Dåligt väder, uselt valdeltagande
Jag måste börja kolla upp på himlen innan jag går ut. När jag gick ut i förmiddags hade jag inte en tanke på vädret. Jag förutsatte att det var fint och lämnade skinnjackan hemma. Men det var ju för sjutton kallt. Och blåsigt och regnigt. Min stackars munkjacka gav inte mycket skydd. När jag kom hem en timme senare var jag frusen och blöt.
Jag glömmer alltid vad för slags land jag lever i. Det här är Sverige. Maj betyder inte nödvändigtvis varmt.
I eftermiddags när jag gick och röstade i landstingsvalet var jag bättre klädd. Skinnjacka ovanför munkjackan alltså.
I vallokalen var det ganska tomt. Utanför ännu tommare, inga funktionärer som delade ut valsedlar. Enligt gp.se var valdeltagandet uruselt, ca 43 %. Jag funderade på hur mycket vädret spelade in. Regn och blåst inbjuder inte till söndagspromenad i demokratins tjänst. Men vädret brukar inte vara på topp i september heller och då ligger valdeltagandet på uppemot det dubbla. Omval verkar helt enkelt inte så intressant, särskilt inte omval till regionfullmäktige. Vilket egentligen är underligt med tanke på vilken stor fråga som framför allt sjukvården är.
Det är verkligen synd att inte fler gick och röstade. I ett avseende har vi faktiskt de politiker vi förtjänar.
Varför är ni så förvånade?
Det har varit några intressanta dagar. Valet, valvakan, dagarna efter. Få har kunnat undgå resultatet. Den borgliga alliansen sitter kvar vid makten, men antagligen inte med egen majoritet. Främlingsfientliga Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och kan bli vågmästare. Miljöpartiet hamnade plötsligt i en nyckelposition.
Jag följde diskussionen på Twitter. Under valvakan satt jag klistrad framför datorn. Insåg snabbt att snacket om valvakan på Twitter var betydligt intressantare än valvakan själv. Den senare kunde jag inte koncentrera mig på.
Stämningen på Twitter? Att den borgliga alliansen sitter kvar vid makten verkade inte ha kommit som någon större överraskning, för de flesta. Men Sverigedemokraternas inträde i riksdagen tycks ha kommit som en (högst obehaglig) överraskning. Den dominerande reaktionen var chock och förvirring. Nästan alla verkar ha varit fullständigt oförberedda. De förstod inte hur det här kunde hända.
Jag fattade det inte. Alltså, jag fattade inte folks reaktion. Varför är ni så förvånade? Trodde ni att Sverige var immunt mot den våg av främlingsfientlighet och rasism som sveper över Europa?
Visst. Jag är inte känd för min optimistiska syn på mänskligheten. Men det här. Hur kunde ni inte förstå? Hur kunde ni inte se parallellerna mellan det som sker i en rad europeiska länder – och Sverige? Hur kan ni inte se parallellerna mellan det som händer i dag och det som hände på 1920- och 1930-talet?
Efteråt, när allt gått åt helvete – igen - ska ni då säga: Vi visste inte. Vi förstod inte. Hur hade vi någonsin kunnat ana?
Någon sa att den som inte känner till historien är dömd att upprepa den. Mjä. Jag tycker det verkar som om vi är dömda att upprepa historien i vilket fall som helst. Det spelar ingen roll hur mycket vi vet om det förflutna. Vi är oförmögna att lära oss.
Dystert? Ja. Just nu känner jag mig genomdyster. Jag har länge varit orolig för framtiden. Men chockstämningen i helgen gjorde mig rädd på allvar. Hur ska vi kunna stoppa något om människor inte inser hur allvarlig situationen är?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, valet, alliansen, sverigedemokraterna, sociala medier, twitter, historia
Listat
Har busmycket att göra de närmaste dagarna. Busmycket för att vara mig, alltså. Och i mitt huvud hotar kaos. Risken för akut hjärnsläpp: i det närmaste total. Högst troligt att jag glömmer hälften av det jag ska göra. Företrädesvis det som är viktigast. Som att rösta.
Så jag skriver en lista.
Jag tycker om listor. Tar till dem när tillvaron närmar sig kaos. Det viktigaste är inte att jag bockar av allt på listan. En del går alltid att prioritera bort. Det viktigaste är att få en översikt. Känslan av ordning och kontroll. Och möjlighet att tänka över vad som kan prioriteras bort.
