K-k-k-kallt

Brrr-r. Det är svinkallt ute. Men måste man så måste man. Jag hade varken kaffe eller bröd hemma och det var ganska illa ställt med kattsanden också. Bara att knalla iväg till närmaste Ica-butik.

Kattsanden visade sig vara slut. Ett återkommande problem. Men resten fick jag tag på. Väl hemma igen åt jag frukost. Hungrig som en varg. Blev ingen middag i går. Jag var på Göteborgsoperan och såg Don Carlos; ingen tid för matlagning. Ska kompensera i kväll. Men först måste jag köpa middagsmat. Och så var det kattsand till katterna.

Får ge mig ut i kylan i eftermiddag. Hoppas det blivit varmare då. Inte särskilt troligt men hoppas går ju alltid.

Vacker Thaïs

Var på Göteborgsoperan i onsdags. Såg Thaïs av Jule Massenet. Massenet är ett namn som inte säger mig någonting. Jag är ingen operakännare. Dålig på klassisk musik överhuvudtaget, men särskilt på opera.

Ännu sämre på ämnet var jag för för två och ett halvt år sedan. Då tog min mamma med mig på Faust. Jag hade bara varit på opera en gång tidigare, och det var åtskilliga år tidigare. Vet inte riktigt vad jag väntade mig av Faust. Men inte så mycket som jag fick. Jag var helt betagen. Och ville ha mer.

Sedan dess har det blivit ytterligare några besök på Göteborgsoperan. Dessutom har vi sett operabio på Roy och Bergakungen. Mamma har föresatt sig att få in lite känsla för opera i min skalle innan hon dör. Jag vet inte om hon är på väg att lyckas. Jag har trots allt noll musiköra. Lyssnar helst på band som skapar ljud genom att slå sönder saker. Som Einstürzende Neubauten.

Men ändå. Det är något speciellt med opera. Och Thaïs var en fantastisk upplevelse. Vacker musik. Lättillgänglig. Malin Byström som sjöng Thaïs var fantastisk. Har sett och hört henne tidigare. I Faust. Jag tänker fortfarande på den föreställningen.

Kostymerna i Thaïs var vackra. Mer än vackra. Underbara. Scenografin fantasifull. Till och med kulisserna var lysande. Vanligtvis brukar jag tycka att kulisserna på Göteborgsoperan är trista. Inte den här gången.

Själva historien i Thaïs är ganska blek. En munk beslutar sig för att övertala en firad kurtisan att lämna sitt syndfulla liv. Han lyckas; kurtisanen följer munken genom öknen till ett kloster där hon blir nunna. Sedan dör hon. Punkt.

Munken Athanaël var för övrigt en besvikelse. Inte sången. Men hans utseende. Som en övervintrad hippie. Med åtskilliga år av flitigt bruk av illegala substanser i bagaget. Inget heligt där inte. Då spelade det ingen roll hur vackert Thomas Lander sjöng. När jag såg på honom tänkte jag bara: Övervintrad hippie. Illegala substanser. Och förresten ser han ut som om han skulle behöva ett bad.

Inte det jag vill tänka på när jag ser på en helig man. Så ok, det var mindre lyckat. Men i övrigt var Thaïs en stor upplevelse.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,