturligtvis. Och det lär finnas åtminstone en räv. Enligt åtminstone två av mina grannar.

Valborgsmässoafton i Slottsskogen

Firade Valborgsmässoafton, mot all förmodan och för första gången på flera år. Det var kul.

Normalt undviker jag mänskligheten på Valborg och midsommar. För många överberusade som vinglar, gapar, kräks och slåss. Jag tycker fylleslag är obehagligt. Tjurigt har jag hållit mig hemma varenda Valborg och midsommar det senaste decenniet.

Så var planen också denna gången. Nå, hemma och hemma. Jag hade tänkt arbeta på min odlingslott. Att beskära rosor och rensa ogräs framstod som harmlöst valborsgmässogöra. Men istället trillade jag på ett par grannar som jag umgås en del med. De drog med mig på picknick i Slottsskogen.

I Slottsskogen var det fullt med folk. Mycket få av dem var packade tonåringar, vilka annars brukar förpesta Valborg i Göteborg. De flesta såg ut att vara i 20-25 årsåldern. Många barnfamiljer, däribland sällskapet jag befann mig i. En och annan 70+ och åtminstone en dam som måste varit närmare 90. Hon satt tryggt på en stol, omgiven av två andra ur det gamla gardet.

Vad mer? Musikframträdanden, fiskdamm, sminkning och ballong- och korvförsäljning. Volontärer som delade ut skräppåsar. Många poliser, de flesta tryggt förskansade i sina bilar. En OLA-ambulans, så jag gissar att firandet fick ett abrupt slut för åtminstone en deltagare. Två-tre brandbilar, av allt att döma på plats i förebyggande syfte. Det enda jag såg som brann var engångsgrillarna. Och majbrasan.

Majbrasan, ja. Strax före 21 kom en grupp fackelbeväpnade häxor ner för berget, ackompanjerade av trummor. De skrek och grimaserade och satte eld på den jättelika högen med ris.Leo 3 år, tjöt av förtjusning.

Jag har aldrig sett en påsk- eller majbrasa tidigare. Jag stod nästan längst fram och såg på elden. Och jag tänkte: så varm den är. Elden. Jag tvingades backa när hettan blev för stark.

När jag gick hem vid halv tio hade polisen spärrat av vägen vid Säldammen. Alla under 20 tvingades visa väskor och fick drickat beslagtaget. Jag såg några ungar springa upp i skogen för att komma undan. Ett gäng killar ställde sig en bit bortanför avspärrningen för att tömma sin bag-in-box. Jag log för mig själv och tänkte att det nog var bra att smita hem innan det blev lite väl livat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,