Förbannelse
Någon, som jag önskar till ett alldeles särskilt varmt och otrevligt ställe, har tagit bort mitt tvättlås från bokningstavlan i tvättstugan. Nyckeln, som jag alltid har i nyckelknippan, är kvar. Men låset är borta. Insåg jag när jag gick ner i tvättstugan i går för att kolla vilken dag jag hade bokat tvättid.
Eder och förbannelser. Det tvättlåset kostade mig 550 spänn i höstas. Jag fick beställa det från värden eftersom jag tappat bort nycklarna till det gamla låset och det var jag som tappade bort dem och det var bara mitt fel att jag åkte påde där 550 kronorna.
Men den här gången är det alltså någon annan som plockat bort låset. Varför fattar jag inte. Men det spelar ingen roll. Jag kommer få betala 550 spänn för att någon klåfingrig typ inte kunde hålla tassarna borta från mitt tvättlås.
Mer eder och förbannelser. Jag hade tänkt köpa ett helsvarta converse i vår. Inte spendera pengarna på ett tvättlås.
Dyrt blev det
Urgk. 455 spänn kostade det att fixa nytt lås till bokningstavlan i tvättstugan. Där har jag för att jag är en slarver. Och för att jag inte hade vett att göra en kopia av den enda nyckeln jag hade innan jag tappade bort den. Kalla mig ärthjärna, när som helst.
Det var kostnaden för ett nytt lås jag tänkte på när jag igår hittade de där lila tygskorna i den lokala skoaffären. Ursnygga detaljer. Som gjorda för mig. Halva priset var det också.
Jag köpte dem inte. Jag har en räkning på 455 kronor att betala.
Det där med att vara ekonomisk. Jag hatar det.
Borttappat och återfunnet
Nycklar, alltså. Så små. Så lätta att förlägga eller tappa bort. Den här gången var det nyckeln till tvättstugans bokningschema. Eller vad det nu heter. I vilket fall som helst: inte en katastrof. Lätt att ersätta. Bara att ringa fastighetsservice och förklara läget. Kostar runt 250 kr. Men ändå.
Inte som att tappa nycklarna hem. Eller till en föreningslokal (host, host). Att tappa bort de nycklarna är dyrt. Och besvärligt. Och riskfyllt.
Men det finns roligare saker att spendera 250 kr på än på en ny tvättlåsnyckel. Alltså letade jag igenom lägenheten. Jag letade. Och letade. Och letade. Suckade. Svor över min slarvighet. Och fick en snilleblixt. Vilka jeans hade jag på mig sist jag tvättade? Vände upp och ner på tvättkorgen. Och yes! Nyckeln låg i jeansen.
250 spänn mer att lägga på bokrean. Eller något annat roligt. Hurra!
Dags att fimpa – igen
Jahapp. Då var det dags igen. Jag ska försöka sluta röka. Med tonvikten på försöka. Det har ju inte gått så bra de senaste 100 gångerna eller så. Det längsta jag lyckats hålla upp är ett halvår.
Nej förresten. När jag var 20 lyckades jag faktiskt sluta. Det höll två år. Fråga mig inte varför jag började igen. Dumhet, antar jag. Och i vilket fall som helst var det ett par decennier sedan.
Så. Okej. Tilltron till min sluta-röka-förmåga är inte på topp. Men jag mår inte bra av att röka. Långsamt tar jag livet av mig själv. Och det finns så mycket kvar i livet jag vill göra. Slutar jag röka får jag förhoppningsvis både tiden att göra alla de där sakerna och råd med dem. Rökning är som bekant dyrt. Mycket dyrt.
Den här gången har jag ett vapen också. Nikotinplåster. Inte för att jag tror att det kommer fungera. Men hoppas går ju.
Skrynkligt i sommarhettan
Jag har varit anmärkningsvärt skrynklig idag. Samma sak igår. Jag skyller på vädret.
Är det 30 grader ute känner jag inte för att ta fram strykjärnet. Och jag är inte typen som stryker skjortor och blusar när de är nytvättade. Näpp, in i garderoben bara. Tänker att jag fixar strykningen när det är dags för användning.
De senaste dagarna har det varit riktigt skjort- och blusväder. Men inte sjutton vill jag stå och svettas med ett strykjärn när termometern ligger och darrar vid 30-strecket. Då är jag hellre skrynklig.
Annars är det ett fint strykjärn jag har. God kvalitet. Ärvde det från farmor. Hon var sömmerska och hade nog sina krav när det gällde klädvård. De kraven har inte gått i arv till mig. Jag är genuint slarvig med min klädsel. Men strykjärn har jag.
Kläder tycker jag också om, trots att jag slarvar. Har gjort en del fynd på sommarrean. En del strykfritt, en del inte.