Snörvel och fler vårtecken

Fem minuter ute och min näsa börjar rinna. Fem minuter hemma igen och näsan slutar rinna.

Jag tror att jag är allergisk.

Det är samma sak varje vår, i början av våren. Jag kanske skulle nämnt det när jag var på läkarbesök i dag. Men jag brukar ha besvär ett par veckor och sen försvinner det och i vilket fall som helst tycker jag inte att allergimediciner verkar lockande.

tusenskona1Vårtecken hittills den här veckan: de där vita blommorna som så gärna växer i gräsmattor, de har kommit upp nu. Och en och annan vårlök. Buskarna på gården får snart gröna blad. Och jag har sett en myra och hört en flugas bzzzzz:ande.

SMHI hotar med vinterkyla. Men det är bara ett tillfälligt bakslag.

Tekniktrassel

Nu har jag pratat med vårdcentralen. Läkaren skickade in alla recept till Apoteket men ett av dem kom inte fram. It som trasslar är vår tids förbannelse, en av dem. Och mitt gormande om inkompetenta på Närhälsan i Majorna var helt obefogat. Personalen på Närhälsan har gjort sitt jobb.

I eftermiddag går jag till Apoteket. Och hoppas hoppas hoppas att receptet kommit fram för annars kommer jag börja må konstigt i morgon.

Sköterskan lovade dessutom att slå en pling om tekniktrubblet fortsätter.

Recepttrassel

Glad i hågen svänger jag in på Apoteket för att hämta ut recept. Men läkaren har glömt att skriva ut den medicin jag ska hämta ut. Och jag svär. Vad är det för inkompetenta som arbetar på Närhälsan Majorna? Jag sa att alla recept behöver förnyas. Går en in på min journal framgår det tydligt att alla recept måste förnyas eftersom SAMTLIGA GICK UT I DECEMBER FÖRRA ÅRET. Och det är ju inte många mediciner det handlar om. Hur svårt kan det vara att hålla reda på FYRA JÄVLA MEDICINER.

Bah!

Nu har jag ringt vårdcentralen för att beställa recept på nytt. De ska ringa upp mig kvart i nio i morgon.

På bättringsvägen

Har varit på återbesök hos arbetsterapeuten på Mölndal sjukhus. Nu ska jag bara använda ortosen när jag gör saker som innebär större belastning på handleden – diskar, handlar, går ut med hund (hon har en tendens att rycka till och börja dra när hon ser en katt. hon är trots allt en hund). Och så har jag fått en lerklump som jag ska använda för att öva upp styrkan i handen.

Det känns lite darrigt att inte ha ortosen på. Och så skönt att slippa den.

Avig

I går kväll vid 19-tiden gick jag och lade mig i sängen för att läsa. Men jag somnade och sov till åtta i morse. Nu känner jag mig lite avig. Och rastlös.

Det myckna sovandet kommer sig av förkylningen jag plockade upp på Mölndal sjukhus förra veckan. Ett tag i helgen var jag övertygad om att jag skulle dö. Jag var också övertygad om att jag, om jag trots allt inte skulle dö, aldrig skulle få tillbaka rösten igen. Jag lät som Kalle Anka.

Jag borde ha spelat in mig själv och sparat. Som ett minne.

Nu är förkylningen i avtagande. Den frakturerade handleden mår också bättre. Och nu ska jag äta frukost. Jag är hungrig som en varg.

Kitten – nu med ortos

IMG_5619-002Jag är konvalescent.

Gårdagen tillbringade jag på Mölndal sjukhus. Med mig hem fick jag en ortos, några övningar samt förhållningsorder om vad jag får och inte får göra de närmaste veckorna. Och en återbesökstid.

Den där isfläcken jag halkade på strax före jul. Den bröt min handled. JAG trodde det var en stukning för SÅ ont gjorde det ju inte och inte svullnade handleden upp så VÄLDIGT mycket heller. När handleden inte läkte lät jag röntga den på Direkt Röntgen dit jag fått remiss. I måndags eftermiddags blev jag uppringd av en sköterska på vårdcentralen. Hon berättade om frakturen. Jag blev mycket förvånad.

Mest förvånad blev jag över att personalen på Direkt Röntgen hade skickat hem mig utan att säga att jag hade en fraktur i handleden. De gav mig bara ett kuvert och sa att jag skulle lämna det till vårdcentralen.

Sjuksköterskan på vårdcentralen var också mycket förvånad. Personalen på Mölndal sjukhus med.

Ortosen är en stödhandske som ska avlasta handen. En fraktur som börjat läka är inte så stor idé att gipsa och själv tycker jag det är skönt att slippa. Och ortosen funkar väldigt bra.

Frakturerat

Det hade jag faktiskt inte väntat mig. Jag har en fraktur i handleden. Eftersom handen aldrig slutade göra ont lät jag min läkare på vårdcentralen titta på den. Han skrev en remiss till röntgen. I eftermiddags ringde en sjuksköterska upp och berättade att jag har en fraktur i strålbenet.

I morgon ska jag få prata med en läkare. Jag antar att jag kommer bli gipsad. Jag hoppas verkligen inte att de vill operera mig. Handleden verkar ju inte snedställd.

Herregud, jag har tvättat och diskat och burit hem kattsand med den handen.

En vecka i limbo

Under en vecka stannade mitt liv upp. Det är svårt att planera sommaren när man inte vet om den kommer involvera cellgiftsbehandling. Som att befinna sig i limbo.

Det var en gratulerar-du-är-medelålders-välkommen-till-oss-för-mammografi-undersökning. Jag gick dit totalövertygad om att allt var ok. Själva mammografin var inte mycket att bråka om heller. Tandläkaren är värre.

Några dagar senare fick jag ett brev. Undersökningsresultatet visade att jag måste komma på återbesök. Först blev jag förvånad. Men jag fick veta att det är vanligt med återbesök. Då så. Jag traskade iväg till mottagningen igen, övertygad om att nu skulle allt ordna sig.

Det var under ultraljudsundersökningen jag insåg att något var fel. Och när läkaren var klar sa hon att jag skulle remitteras vidare. För säkerhets skull. Antagligen hade jag inget att oroa mig för. Men för säkerhets skull.

Veckan som följde var inte den bästa i mitt liv. Jag är inte en komplett idiot. Jag förstod att de hittat något centimeterstort på vänster sida som kan innebära bekymmer. Och på en vecka får man god tid på sig att fundera igenom alternativen. Inte allt för muntert.

I onsdags var det dags för Dagen D. Jag gick till mottagningen med hjärtat i halsgropen. Det blev ett kort besök. Nej, jag har inte cancer. Jag har förändringar som kan utvecklas till cancer. Risken ligger på några procent. Om ett halvår ska jag tillbaka på kontroll.

Behöver jag ens nämna att jag blev enormt lättad?

Nu ska jag landa och sedan fortsätta med mitt liv. Som alltså innefattar en förhöjd risk för cancer. Och min poäng är att om jag får cancer kommer den antagligen upptäckas tidigt. Ökar överlevnadschanserna betydligt. Så när ni får kallelser till mammografi – gå dit. Undersökningen är inte besvärlig alls. Den kan bespara er åtskilliga framtida bekymmer. Och bara så ni vet – de sköterskor och läkare jag pratade med var jättesnälla och gulliga. Det underlättar mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,