Ingen moms på second hand #blogg100 Dag 66/100

Goda nyheter på skattefronten. Från och med den 1 januari 2016 kommer ideella föreningar som Stadsmissionen och Myrorna att slippa betala moms på sin second hand-försäljning. Dessutom kommer de få ersättning för den moms de betalar in i år. Det var en dom i Högsta förvaltningsdomstolen som ledde till att föreningarna från och med 1 januari i år tvingats att betala moms. Endast butiker som har öppet mindre än 24 timmar i veckan och som i huvudsak har ideell personal har varit fortsatt momsbefriade.

Jag ger en del till Stadsmissionen och det har ju känts så där att överskottet måste användas för att betala moms. Tanken är ju att pengarna ska gå till utsatta, inte statskassan. Jag tycker det är bra att regeringen slutat vela, tagit tag i problemet – och fattat ett vettigt beslut.

Uppsagt #blogg100 dag 7/100

Uppsagt: ett styck prenumeration på Göteborgs-Posten. Missnöjet med tidningen har funnits där länge och den senaste tidens storgräl på ledarredaktionen blev sista spiken i kistan. Med rekryteringen av Alice Teodorescu har GP har tagit ett långt kliv högerut, från socialliberalism till någon slags antifeministisk konservatism och jag står bara inte ut. De sista dagarnas ledare, sedan Teodorescu tillträde jobbet, är för mycket.

Nu är frågan: ska jag prenumerera på en annan tidning (Göteborgs Fria, ETC, DN). Eller ska jag skippa prenumeration helt (jag har ju tv, radio, nättidningar) och spara pengarna? Jag skulle behöva spara pengarna.

IMG_0763-003Och för att inte vara helt neggo: här är ett foto tagit förra våren på Botaniska trädgården.

Det rör på sig

Det rör på sig i regeringsfrågan. Enligt nyhetsrapporteringen blir det en minoritetsregering med s och mp. V förblir ute i kylan men förväntas agera stödparti. Det är i alla fall vad s tycks förvänta sig. Och i vilket fall som helst är chanserna ypperliga för att allt rasar i december när det är dags för budgetpropositionen. Chanserna att ett visst extremistparti ska stödja en s-och-mp-budget är små. Vi snackar trots allt om ett högerparti till höger om moderaterna.

Själv har jag varit på loppis i dag. Det har blivit mycket loppis och second hand senaste månaderna. Nu ska jag rensa lite i garderoben, slänga sånt som är trasigt och ge bort sånt jag aldrig använder.

Rörigt värre

Valvakan var nervig och inte alltför munter. Jag var hos kompisar och vi deppade ihop hela bandet.

Nu är allt spekulationer. Det parlamentariska läget är komplicerat och utsikterna för en rödgrön regering dystra. Alltihop är rätt dystert. Det bästa en kan hoppas på är nog en mittenregering. Fast möjligheterna att skapa en mittenregering verkar inte allt för stora. Och i bakgrunden lurar Avgrundspartiet.

Nyval känns inte långt borta. Jag börjar hoppas på nyval. Mycket bra kan hända vid nyval.

Jag brukar tycka att svensk inrikespolitik är rätt trist men det här är ju hur spännande som helst. Det här är historiskt.

Och ja just det. Folkomröstningen om trängselskatten i Göteborg gick också åt fanders.

Hej demokratin

I dag är det valdagen. Fast jag röstade i torsdags på Majornas bibliotek. Kilometerlång kö men många valbåset och valförrättare så det gick snabbt. Många lade i valsedlarna i kuverten medan de stod i lön men jag använde valbåset. Jag behövde en penna och ett platt underlag så jag kunde kryssa i JA på valsedeln för trängselskattfolkomröstningen.

Vad gäller riksdagsvalet osv lät jag jämlikheten avgöra. Eller snarare bristen på densamma. Vårt samhälle glider allt mer isär och jag röstade på ett parti som verkar för jämlikhet.

Looken

Helgens bästa kommentar:
“Är du också på väg till kongressen? Du ser ut som en miljöpartist.”

Jag förklarade för mannen som tilltalat mig att jag inte var på väg till miljöpartiets kongress men att han skulle ta fyrans spårvagn till Korsvägen. Och så rusade jag vidare mot Nils Ericsson-platsen, lätt stressad över att spårvagnen havererat vid Domkyrkan. Det borde vara en jävla lag mot kollektivtrafiktrubbel när jag har en busstid att passa.

Herregud. Jag ser ut som en miljöpartist. Herregud. Hur gick det här till?

Min medborgerliga plikt osv

Det är ju ingen som röstar i kyrkovalet, tänkte jag. Kommer gå på fem minuter, tänkte jag.

Mmmmm-m. När jag kom till vallokalen (=Masthuggskyrkan) möttes jag av en kö längre än Kinesiska muren. Den riktiga muren alltså, inte Göteborgshuset som kallas så. Och det regnade.

Ett hav av paraplyer på väg in i vallokalen
Ett hav av paraplyer på väg in i vallokalen

Med tanke på vädret var valfunktionärerna utanför lokalen på ett imponerande gott humör. Glädjen över (den något oväntade) anstormningen av väljare bidrog säkert. Valfunktionärerna inne i lokalen var också på ett påtagligt gott humör, trots långa köer och jäkt jäkt jäkt.

Hej, vallokalen. Bara halva kötiden kvar. Ungefär.
Hej, vallokalen. Halva kön avverkad. På ett ungefär.

