Ingen middag, sen middag

När jag har mycket att göra och skriver långa måste-listor borde jag rafsa ner ÄT MIDDAG högst upp. Jag har en tendens att glömma att äta när jag har mycket annat i skallen. I torsdags blev det ingen middag alls. I fredags satte jag på pastavattnet tio i tio.  På kvällen alltså. I går började jag fixa med middagen kl nio.

I dag har jag varit duktig. Maten var klar strax efter åtta. Inte personligt rekord, men nästan.

Med tanke på hur förtjust jag är i att äta är det fascinerande att jag har så lätt att glömma göra det. Och det gäller inte bara middagar. För ett par veckor sedan hade jag ett paket glass i frysen i tre dygn. Jag hade så mycket att göra att jag glömde bort den. Det är personligt rekord.

Något personligt rekord vad gällde rökstoppet blev det då rakt inte. Jag höll ut i tre dygn. Bravo. Jag ska göra allt det där jag måste göra till på tisdag och sedan kör jag igen.

WTAI på avstånd

I dag är det sånt där väder som midsommarfirarna antagligen ville ha i fredags. Sol och värme och fläktande vindar. Besökarna på Where the action is i Slottsskogen är förmodligen nöjda. Jag menar, hur kul hade det varit att stå och lyssna på favoritbandet i hällregn?

Jag är inte på WTAI. Men jag bor granne med Azaleadalen. Jag hör musiken. Och publiken.

Gick ut för att röka lagom till vem det nu var körde sista låten. Folk stod i fönstren och lyssnade. När musiken tonat ut publikens jubel. Som steg till ett avgrundsvrål när vem det nu var kom tillbaka på scenen för ett extranummer. Det var ganska häftigt, att höra publiken så på avstånd.

Att vara där hade jag inte velat. Inte min musiksmak alls. Men skulle Einstürzende Neubauten få för sig att gästa Azaleadalen, då kan vi diskutera saken.

Vår vår vår!

Nu har jag invigt våren på allvar. I eftermiddags gick jag ut och satte mig på gården. Med mig hade jag en mugg kaffe och min (sällsynt försummade) dagbok. Vädret var härligt, lagom varmt. Jag skrev dagbok och pratade med grannar och njöt av tillvaron. Under en avstickare till 7-Eleven för att fylla på nikotinförrådet – mitt senaste försök att sluta röka totalhavererade under konferensen förra veckan – fotograferade jag.

Särskilt mycket sajtbyggande har det inte blivit de senaste dagarna. Inspirationen tog slut i lördags. Däremot har jag jobbat lite på sajten jag gjorde tidigare i år, lagt in ett par Facebook-funktioner. När jag googlade runt hittade jag dessutom några bra tips om WordPress.

Nu ska jag gå igenom fotona jag tagit de senaste dagarna, i väntan på att WordPressinspirationen kommer tillbaka.

 

 

Söndagsmorgon

Att vakna klockan sex en söndagsmorgon och inte kunna somna om. Det suger. Särskilt när man bara sovit tre timmar. Och inte har några cigaretter. Jag är pank, pankare, pankast. Dags för ett nytt rökstopp gissar jag. Det suger också.

Vad var det för idiot som påstod att morgonstund har guld i mun? Hitta honom åt mig och jag lovar att klippa till honom. Hårt.

Under tiden går jag och lägger mig igen. Vill vara pigg och alert och trevlig i kväll. Ska iväg på en inspirationsträff. Middag inkluderad.

Trevlig kan bli lite svårt med tanke på nikotinabstinensen. Men två av tre är inte så illa. Och mat tycker jag om. Särskilt när någon annan fixar till den.

Temperaturchock

Däckade strax efter tio i går kväll. Blev plötsligt så där otroligt sömnig. Släpade mig till sängen, somnade genast och sov till sju.

Hade kunnat tro att jag skulle vakna pigg och glad och redo att möta världen. I stället hade jag en ångest som skulle fått Kirkegaard att hicka till. Högst existensiell. Av typen jag-överlever-inte-den-här-dagen.

Normalt är ångest en irritationsfaktor som slår till ibland, förpestar mitt liv några dagar och sedan försvinner *poof* utan att lämna några spår efter sig. I dag var den av grövre kaliber. Klättra-på-väggar-kalibern.

För att trösta mig gick jag ut för att köpa ett par cigaretter. Och fick en temperaturchock. Frysgrader ute. Och jag har inte vant mig vid vintern ännu. Jäklar vad jag frös.

Elaka ångesten fick också en temperaturchock. Smet genast iväg till något mörkt utrymme i mitt inre. Nu sitter den där och huttrar och tjurar, reducerad till ett irritationsfaktor.

Se där. Kyla som ångestdämpare. Den var ny.

Mycket uppiggande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inte ett bloss på 15 dagar

Status: nöjd och belåten. Jag dricker kaffe. Och jag har ätit glass. Mycket glass. Wienernougat. Jag ser det som en belöning. För  jag inte har tagit ett bloss på 15 dagar.

