Maskrosor

I dag såg jag blommande maskrosor, årets första.

P1150407-005Jag var på väg hem från en heldagskonferens med föreningen, trött och övermätt (vi fick frukostsmörgås och lunch) och överdoserad med koffein och socker (det bjöds på kaffe och sötsaker också), men jag stannade ändå till. Jag tycker om maskrosor, de är vackra och lyser upp.

P1150415-004Ta fram kameran och fotografera dem orkade jag inte. Så jag postar foton från tidigare maj 2010.

P1150414-003Fler vårtecken: krokusar och scilla blommar för fullt nu. Påskliljorna har kommit upp men har ännu inte börjat blomma. Och gräsmattorna börjar skifta i grönt. Senaste dagarnas värme har gjort susen, upp till 8-9 grader på dagen.

Långfredag

Att döma av allt festande runt omkring mig är långfredagen betydligt roligare än jag var barn.

Då, på den tiden, på 1970-talet, var allt stängt. Och det var ingen större idé att gå ut för alla andra var inomhus. Och på tv (som bara hade två kanaler) var det stendött. På sin höjd visades nån religiös film.

Men vi kunde ju alltid glo på påskriset med de fina fjädrarna. Och måla ägg. Och se fram emot påskgodiset, om vi inte redan hade ätit upp det. Jag har ett vagt minne av att påskäggen fulla med godis delades ut på påskafton.

Fast min och brorsans långfredagar var i alla fall roligare än de våra storasystrar uthärdat x antal år tidigare. Då, på 1960-talet, fick man inte ens leka på långfredagen. Bara sitta still på en stol. Skulle man läsa nåt skulle det vara i Bibeln.

Allt var inte bättre förr. Och glad påsk på er också.

Storm igen och julmustabstinens

Storm på ingång. Redan nu regnar och blåser det rätt bra och det lär bli värre under kvällen och natten. Bra att inte jag behöver gå ut mer i dag. Men jag borde ha köpt julmust i morse, när jag var ute för att shoppa nikotinplåser.

Halvvägs till apoteket och (de efterlängtade) nikotinplåstren kom jag på att jag glömt sätta på mig mössa. Jag funderade faktiskt att gå tillbaka och hämta den. Men det gjorde jag inte för det får vara lite måtta på saker och ting och jag är inte någon vekling minsann.

En stund senare ångrade jag att jag inte gått hem och hämtat mössan för jag frös om öronen. Och beslöt mig för att inte ta omvägen till mataffären och köpa julmust för jag inte ville vara ute i kylan längre än nödvändigt.

Jag har blivit så tant. Och nu har jag julmustabstinens.

Snabbmat

När det gäller middag är det enklast möjliga som gäller för tillfället. Det blir så när jag har mycket att göra. Jag har inte riktigt ork att laga ordentlig middag och snabbmat är åtminstone bättre än ostsmörgåsar. Och definitivt roligare.

I går blev det pizza, inköpt på Rårörda lingon som jag passerade förbi på vägen hem. Gulligt namn på en pizzeria, förresten. Och pizzan var god. Dit kommer jag gå igen.

I dag väntar texasbiff med potatis och diverse grönsaker, inköpt i närbutiken. Bara att ta ut ur kartongen och slänga in i ugnen.

Jag borde haft en micro. Då hade middagen varit klar på 7 minuter. Nu får jag vänta 45 minuter. Men jag överlever nog. Jag dricker kaffe under tiden.

Funderar på att köpa en micro. Då kan jag laga flera middagar på en gång, frysa in och snabbt värma upp när middagsdags närmar sig. För även om det är bekvämt med färdigmat så är den inte särskilt nyttig. Fetthalten står i omvänd korrelation till näringsinnehållet, typ. Har jag hört. Och när det gäller färdigmaten jag köper i matbutiken så är portionerna så  små. När jag är hungrig vill jag ha mycket mat.

Inte ett bloss på 15 dagar

Status: nöjd och belåten. Jag dricker kaffe. Och jag har ätit glass. Mycket glass. Wienernougat. Jag ser det som en belöning. För  jag inte har tagit ett bloss på 15 dagar.

Jag är ytterst förvånad. Jag inte tagit ett bloss på 15 dagar har inte hänt på i allafall 10 år. För även när jag slutar röka brukar det alltid bli någon cigarett så där varannan dag. Eller varje.

Undra på att jag alltid börjar röka igen. Jag slutar ju aldrig.

Men nu.  Inte. Ett bloss. 15 dagar. Det närmaste jag kommit en cigarett är ett par meter. Det var i Polen. Utanför hotellet. Hotellen. Där stod det jämt folk och hängde med en cigarett i handen. Jag blängde alltid illvilligt på cigaretten. Och dess ägare. Men jag gick aldrig och köpte några själva. Och då ska ni veta att cigaretter är oförskämt billiga i Polen. Det var ju inte som jag inte hade råd.

Alltså. Inte ett bloss på 15 dagar.

Jag förtjänade den där glassen. Men uppriktigt sagt: jag hade ätit den ändå. Det är ju så gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Gestikulerat

Jag var lite osäker på om jag skulle klara mig i ett land där jag inte ens kan säga godmorgon. Men jag fattade snabbt att med gester kommer man långt. Som när jag skulle beställa kaffe på en rastplats på vägen mellan Szczecin och Torun. Damen i kassan kunde inte engelska. Jag kan alltså inte polska. Bortsett från ett ord. Kawa. Kaffe. Det sa jag. Och pekade ut ur caféet. Jag vill ta med mig kaffet.

