Trädgårdsarbete och jordiga kläder
Ok. Det var inte det smartaste jag gjort. Det är jag den första att medge. Att gå ut till odlingslotten i nytvättade blåjeans och ljusblå skjorta. Dröjde inte många minuter innan nytvättat var ett minne blott. När jag kom hem igen var både jag och kläder anmärkningsvärt jordiga.
Jag borde ha lärt mig. Jag kan inte utföra trädgårdsarbete utan att smutsa ner mig. Det spelar ingen roll vad jag gör. Vattnar eller rensar ogräs, klipper gräs eller planterar om. När jag är klar är kläderna mogna för tvättkorgen.
Vilket är helt i sin ordning om jag har på mig kläder som kan köras i 60 grader. Kläder där det inte är en katastrof om en del fläckar inte går bort. Gamla, slitna kläder. Inte mina älsklingsjeans. Inte en ny ljusblå skjorta som jag knappt hunnit använda. Särskilt det där med skjortan retar mig. Jag tvivlar på att den någonsin blir sig själv igen.
Korkat. Det finns inget annat ord för det. Korkat. Men inget jag kan göra något åt nu. Jag hade i allafall trevligt medan jag sabbade min fina blåa skjorta. Och när jag kom hem belönade jag mig själv med rabarberkräm gjord på nyskördade rabarber. Det var gott.
Glupska rådjur
När jag gick till odlingslotten idag såg jag att rådjuren käkat upp min floks. Inte hela plantorna. Rådjur är finsmakare. Äter bara upp det godaste. I floksens fall blomsterknopparna. Och tro mig, utan blommor är floks inte särskilt roliga. Så när jag såg massakern svor jag. Högt.
Det är tur för rådjur att de är så söta. Man tar inte livet av bambi för att bambi käkar upp ens perenner. Även om perennerna är vackra.
Jag får plantera något annat i stället för floks. Något rådjur inte tycker om. För de lär inte försvinna. De bor på bergen här i Majorna. Jag tror de trivs. Mycket att äta och få naturliga fiender. Det här är ju en stad trots allt.
När jag flyttade till Majorna för 18 år sedan var inte rådjuren särskilt vanliga. De fanns, men jag såg dem sällan och bara sena kvällar och tidiga morgonar.
Men de rackarna har förökat sig. Det var ju det där med få naturliga fiender. Nu finns det många rådjur här. Och de blir allt mindre skygga. Ok, jag kan inte gå fram och klappa bambi på nosen. Men det är inte längre ovanligt att jag ser dem spatsera omkring på gatorna mitt på dagen.
Överhuvudtaget är djurlivet oväntat livat i min del av Majorna. Grävlingar. Igelkottar. Möss och råttor naturligtvis. Och det lär finnas åtminstone en räv. Enligt åtminstone två av mina grannar.
Valborgsmässoafton i Slottsskogen
Firade Valborgsmässoafton, mot all förmodan och för första gången på flera år. Det var kul.
Normalt undviker jag mänskligheten på Valborg och midsommar. För många överberusade som vinglar, gapar, kräks och slåss. Jag tycker fylleslag är obehagligt. Tjurigt har jag hållit mig hemma varenda Valborg och midsommar det senaste decenniet.
Så var planen också denna gången. Nå, hemma och hemma. Jag hade tänkt arbeta på min odlingslott. Att beskära rosor och rensa ogräs framstod som harmlöst valborsgmässogöra. Men istället trillade jag på ett par grannar som jag umgås en del med. De drog med mig på picknick i Slottsskogen.
I Slottsskogen var det fullt med folk. Mycket få av dem var packade tonåringar, vilka annars brukar förpesta Valborg i Göteborg. De flesta såg ut att vara i 20-25 årsåldern. Många barnfamiljer, däribland sällskapet jag befann mig i. En och annan 70+ och åtminstone en dam som måste varit närmare 90. Hon satt tryggt på en stol, omgiven av två andra ur det gamla gardet.
Vad mer? Musikframträdanden, fiskdamm, sminkning och ballong- och korvförsäljning. Volontärer som delade ut skräppåsar. Många poliser, de flesta tryggt förskansade i sina bilar. En OLA-ambulans, så jag gissar att firandet fick ett abrupt slut för åtminstone en deltagare. Två-tre brandbilar, av allt att döma på plats i förebyggande syfte. Det enda jag såg som brann var engångsgrillarna. Och majbrasan.
Majbrasan, ja. Strax före 21 kom en grupp fackelbeväpnade häxor ner för berget, ackompanjerade av trummor. De skrek och grimaserade och satte eld på den jättelika högen med ris.Leo 3 år, tjöt av förtjusning.
Jag har aldrig sett en påsk- eller majbrasa tidigare. Jag stod nästan längst fram och såg på elden. Och jag tänkte: så varm den är. Elden. Jag tvingades backa när hettan blev för stark.
När jag gick hem vid halv tio hade polisen spärrat av vägen vid Säldammen. Alla under 20 tvingades visa väskor och fick drickat beslagtaget. Jag såg några ungar springa upp i skogen för att komma undan. Ett gäng killar ställde sig en bit bortanför avspärrningen för att tömma sin bag-in-box. Jag log för mig själv och tänkte att det nog var bra att smita hem innan det blev lite väl livat.
Läs även andra bloggares åsikter om Valborgsmässoafton, firande, alkohol, fylla, ungdomar, barnfamiljer, poliser, majbrasor, häxor