Fortitude #blogg100 Dag 13/100

Kollar på thrillerserien Fortitude. Den är bra på alla sätt och bäst är att den utspelas på Svalbard. Michelle Pavers skräckroman Evig natt övertygade mig om att Svalbard är den otäckaste platsen på jorden. Snö och is och ödemark i oändlighet och Gud vet vilka otäckingar som lurar i all den där tomheten och då snackar jag inte isbjörnar. Inte för att jag har några illusioner om isbjörnar. De är vita och vackra och det är synd om dem pga isen som smälter men en ska inte gosa med dem eller ens gå i närheten.

Men åter till Fortitude. Hittills har den levt upp till alla förväntningar. Spännande handling i otäck miljö, bra skådespelare, ruggig musik. Serien förmedlar känslan av att Svalbard är en helt omöjlig plats att leva på och den där utsattheten har gjort något med människorna. Grymt bra.

Första avsnittet av Fortitude ligger utlagt på SVT Play 11 dagar till.

Zombierna är tillbaka

The_Walking_Dead_title_cardYes! Yes! Yes! Otäckaste tv-serien som någonsin gjorts a.k.a. The Walking Dead är tillbaka i tv-tablån. Kanal 9 började visa säsong 5 i söndags. Eftersom jag numera läser tv-tablåer väldigt slarvigt missade jag att kolla då, men det finns ju play.

Säsongen inleder med att fristaden Terminus visar sig vara helvetet på jorden (surprise, surprise). Och sen blir allt bara värre. Det här är tv-serien som övertygade mig om att det är en sjukt dålig idé att överleva zombicalypsen.

Horror horror alltså ett antal söndagar framöver.

Zombies på tv

I kväll visas zombierullen 28 dagar senare (2002) på tv 4. Rekommenderas.

Egentligen gillar jag inte zombies. De är fula, dumma och klumpiga. Deras matvanor är mer än motbjudande. Zombies har ingen elegans, ingen finess, det är bara slafs-slafs, tugg-tugg, slabb-slabb, skrik-skrik. Antagligen luktar de illa också.

28_days_later

Men det finns bra zombiefilmer, t.ex. brittiska 28 dagar senare. Filmad med digital videokamera och med relativt okända skådespelare i ledande roller. Otäckt – särskilt skildringen av soldater under extrem stress – och hyfsat trovärdigt.

Förra helgen visades en annan zombiefilm på tv 6, Land of the Dead (2005). Också riktigt bra. Regisserad av George A. Romero som också gjorde Night of the Living Dead (1968), Dawn of the Dead (1978) och Day of the Dead (1985)

Night of the Living Dead var den första filmen med moderna zombies, utan samband med voodoo-myten. Moderna zombies som käkar levande som i sin tur förvandlas till döda som också käkar levande och så vidare.

Night of the Living Dead är filmad i svart-vitt. Budgeten var liten och specialeffekterna blev därefter. Jag stängde av tv:n efter 45 minuter. Filmen är hejdlöst deprimerande. I en värld där de döda går igen finns det inget hopp. Även om de döda till slut besegras finns inget hopp. Lika bra att ta livet av sig med en gång. Helst innan de döda börjar gå igen. Typ.

Romeros andra zombiefilm Dawn of the Dead har jag inte sett men däremot gjordes en riktigt hyfsad remake 2001.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Årets första filmmiss

Åååååh vad irriterad jag blir. Kanal fem visade animerade Corpse Bride av Tim Burton idag. Upptäckte jag när jag slog på tv:n tio minuter innan filmen slutade. Jag har velat se Corpse Bride i evigheter, vilket i det här fallet betyder sedan 2005. Nu fick jag nöja mig med eftertexterna.

Tim Burton gör sagor. Roliga, cyniska, inte alltid barnvänliga sagor, ibland med mängder av lik. Han har gjort världen till en roligare och mer spännande och lyckligare plats genom filmer som Edvard Scissorhands (1990 – gullig), Ed Wood (1994 – vansinnigt rolig), Mars Attacks! (1996 – hysteriskt rolig) och Sleepy Hollow (1999 – läskig och rolig).

Planet of the Apes (2001) var inte lika bra som originalet och med lätt träaktige Mark Wahlberg som hjälten. Men Helena Bonham-Carter hade en ledande roll som apa med samvete och stal större delen av showen, så jag översåg så gärna med resten. Batman (1989) och Batman returns (1992) hör inte heller till favoriterna. Jag är inte totalsåld på superhjältar och det irriterade mig att Kim Basinger i första Batmanfilmen skrek fånigt så fort något hände.

En film jag däremot tyckte om var söta spökhistorien A Nightmare before Christmas (1993). Animerad liten pärla regisserad av någon Henry Selick; Burton hittade på storyn och producerade. Gulligt, läbbigt och inget för småbarn och lättskrämda.

En av Burtons finaste egenskaper är att han har en förkärlek för Johnny Depp i huvudrollen. Och på senare år även för Helena Bonham-Carter. Alltså, Depp och Bonham-Carter. Mer än så behöver iallafall inte jag.

Nu har jag alltså snopet missat Corpse Bride. Men en av syskonbarnen har Burtons senaste, Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (2007). Johnny Depp och Helena Bonham-Carter i huvudrollerna och med så vitt jag kan förstå massor av lik. Den ska jag låna pronto.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Alien3

Alien3. Den i mitt tycke bästa Alienfilmen. Sigourney Weaver, Charles S. Dutton, Charles Dance, Pete Postlethwaite och Lance Henriksen i mer eller mindre framträdande roller. Regidebut för David Fincher. Fincher gjorde senare Seven (lysande), The Game (urtrist), Fight Club (inte sett), Panic room (rätt trist) och Zodiac (inte sett).

I Alien3 dimper Ripley ner på en planet som fungerar som straffarbetskoloni. Elaka monstret följer med som oinbjuden gäst. Snart följer sedvanlig kamp på liv och död. Utan de sedvanliga jättevapnen som annars är standard i science fiction-filmer. Fångarna är inte betrodda med något mer avancerat än yxor och knivar. Av naturliga skäl. Vem sätter frivilligt ett jättevapen i händerna på en massmördare?

Alltså måste Ripley finna andra metoder för att döda elaka monstret. Och hon lyckas.

Bara en sådan sak.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,