Gaahaah!

Det finns saker som gamla damer (läs: 80 och med tendens till yrsel) ska tänka på när de går upp för En Mycket Brant Trappa. Som att det finns ledstänger. Och att syftet med ledstänger är att man håller i dem. Vad man inte ska göra är att ge sig på trappan med en mugg kaffe i den ena handen och en assiett med en kaka i den andra. Inte så många händer kvar att hålla i ledstången liksom.

Det blev ett fall från toppen av trappan. Bakåt. Kunde ha brutit nacken. Nu gick det inte fullt så illa. Men rehabiliteringen från fallet lär ta ett tag och kommer involvera en hel del besvärligheter. Den senaste rapporten nämnde rullatorer och gåstolar.

Den gamla damen säger att det var äldsta dotterns alla plastkrukor som räddade henne. Det var plastkrukorna som stod uppradade vid väggen i trappan hon landade på. Äldsta dottern fick en chock när hon hittade gumman liggandes bland krukorna. Men faktum kvarstår. Gumman levde. Och var i förvånansvärt gott skick med tanke på omständigheterna.

Nu har det gått en dryg vecka. Den gamla damen ser framtiden an med tillförsikt. Det är en sällsynt seg gammal dam.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tövädersfaror och vårtecken

Jag hade en nära döden-upplevelse i dag. Eller nä. En nästan-nära-döden-upplevelse.

Det har ju snöat en del den här vintern. Resulterande i stora mängder snö och is på taken. Och nu töar det. Inte bra. Inte ur säkerhetssynpunkt. Tövädret får snön och isen att rasa ner. Gissa vem som befann sig under ett sånt tak i dag?

Jag gick längs huset på gården bredvid. Upptagen med att försöka undvika att kliva i det värsta snöslasket. Plötsligt hörde jag: MULLER MULLER MULLER. Sekunderna därefter rasade ett halvt ton snö och is ner i gatan. Några meter från mig. Gaaahahh, liksom.

Ok. Kanske inte ett halvt ton. Men närapå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vintern är farlig. Bäst jag stannar hemma tills den är avklarad.

Vilket inte kan dröja länge nu. Jag vet. Ljuset har ändrats. Fåglarna sjunger. Och idag såg jag de första blomsterlökarna sticka upp. Att döma av storleken har de varit på väg ett tag. Men det är först nu jag kan se dem. Först nu som de inte längre döljs av snön.

Aj!

Gick för att handla mjölk. Uppför den redan så omtalade backen. Och vägen upp gick det bra. Och jag köpte min mjölk. Men på vägen hem halkade jag på isen. Föll DUNS på rygg. En förbipasserande frågade oroligt hur det gått. Jag kravlade upp och sa glatt att det gick fint. Och att jag längtar efter våren.

Eftersom jag var i stånd att kravla upp förstod jag att jag inte brutit något. Det var ju bra. Mjölkpaketet klarade sig. Också bra. Jag tycker om mjölk i morgonkaffet.

Men tendensen är tydlig. Det är farligt att gå ut just nu. Tror jag stannar hemma resten av vintern.