Kontraster

Bästa lördagskvällen: kompisen bakade lussekatter medan jag tittade på. Och så satt vi och pratade och åt adventsgotter: lussekatter, pepparkakor, nötter, clementiner. Nu känner jag ett visst behov av att promenera bort massa kalorier. Jag gick ner i vikt i somras men nu är tendensen på väg upp igen. Jag kvalar in som normalviktig men jag är inte trådsmal precis. Och de där jeansen som är så snygga och som jag vill banta ner mig till kommer jag aldrig i igen.

Lika bra jag ger dem till Stadsmissionen. Eller till någon av dem som sitter på gatan med en pappmugg. Det börjar bli kallt nu och de behöver varma kläder. Mest av allt stickat – tröjor, vantar, halsdukar och mössor. Och varma jackor och sittunderlag.

Det är en absurd värld. Jag bloggar om hur jag vräker i mig adventsgotter och bekymrar mig för vikten samtidigt som människor riskerar att frysa ihjäl i vinter p.g.a. fattigdom.

Neverending story

Constantines urinvägar har varit den här höstens neverending story. I helgen hade han blod i urinen igen och i morse pratade jag med veterinären på Blå stjärnan. Nu ska kisse få metacam några dagar. Jag hoppas det hjälper. Om inte ska jag kontakta Blå stjärnan igen. Egentligen ska vi dit på ultraljud om två veckor men blir han sämre måste kanske besöket tidigareläggas.

Vad det kan innebära vill jag inte tänka på och nu har jag ångesten från helvetet. Jag är rädd för att min lille grabb skall dö och jag är rädd för att jag inte ska ha råd med veterinärvård och att han kommer att dö därför. Och jag är rädd för att någon av de andra katterna ska bli sjuk och jag måste välja mellan dem.

Förbannelse

Någon, som jag önskar till ett alldeles särskilt varmt och otrevligt ställe, har tagit bort mitt tvättlås från bokningstavlan i tvättstugan. Nyckeln, som jag alltid har i nyckelknippan, är kvar.  Men låset är borta. Insåg jag när jag gick ner i tvättstugan i går för att kolla vilken dag jag hade bokat tvättid.

Eder och förbannelser. Det tvättlåset kostade mig 550 spänn i höstas. Jag fick beställa det från värden eftersom jag tappat bort nycklarna till det gamla låset och det var jag som tappade bort dem och det var bara mitt fel att jag åkte påde där 550 kronorna.

Men den här gången är det alltså någon annan som plockat bort låset. Varför fattar jag inte. Men det spelar ingen roll. Jag kommer få betala 550 spänn för att någon klåfingrig typ inte kunde hålla tassarna borta från mitt tvättlås.

Mer eder och förbannelser. Jag hade tänkt köpa ett helsvarta converse i vår. Inte spendera pengarna på ett tvättlås.

Dyrt blev det

Urgk. 455 spänn kostade det att fixa nytt lås till bokningstavlan i tvättstugan. Där har jag för att jag är en slarver. Och för att jag inte hade vett att göra en kopia av den enda nyckeln jag hade innan jag tappade bort den. Kalla mig ärthjärna, när som helst.

Det var kostnaden för ett nytt lås jag tänkte på när jag igår hittade de där lila tygskorna i den lokala skoaffären.  Ursnygga detaljer. Som gjorda för mig. Halva priset var det också.

Jag köpte dem inte. Jag har en räkning på 455 kronor att betala.

Det där med att vara ekonomisk. Jag hatar det.

Röjt var det här

Senaste dagarnas huvudvärk: jag har tappat bort tvättstugenyckeln igen. Alltså, den där nyckeln som jag använder för att boka tid. Letade igenom större delen av lägenheten i helgen. Passade på att städa samtidigt. Nyckeln hittade jag inte men mitt vardagsrum såg riktigt välordnat ut, i fem minuter.

I morgon ska jag röja igenom sovrummet. Hittar jag inte nyckelskrället då får jag ringa värden och beställa en ny. Det lär kosta 200 pix så det vore ju bra om nyckeln dyker upp.

Mer röj, på och omkring odlingslotten. Förra veckan. Jag klippte gräs och rensade ogräs. Mycket ogräs. Körde tvåtimmarspass, tre kvällar i rad. När jag kom hem den tredje kvällen var jag helt slut. Att lite kroppsarbete utomhus kan vara så utmattande.

Borttappat och återfunnet

Nycklar, alltså. Så små.  Så lätta att förlägga eller tappa bort. Den här gången var det nyckeln till tvättstugans bokningschema. Eller vad det nu heter. I vilket fall som helst: inte en katastrof. Lätt att ersätta. Bara att ringa fastighetsservice och förklara läget. Kostar runt 250 kr. Men ändå.

Inte som att tappa nycklarna hem. Eller till en föreningslokal (host, host). Att tappa bort de nycklarna är dyrt. Och besvärligt. Och riskfyllt.

Men det finns roligare saker att spendera 250 kr på än på en ny tvättlåsnyckel. Alltså letade jag igenom lägenheten. Jag letade. Och letade. Och letade. Suckade. Svor över min slarvighet. Och fick en snilleblixt. Vilka jeans hade jag på mig sist jag tvättade? Vände upp och ner på tvättkorgen. Och yes! Nyckeln låg i jeansen.

250 spänn mer att lägga på bokrean. Eller något annat roligt. Hurra!

Inte ett bloss på 15 dagar

Status: nöjd och belåten. Jag dricker kaffe. Och jag har ätit glass. Mycket glass. Wienernougat. Jag ser det som en belöning. För  jag inte har tagit ett bloss på 15 dagar.

Jag är ytterst förvånad. Jag inte tagit ett bloss på 15 dagar har inte hänt på i allafall 10 år. För även när jag slutar röka brukar det alltid bli någon cigarett så där varannan dag. Eller varje.

Undra på att jag alltid börjar röka igen. Jag slutar ju aldrig.

Men nu.  Inte. Ett bloss. 15 dagar. Det närmaste jag kommit en cigarett är ett par meter. Det var i Polen. Utanför hotellet. Hotellen. Där stod det jämt folk och hängde med en cigarett i handen. Jag blängde alltid illvilligt på cigaretten. Och dess ägare. Men jag gick aldrig och köpte några själva. Och då ska ni veta att cigaretter är oförskämt billiga i Polen. Det var ju inte som jag inte hade råd.

Alltså. Inte ett bloss på 15 dagar.

Jag förtjänade den där glassen. Men uppriktigt sagt: jag hade ätit den ändå. Det är ju så gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,