Jag är ytterst förvånad. Jag inte tagit ett bloss på 15 dagar har inte hänt på i allafall 10 år. För även när jag slutar röka brukar det alltid bli någon cigarett så där varannan dag. Eller varje.

Undra på att jag alltid börjar röka igen. Jag slutar ju aldrig.

Men nu.  Inte. Ett bloss. 15 dagar. Det närmaste jag kommit en cigarett är ett par meter. Det var i Polen. Utanför hotellet. Hotellen. Där stod det jämt folk och hängde med en cigarett i handen. Jag blängde alltid illvilligt på cigaretten. Och dess ägare. Men jag gick aldrig och köpte några själva. Och då ska ni veta att cigaretter är oförskämt billiga i Polen. Det var ju inte som jag inte hade råd.

Alltså. Inte ett bloss på 15 dagar.

Jag förtjänade den där glassen. Men uppriktigt sagt: jag hade ätit den ändå. Det är ju så gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Snön borta

Det hände något medan jag satt hemma och tjurade över att jag slutat röka. Medan jag nikotindeppade framför datorn och drömde om cigaretter.

Snön försvann. Ja, inte helt. Men nästan. Enstaka fläckar kvar på gräsmattor och liknande. I övrigt är det barmark som gäller. Yes! Och hurra!

Lite sol nu och mitt liv skulle vara perfekt.

Eller nej. Mitt liv skulle vara perfekt om jag kunde fortsätta röka 40 cigaretter om dagen utan risk för KOL, cancer eller lungemfysem. Utan att min ekonomi sabbas fullständigt. Men det kommer aldrig hända. Så jag framhärdar i mitt senaste försök att sluta röka. Tre veckor i lördags. Hurra för det också.

Katastrofkondition

Gick för att köpa kattmat häromdagen. Och jag hade bråttom. Satte iväg upp för backen i maxfart.

Halvägs upp insåg jag något. Min kondition. Den är usel. Mer än usel. Katastrofal.

Orsaken är uppenbar. Några veckors kedjerökande. Jag kan lugnt säga att jag åkt dit på tobaken igen.

Men det är nog inte bara cigaretterna. Ett par månaders stillasittande framför datorn har säkert hjälpt till. För första gången på åratal har Göteborg en normal vinter, med tillhörande snö, is och iskyla. Inget jag ger mig ut i om jag inte måste. Så mycket trevligare att stanna framför datorn och spela datorspel.

Men tillbaka till huvudpoängen. Min kondition är nere på KOL-patientnivå. Så nu är det dags igen. I morgon köper jag nikotinplåster.

Blä. Tyck synd om mig.  Jag kommer behöva all uppmuntran jag kan få.

Rödhårig, inte grönhårig.

Det mest spännande som hänt i mitt liv senaste dygnet är att jag färgat håret. Man vet ju aldrig med hårfärgning. Det kan ju bli grönt.

Det blev det inte. Mitt hår är rött. Igen. Och stinker kemikalier. Undrar vad de har i hårfärgningsmedlet. Jag vill nog inte veta. Antagligen inte nyttigt för miljön. Säkert inte nyttigt för mig heller.

Tambitch tipsade mig om henna. Besvärligare än vanlig hårfärg men garanterat miljövänligare. Och spännande därtill. Med henna är det svårt att förutsäga resultatet. Grönt kanske det inte blir. Men med röd henna är alla nyanser mellan orange och mörk mahogny möjliga.

Det låter skoj. Jag kan behöva lite spänning i mitt liv. Lite lagom spänning. Så lagom att om resultatet blir katastrofalt så ska det gå att reparera med mer hårfärg. Eller en rakapparat.

Vad har jag gjort mer senaste dygnet? Sovit. Mycket. Tittat på tv. Och suttit framför datorn och fipplat med bloggteman. Det sistnämnda kallas sysselsättningsterapi. Mot röksuget. Nio dygn nu. Och det börjar faktiskt kännas lättare.

Nikotinabstinensrapport

“Hur går det för dig” undrade Blingbling idag. Apropå rökstoppet, alltså. Och jodå. Det går faktiskt. Över tre dygn nu och ännu klättrar jag inte på väggarna. Faktum är att jag mår riktigt hyfsat. Koncentrationsförmågan kunde ha varit bättre, men det kan jag leva med. Ett par-tre  anfall av Riktigt Uselt Humör, som tack och lov snabbt gått över. Och en förlamande trötthet. Annars känns det okej.

Det där med tröttheten är ganska intressant. Första dagarna under ett rökstopp blir jag alltid så gränslöst trött. Orkar inte göra nånting. Sover mest. Mycket praktiskt.  Då tänker jag ju inte på att jag slutat röka.  Och jag går absolut inte ner till affären och köper cigaretter.

Tyvärr går tröttheten över om ett par dagar. Jag piggnar till, blir rastlös och uttråkad. Det är då det börjar bli besvärligt på allvar.

Jag ser inte fram emot det.

P1040941-Btn_Foto är på min katt Elli. Hon tycker också om att sova.