En lista, alltså. Högst upp: RÖSTA! Och nej. Jag tittade inte på gårdagens slutdebatt på tv. Jag ser aldrig på debatter på tv, särskilt inte politiska sådana. Tycker inte om det uppskruvade tonläget. Är inte så förtjust i valkampanjer överhuvudtaget. Jovisst. Valet är mycket viktigt. Men valkampanjerna tycks ta fram de sämsta sidorna hos våra politiker. Och i vilket fall som helst intresserar jag mig mer för vad de sagt och gjort de fyra åren innan valet.
Så jag dumpade valdebatten. Pratade med syrran på telefon. Kollade på brit crime. Och följde en del av debatten om debatten på Twitter. Det har varit mycket valkampanjssnack på Twitter på sistone. Intressant, särskilt som de ämnen som diskuterats där tycks ha skilt sig en del från det som diskuterats i gammelmedia. Åtminstone fram till de senaste dygnen, då de utförsäkrades situation hamnat i centrum även i gammelmedia.
Nu också pirat
Sedan tingsrättsdomen mot killarna bakom TPB har Piratpartiets medlemsantal mer än fördubblats. Medlemsantalet är nu enligt partiets sajt över 40 000. Varken miljöpartiet, vänsterpartiet, folkpartiet eller kristdemokraterna kommer upp i så höga siffror.
Jag är en av de nya medlemmarna. Och nej, jag gick inte med för att jag är för snål för att betala för musik och film. Visserligen vill jag att fildelningen ska legaliseras. Film- och musikbranschen måste inse att den tekniska utvecklingen skapat helt nya förutsättningar för spridningen av deras produkter. Ju snabbare de inser det och anpassar sig till de nya förhållandena, desto bättre.
Men frågan är större än så.
Internet är en revolution. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har det varit möjligt att i sådan utsträckning skapa kontakter och bygga nätverk, att finna och dela med sig av information, att utbyta idéer och skapelser, att inspirera och inspireras. Internet är en ocean av möjligheter. Där finns allt, öppet för alla.
Alla uppskattar inte denna utveckling. Där andra ser möjligheter vädrar de hot. Därför vill de hindra, begränsa och övervaka. Det skrämmer mig. Verkligen skrämmer mig.
Därför blev jag medlem i Piratpartiet och därför tänker jag att rösta pirat i valet till EU-parlamentet i juni.
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, medlemsantal, medlemsökning, The Pirate Bay, internet, fildelning, valet till EU-parlamentet
Domen mot The Pirate Bay
Här har det inte hänt mycket på sistone. För att ursäkta min bloggförsummelse skulle jag beskrivit hur jag härjat runt på Bloggy.se senaste veckorna (mycket roligt och lätt beroendeframkallande). Jag tänkte skriva om vissa förändringar i mitt personliga liv som just nu tar mycket tid (också roligt, men laddat med betydligt mer prestationsångest). Jag skulle också nämnt en nära anhörigs ambulansfärd till Sahlgrenska förra veckan som liksom vände upp och ner på allt.
Men det får vara. Jag har fått annat att tänka på.
Tingsrättsdomen mot killarna bakom The Pirate Bay föll idag. Ett års fängelse och omöjliga 30 miljoner i skadestånd. Den fällande domen var inte oväntad. Men jag är ändå förbannad och besviken. Hoppet är det sista som överger människan. Eller något i den stilen.
Nu ska domen överklagas till hovrätten. Sedan blir det rimligtvis Högsta Domstolen. Enligt en bedömare kommer det ta sådär 8 år innan ärendet harvat klart i de rättsliga instanserna. Vid det laget lär teknikutvecklingen ha gjort domen hopplöst inaktuell.
Själv ska jag kolla in Piratpartiets hemsida. Valet till EU-parlamentet närmar sig. Och jag har oväntat fått lust att faktiskt rösta.
Nedanstående är Piratbyråns reaktion på domen, saxat från Newsdesk.
Piratbyrån
vi nöjer oss med 140 tecken
2009-04-17 01:42
PRESSMEDDELANDET FRÅN PIRATBYRÅN: Internet är IRL. AFK är en chimär. Domen är LOL. Framtiden är VÅR. Få er dos av 1337 @ http://is.gd/sQ1C !
Läs även andra bloggares åsikter om bloggtorka, dom, The Pirate Bay, tingsrätten, Piratbyrån, Piratpartiet, pressmeddelande