Rastlöst
En vecka eller nåt med snö och is och jag börjar bli rastlös. Snö och is är halt och jag är rädd för att ramla. Mitt balanssinne är det inget fel på men motoriken i övrigt är rätt kass. Jag har inte riktigt kontroll över min kropp. Koordinationen av de olika delarna funkar inte. Får jag syn på något när jag går och jag vänder på huvudet för att titta närmare på det tar jag felsteg och svajar till. Det är irriterande även i vanliga fall och nu när gatorna är täckta av is suger det totalt.
Så jag avstår från långpromenaderna och väntar på tö. Det måste ju börja töa nån gång.
Vad gäller föreningslivet så är det högsäsong och jag har haft en del att göra. En del har varit intressant och kul, annat sänkte mitt humör alldeles. I går blev jag först jätteglad över ett positivt besked och sedan blev jag totalt jävla förbannad när jag fick skäll för att någon annan gjort fel. Föreningslivet är med andra ord som vilket arbetsliv som helst.
Nu har jag en hel del jobb framför datorn som väntar. Jag ska börja med att renskriva ett protokoll jag borde tagit itu för en vecka sen. När jag orkar släpa fram laptopen. Jag kanske orkar i morgon på morgonen.
Och så är det över sex veckor utan cigaretter.
Koffeinfritt
Så här i efterhand framstår det där med att göra kaffe halv tio på kvällen inte som så där väldigt genomtänkt. Sista gången jag kollade på klockan innan jag (äntligen) somnade var den halv fem. På morgonen alltså. Jag funderade på att gå upp men så somnade jag äntligen och vaknade vid tolvtiden först.
Hädanefter blir det koffeinfritt te på kvällarna. Åtminstone efter klockan nio.
För övrigt har jag börjat med svagare nikotinplåster. 12 timmar sen nu. Det känns, fast inte fullt så vedervärdigt som jag trodde.
Ut med julen
Kallt ute på kvällens långpromenad. Vattenpölarna har frusit till is. Men jag blev varm ändå. Fördelen med att promenera snabbt snabbt. Jag försöker gå så snabbt jag kan. Det är ju meningen att jag ska få upp konditionen. Och den har blivit bättre sen jag slutade röka men bra är den inte och den ska bli bättre.
Noterade flera kasserade granar på vägen. Folk har visst rensat ut julen. Dags för mig att ställa undan mina julprydnader. Alla tre.
Eller inte. Jag tycker lite synd om dem för att de får tillbringa nästan hela året inne i ett skåp. Och de är ganska gulliga. Särskilt tomten. Den är svartklädd.
Nyskyltat och så lite ångest på det
I dag fixade vi skylten i föreningslokalen. Det vill säga julskyltningen plockades ner redan förra helgen. I dag satte vi upp nytt. Temat är fest. Det ser riktigt bra ut. Nu ska bara budskapet som ska in, i form av ett gäng skyltar med olika texter.
Det är jag som ska göra skyltarna.
Och. Bara tanken på att plocka fram laptopen och slå på den och starta programmet och börja skriva (texter som redan är färdigformulerade, jag behöver inte ens tänka ut något) får mig att vilja kräkas.
Jag fattar det inte. Jag borde må bra. Senaste veckorna har jag mest slappat. Jag har spelat datorspel och läst och kollat på tv-serier och film och opera och promenerat en del och skrivit lite och sovit och sovit och sovit. Jag borde må fantastiskt. Men nej nej. Eller snarare: jag mådde bra tills i dag när vi höll på med skylten och jag fattade att julledigheten är över på riktigt och att jag måste börja prestera.
Herreminjesus. Jag får lägga ner föreningslivet. Eller åtminstone dra ner på engagemanget väldigt väldigt mycket.
Och så: I morgon är det 5 veckor sedan jag slutade röka. Jag är röksugen emellanåt men inte alls så mycket som i början. Framför allt tänker jag inte på cigaretter hela tiden. Röksuget dyker mest upp på kvällarna men oftast är jag mer sugen på glass och godis än på cigaretter.
Storm och så slut på ledigheten
Jag borde egentligen åka ner till Järntorget och göra några inköp för föreningen men det stormar. Det är tredje gången på en månad och egentligen tycker jag det är spännande. Jag tycker om oväder. Men jag vill helst inte gå ut i det, inte när det är som värst. Bättre stanna hemma framför datorn och dricka kaffe.
Kaffe har det blivit mycket av på sistone. Sen jag slutade röka har konsumtionen gått upp en del. Däremot äter jag inte mer och det förvånar mig. Jag borde vara hungrigare.
För övrigt är min julledighet över. Jag trodde nog att den skulle vara över nyårshelgen men igår tog ledighet slut. Jag måste ta itu med min Att göra-lista typ nu och massor på den borde jag ha tagit itu med i går.
11 dagar
För 11 dagar sedan, drygt, slutade jag röka. Finito med cigaretter, på med nikotinplåster.
Klättrar på väggarna gör jag inte. Röksuget finns där, någonstans. Jag är hela tiden väldigt medveten om att jag inte längre röker. Det irriterar men för det mesta är irritationen hanterbar. Med undantag för senaste timmarna. Bara så där blev jag mycket mer röksugen än tidigare. Det känns gaaaaah, ungefär.
Jag antar att det kommer gå upp och ner ett tag. Under tiden räknar jag dagarna och timmarna.
För övrigt är jag fortfarande tom på ord. Jag mår inte dåligt, men saknar ord. Jag undrar om det någonsin kommer gå över.
WTAI på avstånd
I dag är det sånt där väder som midsommarfirarna antagligen ville ha i fredags. Sol och värme och fläktande vindar. Besökarna på Where the action is i Slottsskogen är förmodligen nöjda. Jag menar, hur kul hade det varit att stå och lyssna på favoritbandet i hällregn?
Jag är inte på WTAI. Men jag bor granne med Azaleadalen. Jag hör musiken. Och publiken.
Gick ut för att röka lagom till vem det nu var körde sista låten. Folk stod i fönstren och lyssnade. När musiken tonat ut publikens jubel. Som steg till ett avgrundsvrål när vem det nu var kom tillbaka på scenen för ett extranummer. Det var ganska häftigt, att höra publiken så på avstånd.
Att vara där hade jag inte velat. Inte min musiksmak alls. Men skulle Einstürzende Neubauten få för sig att gästa Azaleadalen, då kan vi diskutera saken.