Damen sa något jag inte förstod, gestikulerade och hämtade två burkar med kaffe. Hon visade mig. Något som såg ut som snabbkaffe. Och så finmalet kaffe som såg ut som bryggkaffe. Aha. Det finns två varianter. Jag valde pulvret som såg ut som vanligt bryggkaffe.

Vad damen därefter gjorde i köket bakom disken såg jag inte. Men några minuter senare fick jag mitt kaffe samt små behållare med socker och grädde. Resultatet blev starkt, sött och gott. Yum.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kaffe på polska

Kaffe i Polen alltså. En mycket positiv upplevelse.

Visserligen var jag skeptisk först. Reseledaren berättade att i Polen brygger man inte kaffe. I stället lägger man kaffepulvret i botten på kannan eller koppen och häller på kokhett vatten. Hmmmm tänkte jag. Men insåg när jag fått min första kopp kaffe att jag varit skeptisk i onödan. Det kaffe jag drack i Polen var starkt och gott. Enda undantaget var hotellet i Warsawa. Fint SAS-ägt hotell. Serverade kaffe som liknade tevatten.

Men annars var kaffet alltså mer än utmärkt. Särskilt tillsammans med grädde. Grädde till kaffet tycks vara regeln. Åtminstone där jag var. På ett av hotellen fanns visserligen också varm mjölk. Men jag höll mig till grädde.

Det bästa av allt var möjligheten att själv fixa kaffe på hotellrummet i Warsawa och Krakow.  Där fanns en bricka med en vattenkokare samt kaffe, te, grädde och socker. Allt som behövdes. Inget kostade det heller.

På hotellrummet i Warsawa fanns dessutom en flaska vatten. Kranvattnet i Polen var länge odrickbart. Nu anses det vara bättre men polackerna har behållit vanan att dricka flaskvatten.

En avgörande skillnad mellan Sveriges och Polen noterade jag. Här dricker vi kaffe efter i princip varje måltid. Så tycks inte vara fallet i Polen. Där fick vi aldrig kaffe till lunchen. Ofta inte till middagen heller. Undantaget var det SAS-ägda hotellet i Warsawa. Där kaffet alltså påminde om tevatten.

Men det gjorde inget. Det fanns ju caféer. På caféer i Warsawa och Krakow drack jag caffe latte och cappuccino. Kaffe värt att döda för. Och vänlig personal som hade lätt för att le.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Regn och maskrosvin

Gick ut i regnet med hundarna i går. Utan paraply. Kollade inte vädret innan jag gick hemifrån och när jag väl stod ute på gatan och såg syndafloden hade jag inte lust att knalla upp för trapporna igen.

Inte för att det spelade någon roll. Jag tycker om regn. Får mig att tänka på varm choklad och ostsmörgåsar i tv-soffan medan regnet slår mot fönsterrutorna.

Hundarna däremot var så lagom roade. Fattar inte det där med varm choklad och ostsmörgåsar och regnsmatter. De traskade surt omkring i regnet, nosade håglöst runt och väntade på att vi skulle gå hem.

Jag kollade in våren. Blommor och gröna blad, ni vet. Noterade att maskrosorna såg märkligt tufsiga ut i regnet.

När jag ser maskrosor tänker jag på min barndom. Hur de vuxna gick ut på skansberget för att plocka maskrosor. För att göra maskrosvin. Vilket inte var särskilt lagligt. Att göra vin alltså. Att plocka maskrosor var helt i sin ordning. Vi barn ombads att inte tala om för någon vad maskrosorna skulle användas till.

Som om det hade spelat någon roll. Hur många över låt oss säga 12 år bär hem enorma mängder ogräs för skojs skull? För att pryda köksbordet? Vem som helst med lite vett i skallen borde ha begripit att något fuffens var i görningen.

Jag ser aldrig någon plocka maskrosor till maskrosvin i dag. Var det en typisk 70-talsgrej?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nikotinbrist och morotsförgiftning

Jag har en demon i mitt inre. Hon river och klöser och fräser och vrålar: “JAG VILL HA NIKOTIN! NIKOTIN! NIKOTI-I-I-N!”

Eller ja, det är så det känns. Nikotinhalten i mitt blod är för närvarande mycket låg. Alldeles för låg för att jag ska trivas med livet. Normalt röker jag mer än ett paket om dagen. Nu är jag nere i sådär 5-6. Har inte råd att köpa cigaretter just nu.

Istället tröstäter jag. Ostsmörgåsar, morötter och sött te. Morötter är särskilt bra vid nikotinsug. Sött och beskt på samma gång. Så jag gnager i mig. Som en jäkla kanin. Och funderar på om det finns något som heter morotsförgiftning.

Men allt här är inte elände. Sedan i torsdags är jag igång med vårstädning. Tar lite varje dag. Jag överanstränger mig inte, men är nöjd med det jag åstadkommit hittills och tänker fortsätta i samma stil närmaste veckan. Snart kommer det se ganska hyfsat ut i min lägenhet. Eller nej. Men lite mindre ostädat iallafall.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Julgodis

Pepparkakor och chocklad, hemlagad kola och knäck, clementiner och julmust. Jag är i paradiset. Lätt illamående, men i paradiset.

Imorgon ska jag ut och bunkra. Jag hoppas verkligen det finns någon mataffär öppen. Och att julmusten inte är slut. Coca Cola Companys reklammakare får säga vad de vill. Coca Cola har inte i min jul att göra. Här är det julmust som gäller. Litervis med julmust.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,