Väljarna var också imponerande tålmodiga, de flesta. Själv blev jag alldeles väldigt tålmodig eftersom jag kunde roa mig med min iPhone. Fast när jag kom in i vallokalen dog internetuppkopplingen. Masthuggskyrkan tycks ha tjocka murar.

När jag gjort min medborgerliga plikt gick jag hem och fixade middag. Och funderade på hur många som likt jag röstade i kyrkovalet för första gången.

Slapphet och duktighet

Har spenderat hela kvällen framför datorn. Jag har twittrat och kollat på tv-serier på play och inte gjort något vettigt överhuvudtaget. Möjligtvis kan det där med att jag på Twitter är en av dem som tar debatten ses som en smula vettigt men bara en smula. Nivån jag debatterar på är inte så hög just nu. Orka vara seriös och allvarlig hela tiden. Orka något överhuvudtaget.

Men jag har ändå varit duktig i dag. Knåpat ihop mitt bidrag till en verksamhetsberättelse. Hela tre sidor.  Jag har aldrig författat något så trist och fantasilöst tidigare. Som att glo på målarfärg som torkar. Mitt skrivande är inte så inspirerat just nu. Jag skyller på vårsolen.

För tänka sig, jag har varit ute i vårsolen i dag. 45-minuterspromenad. Det är riktigt mycket vår nu. Blommande krokus och scilla. Påskliljor och tulpaner på väg. Grönt gräs. Och ogräs. Hinner jag tar jag en tur till odlingslotten i helgen.

I går var jag hemma hos mamma och kollade på en riktigt bra filmatisering av Figaros bröllop. Och blev klippt av syrran. Jag tror hon klippte bort allt som inte var grått. Jag förvandlades till en 96-åring bara sådär. Det känns mycket underligt varenda gång jag ser mig i spegeln.

Dåligt väder, uselt valdeltagande

Jag måste börja kolla upp på himlen innan jag går ut. När jag gick ut i förmiddags hade jag inte en tanke på vädret. Jag förutsatte att det var fint och lämnade skinnjackan hemma. Men det var ju för sjutton kallt. Och blåsigt och regnigt. Min stackars munkjacka gav inte mycket skydd. När jag kom hem en timme senare var jag frusen och blöt.

Jag glömmer alltid vad för slags land jag lever i. Det här är Sverige. Maj betyder inte nödvändigtvis varmt.

I eftermiddags när jag gick och röstade i landstingsvalet var jag bättre klädd. Skinnjacka ovanför munkjackan alltså.

I vallokalen var det ganska tomt. Utanför ännu tommare, inga funktionärer som delade ut valsedlar. Enligt gp.se var valdeltagandet uruselt, ca 43 %. Jag funderade på hur mycket vädret spelade in. Regn och blåst inbjuder inte till söndagspromenad i demokratins tjänst. Men vädret brukar inte vara på topp i september heller och då ligger valdeltagandet på uppemot det dubbla. Omval verkar helt enkelt inte så intressant, särskilt inte omval till regionfullmäktige. Vilket egentligen är underligt med tanke på vilken stor fråga som framför allt sjukvården är.

Det är verkligen synd att inte fler gick och röstade. I ett avseende har vi faktiskt de politiker vi förtjänar.

Varför är ni så förvånade?

Det har varit några intressanta dagar. Valet, valvakan, dagarna efter. Få har kunnat undgå resultatet. Den borgliga alliansen sitter kvar vid makten, men antagligen inte med egen majoritet. Främlingsfientliga Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och kan bli vågmästare. Miljöpartiet hamnade plötsligt i en nyckelposition.

Jag följde diskussionen på Twitter. Under valvakan satt jag klistrad framför datorn. Insåg snabbt att snacket om valvakan på Twitter var betydligt intressantare än valvakan själv. Den senare kunde jag inte koncentrera mig på.

Stämningen på Twitter? Att den borgliga alliansen sitter kvar vid makten verkade inte ha kommit som någon större överraskning, för de flesta. Men Sverigedemokraternas inträde i riksdagen tycks ha kommit som en (högst obehaglig) överraskning. Den dominerande reaktionen var chock och förvirring. Nästan alla verkar ha varit fullständigt oförberedda. De förstod inte hur det här kunde hända.

Jag fattade det inte. Alltså, jag fattade inte folks reaktion. Varför är ni så förvånade? Trodde ni att Sverige var immunt mot den våg av främlingsfientlighet och rasism som sveper över Europa?

Visst. Jag är inte känd för min optimistiska syn på mänskligheten. Men det här. Hur kunde ni inte förstå? Hur kunde ni inte se parallellerna mellan det som sker i en rad europeiska länder – och Sverige? Hur kan ni inte se parallellerna mellan det som händer i dag och det som hände på 1920- och 1930-talet?

Efteråt, när allt gått åt helvete – igen –  ska ni då säga: Vi visste inte. Vi förstod inte. Hur hade vi någonsin kunnat ana?

Någon sa att den som inte känner till historien är dömd att upprepa den. Mjä. Jag tycker det verkar som om vi är dömda att upprepa historien i vilket fall som helst. Det spelar ingen roll hur mycket vi vet om det förflutna. Vi är oförmögna att lära oss.

Dystert? Ja. Just nu känner jag mig genomdyster. Jag har länge varit orolig för framtiden. Men chockstämningen i helgen gjorde mig rädd på allvar. Hur ska vi kunna stoppa något om människor inte inser hur allvarlig situationen är?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,