K-k-k-kallt

Brrr-r. Det är svinkallt ute. Men måste man så måste man. Jag hade varken kaffe eller bröd hemma och det var ganska illa ställt med kattsanden också. Bara att knalla iväg till närmaste Ica-butik.

Kattsanden visade sig vara slut. Ett återkommande problem. Men resten fick jag tag på. Väl hemma igen åt jag frukost. Hungrig som en varg. Blev ingen middag i går. Jag var på Göteborgsoperan och såg Don Carlos; ingen tid för matlagning. Ska kompensera i kväll. Men först måste jag köpa middagsmat. Och så var det kattsand till katterna.

Får ge mig ut i kylan i eftermiddag. Hoppas det blivit varmare då. Inte särskilt troligt men hoppas går ju alltid.

Det jag aldrig trodde skulle hända

Jaha ja. Nu har jag fått det bekräftat. Jag är en tant. Något jag i och för sig misstänkt ett tag. Företrädesvis varenda gång jag fått en skymt av mig själv i en spegel. Men nu vet jag.

Jag har köpt broddar.

Inte mitt fel. Jag föll för trycket. En viss äldre dam har tjatat om om att jag ska fixa broddar i närapå två månader. Sedan den första snön kom till Göteborg. Och den kom i slutet av november. Jag vägrade, givetvis. Förklarade att broddar är 65+. Att jag går försiktigt nu när det är halt ute. Att jag inte alls tänker ramla och bryta armen. Och så vidare.

Men gumman gav sig inte. Hon framhärdade envetet. I princip varje gång jag pratade med henne. Och i måndags gav jag upp. Gick (halkade) iväg till apoteket och köpte. Broddar alltså. Svindyra. Skitfula. Men funktionella. Erkände jag motvilligt när jag tog mina första stapplande tant-steg.

Så. Alltså. Tant var det. Hur gick det här till? När fasen blev jag inte-längre-lite-drygt-25?

Enda trösten just nu? Mina systrar. De är många år äldre än mig. De är tanter på riktigt. Hah!

Regn

Det regnar. Mycket. Det kommer förmodligen regna hela dagen. Jag behöver inte vattna. Jag kan stanna hemma hela dagen med gott samvete. Yay.

Eller nej. Jag måste handla mat. Åtminstone ost. Annars blir det inte en rolig frukost i morgon. Och jag måste köpa kattsand. Annars kommer inte katterna bli glada i kväll.

Attans.

Hektiskt

Som jag skrev i mitt förra inlägg har det varit hektiskt på sistone. De två senaste veckorna. Sällsynt hektiskt. Ok, hela våren har varit stressig. Men de senaste två veckorna har varit extrema.

Hektiskt i min värld betyder mycket föreningsarbete. Möten, givetvis.  Men inte bara möten – förra torsdagen köpte vi och planterade sommarblommor till gården. Tog en hel dag att handla, släpa fram alla urnor och plantera. Flera grannar hjälptes åt.  När jag kom hem vid halvniotiden på kvällen var jag halvdöd men nöjd.

Har fått göra en del kompletteringar i efterhand. Jorden tog liksom slut. En granne åkte och köpte mer för några dagar sedan. Blommorna tog också slut. Jag fick lite fler av syrran i onsdags. Har ägnat en del tid den här veckan åt att fylla på jord och plantera. Nästa vecka ska jag fixa ytterligare några blommor. Sen får det vara bra.

Inköp på IT-området har också stått på agendan. Eller ja. Hittills har vi bara kollat exakt vad vi ska köpa. Vi har ju en budget. Ett maxbelopp. Och en inköpslista. Och kravet att köpa grejer som funkar. Det vi sysslat med nu är att få de tre faktorerna att gå ihop. Då är det bra att ha med sig en kille som är en hejare på tekniken.

Nu är det mer möten på gång. I går – det är över midnatt – blev det en heldag. I dag väntar en halvdag. Och på söndag ska jag stå framför massa människor och prata. Ska presentera en grupp jag arbetar med. Företrädesvis så kort tid som möjligt. Scenskräck.

Nästa vecka är det dags för IT-inköpen. Och de sista sommarblommorna. Sedan återgår mitt liv till en mer normal hastighet. Då ska jag ägna mig åt mig. Och så ska jag jobba.

