Rödhårig, inte grönhårig.
Det mest spännande som hänt i mitt liv senaste dygnet är att jag färgat håret. Man vet ju aldrig med hårfärgning. Det kan ju bli grönt.
Det blev det inte. Mitt hår är rött. Igen. Och stinker kemikalier. Undrar vad de har i hårfärgningsmedlet. Jag vill nog inte veta. Antagligen inte nyttigt för miljön. Säkert inte nyttigt för mig heller.
Tambitch tipsade mig om henna. Besvärligare än vanlig hårfärg men garanterat miljövänligare. Och spännande därtill. Med henna är det svårt att förutsäga resultatet. Grönt kanske det inte blir. Men med röd henna är alla nyanser mellan orange och mörk mahogny möjliga.
Det låter skoj. Jag kan behöva lite spänning i mitt liv. Lite lagom spänning. Så lagom att om resultatet blir katastrofalt så ska det gå att reparera med mer hårfärg. Eller en rakapparat.
Vad har jag gjort mer senaste dygnet? Sovit. Mycket. Tittat på tv. Och suttit framför datorn och fipplat med bloggteman. Det sistnämnda kallas sysselsättningsterapi. Mot röksuget. Nio dygn nu. Och det börjar faktiskt kännas lättare.
Nikotinabstinensrapport
“Hur går det för dig” undrade Blingbling idag. Apropå rökstoppet, alltså. Och jodå. Det går faktiskt. Över tre dygn nu och ännu klättrar jag inte på väggarna. Faktum är att jag mår riktigt hyfsat. Koncentrationsförmågan kunde ha varit bättre, men det kan jag leva med. Ett par-tre anfall av Riktigt Uselt Humör, som tack och lov snabbt gått över. Och en förlamande trötthet. Annars känns det okej.
Det där med tröttheten är ganska intressant. Första dagarna under ett rökstopp blir jag alltid så gränslöst trött. Orkar inte göra nånting. Sover mest. Mycket praktiskt. Då tänker jag ju inte på att jag slutat röka. Och jag går absolut inte ner till affären och köper cigaretter.
Tyvärr går tröttheten över om ett par dagar. Jag piggnar till, blir rastlös och uttråkad. Det är då det börjar bli besvärligt på allvar.
Jag ser inte fram emot det.
Foto är på min katt Elli. Hon tycker också om att sova.
Dags att fimpa – igen
Jahapp. Då var det dags igen. Jag ska försöka sluta röka. Med tonvikten på försöka. Det har ju inte gått så bra de senaste 100 gångerna eller så. Det längsta jag lyckats hålla upp är ett halvår.
Nej förresten. När jag var 20 lyckades jag faktiskt sluta. Det höll två år. Fråga mig inte varför jag började igen. Dumhet, antar jag. Och i vilket fall som helst var det ett par decennier sedan.
Så. Okej. Tilltron till min sluta-röka-förmåga är inte på topp. Men jag mår inte bra av att röka. Långsamt tar jag livet av mig själv. Och det finns så mycket kvar i livet jag vill göra. Slutar jag röka får jag förhoppningsvis både tiden att göra alla de där sakerna och råd med dem. Rökning är som bekant dyrt. Mycket dyrt.
Den här gången har jag ett vapen också. Nikotinplåster. Inte för att jag tror att det kommer fungera. Men hoppas går ju.
Att inte kunna sluta röka
Jahapp. Nu är det dags igen. Jag försöker sluta röka. Sedan i söndags. Det går inte särskilt bra. I måndags rökte jag 5 cigaretter. I tisdags lika många. Idag är jag uppe i 6 och kvällen är inte slut än.
Poängen med att sluta röka är att sluta röka. Att bara dra ner på cigarettkonsumtionen räknas inte. Visst, 5-6 cigaretter per dygn är bättre än 25-26. Men det är inte bra. Det är uselt. Jag vill ju sluta. Varför kan jag då inte göra det? Det gör mig arg.
Förkyld håller jag på att bli också .Blä. Men kanske är det bra? Kanske ska jag hoppas på en präktig influensa. Med hög feber och superont i halsen och ihållande hosta kanske det är lättare att helt dumpa cigaretterna.
Jag tror att jag ska fundera på saken medan jag äter middag.
Läs även andra bloggares åsikter om cigaretter, rökning, sluta röka, förkylning, influensa, minska
Nikotinbrist och morotsförgiftning
Jag har en demon i mitt inre. Hon river och klöser och fräser och vrålar: “JAG VILL HA NIKOTIN! NIKOTIN! NIKOTI-I-I-N!”
Eller ja, det är så det känns. Nikotinhalten i mitt blod är för närvarande mycket låg. Alldeles för låg för att jag ska trivas med livet. Normalt röker jag mer än ett paket om dagen. Nu är jag nere i sådär 5-6. Har inte råd att köpa cigaretter just nu.
Istället tröstäter jag. Ostsmörgåsar, morötter och sött te. Morötter är särskilt bra vid nikotinsug. Sött och beskt på samma gång. Så jag gnager i mig. Som en jäkla kanin. Och funderar på om det finns något som heter morotsförgiftning.
Men allt här är inte elände. Sedan i torsdags är jag igång med vårstädning. Tar lite varje dag. Jag överanstränger mig inte, men är nöjd med det jag åstadkommit hittills och tänker fortsätta i samma stil närmaste veckan. Snart kommer det se ganska hyfsat ut i min lägenhet. Eller nej. Men lite mindre ostädat iallafall.
Läs även andra bloggares åsikter om cigaretter, nikotin, pengar, städning, tröstätning
Allt var bättre förr
Allt var bättre förr. Åtminstone cigarettändarna.
Allvarligt talat. När jag som mycket ung (betydligt yngre än vad jag har lust att tänka på nu), började röka var tändarna kvalitetsgrejer. De höll i evigheter. Åtminstone ett par månader. Och det berodde inte på att jag rökte mindre då; redan ett år efter min första cigarett var jag uppe i den konsumtion jag hållit fast vid sedan dess. Alltså ett paket om dagen. En konsumtion mina då tonåriga luftrör och lungor inte riktigt var mogna för. Men tändarna höll måttet.
Idag är jag glad om inte den nyinköpta tändaren går sönder efter en vecka. Och det är så irriterande. För en hängiven nikotinist är det gräsligt frustrerande att klockan två på natten inse att tändarfanskapet inte fungerar och att närmaste nattöppna butik är 10 minuters promenad bort. Direkt ångestframkallande, faktiskt.
Nä, dags för en konsumentrevolution. För rätten till nikotinism utan frustration och ångest.
Alltså, bortsett från den välförtjänta ångest jag känner när jag tänker på hur jag genom mitt rökande frivilligt förkortat min livslängd med 10 år. Minst. För det är ett helt annat ämne, som jag inte har lust att uppehålla mig vid nu.
Läs även andra bloggares åsikter om cigaretter, rökning, tändare, livslängd, ångest