Det är i alla fall planen.

Megaloppis i Majorna

Har haft en sällsynt hektisk period. Möten, odling, utflykt och så den stora finalen – Megaloppis i Majorna, anordnad av Ekologisk stadsdel Majorna.

Megaloppisen var igår. Under några timmar förvandlades Majorna till en jättelik loppmarknad. Hundratals boende i stadsdelen satte ut sina bord och sålde. Otroligt många människor gick runt mellan borden, prutade och fyndade. Folkfest, liksom.

När jag kom hem vid fyratiden på eftermiddagen var jag dödstrött men helnöjd. 4 blusar, en top, två halsband, en scarf och två väskor köpte jag. Under 200 spänn kostade det mig och det var snygga grejer jag fick tag på. Jag behöver inte gå på sommarrean i år – jag har redan köpt kläder. Och för en gångs skull har jag konsumerat och agerat ekologiskt hållbart.

Pratade med en tjej som hade köpt en jättelik jugendtavla. Och en All-Starväska. När dagen gick mot sitt slut såg jag folk som släpade på böcker, husgeråd och möbler. Och kläder naturligtvis. Mycket kläder. Och det är liksom det som är grejen. Folk säljer allt möjligt och mycket är av god kvalitet. En av väskorna jag köpte igår hade överhuvudtaget inte använts.

Det var andra året i år megaloppisen arrangerades. Och nu är det en tradition. Planen är att loppisen ska ske den sista söndagen i maj varje år. Det känns toppen. Vi snackar om något helt unikt. Det förtjänar att upprepas – en hel stadsdel förvandlad till loppmarknad. Och det är de boende som själva bär ut sina bord och prylar och sedan städar efter sig. Det som inte sålts och som inte folk vill ta med sig hem igen skänker de till Myrorna.

Lysande, helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Väckarklocketristess

Min väckarklocka har stannat. För gott är jag rädd. Att byta batteri hjälper inte. Inte att knacka på den heller. Jag funderar på att kasta den i väggen. Inte för att jag tror att det skulle få klockan att fungera. Men mig skulle det pigga upp.

På min lista över saker som är urtrista att köpa hamnar klockor på andra plats. Efter dammsugarpåsar som intar hedersplatsen. Just före strumpor. Mördande tråkiga att handla. Gör det så sällan jag bara kan.

Finns dock en fördel med klockinköp. Dammsugarpåsar och strumpor betyder spårvagnsresor. Klockor däremot finns på promenadavstånd. Närmaste uraffär ligger ett par kvarter bort. Det kan jag leva med.

Jag måste leva med det. Två dagar i rad har jag vaknat 20 minuter innan jag ska ge mig iväg. Irriterande. Jag tycker inte om att stressa när jag är nyvaken. Vill dricka mitt kaffe i lugn och ro. Inte fnatta runt som en hysterisk höna i jakt på minuterna.

Så i morgon ska jag göra slag i saken. Jag går och köper en väckarklocka. Sen kan jag dricka mitt kaffe i lugn och ro. Förutsatt att jag orkat släpa mig upp när klockan ringt.

Kattmatsproblematik

Min katt Leslie äter specialfoder som bara kan köpas hos veterinären. Svindyrt  men kisse tål inget annat. Och det är en fin kisse. Jag vill inte att han ska bli sjuk. Och sjuk blir han när han äter annan mat.

Jag brukar köpa maten hos en veterinärklinik här i Majorna. I fredags gick jag dit för att fylla på förrådet. Men nehej. Stängt. Stänger tidigare på fredagar. Hade jag glömt. Klantiga jag.

Igår traskade jag dit igen. Nu var det öppet. Men den åtrådda kattmaten var slut. Kommer in nästa vecka. Tills dess skulle Les hinna bli bra hungrig. Jag hade bara mat för ett dygn hemma. Den snälla sköterskan  gav mig visserligen ett par provpåsar för att lindra den akuta nöden. Men för att köpa den sedvanliga tvåkilossäcken måste jag vända mig till en annan klinik.

Idag har jag ringt runt. På den första kliniken fick jag negativt besked. Tyvärr, eftersom den ligger i närheten. Men på Blå stjärnan blev det napp. Längre bit att åka, visserligen. Men det får jag leva med. Kisse måste ha mat.