Historieplugg

Jag försöker läsa in mig på 1800-talet. Jag vill kunna sätta in mitt släktforskning i ett sammanhang och jag är sjukt dålig på 1800-talet (för att inte tala om 1700-talet). Just nu håller jag på med Blått blod och liljevita händer. Inte för att jag har högadel eller någon adel alls bland mina anor. Men jag har en del torpare som lydde under och arbetade för ett säteri. Jag försöker få en bild av vad det kan ha inneburit.

Fast just nu kollar jag på Dark Shadows. Tim Burton håller stilen och Helena Bonham-Carter är alltid underhållande.

Jag slappar

I dag har jag sovit och läst morgontidningen och ätit lite och sovit ett tag till och släktforskat och ätit lite mer och degat och degat och degat i soffan. Och jag har inte gått utanför dörren, inte ens för att slänga soporna.

I love it.

20140326-222955.jpg
Fotot tog jag i går när jag däckat i sängen men var för uppskruvad för att somna.

Sammanträffanden

Konstaterar att den där familjen jag har jagat i Sätila kyrkoböcker de senaste fyra timmarna med mycket stor sannolikhet inte är anor till mig. Oh the joy of släktforskning.

Ett tag – fyra timmar eller så – trodde jag verkligen att jag hittat rätt. Jag menar, hur stor chans är det att två personer som har exakt samma namn och som är födda på precis samma dag arbetar på samma jävla gård vid samma jävla tid.

Som drängar dessutom.

Och jag har fortfarande inte den blekaste susning om varifrån min farfars morfars morfar egentligen kom. Däremot vet jag en hel del om hans namne, född i Sätila år 1791.

Jag tror jag återvänder till norra Bohuslän. Där är det ordning på kyrkoböckerna.

Mer aj som fan

Jag har ägnat de senaste två veckornas ledighet åt att lägga in fakta i mitt släktforskningsprogram. Jag hade högar med anteckningar och innan jag fortsatte grävandet i kyrkoböckerna ville jag strukturera det jag fått fram.

Nu har jag strukturerat i massor. Och har så vansinnigt ont i handen och armen jag gjorde illa strax före jul.Så här i efterhand tänker jag att jag borde tänkt efter före och inte belasta eländet i onödan. Inte efter den vurpan. Förbannade isfläckar.

Nu har jag tagit en paus i skrivandet. Nu ska jag minimera datoranvändandet några dagar. I stället ska jag läsa. Jag har precis börjat på tredje boken i George R. R. Martins Sagan om is och eld, Svärdets makt. Jag förutspår intriger och förräderier och våldsamheter och massa ond bråd död.

Några knapptryckningar och så oops…

Hm. Alltså. Allvarligt talat. Jag har nog inte tänkt igenom det här ordentligt.

Jag har haft vaga tankar om att någon gång, kanske, om jag någonsin får tid, skapa en blogg. För att skriva av mig. För jag släktforskar och diverse släktingar, vänner och bekanta är nog trötta på att höra mig mala på om släktforskning. Och för att jag har katt(er) och tycker om katter och för att folk i min omgivning antagligen är ganska less på att höra mig tjata om katter. Och för en massa andra saker också som jag vill prata av mig om, men som den närmaste omgivningen kanske inte är så vansinnigt intresserad av.

Men jag hade tänkt mig det som ett framtida projekt. Typ som ett om-ett-år-eller-två-projekt. Inte nu, när jag har så ruskigt mycket att göra och är hyperstressad och dödstrött och helst av allt bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och sova i en månad. Med katterna bredvid mig i sängen.

Men så loggade jag in på mitt google-konto av vilken anledning det nu var (efter att jag i tio minuter letat efter lösenordet och konstaterat att jag borde städa). Redigerade min användarprofil, spanade runt lite och så, bara för att jag var nyfiken, kollade jag hur man gör när man skapar en blogg på Blogger. Några knapptryckningar och så oops. Jag hade registrerat en blogg.

Aj tusan. Om-ett-år-eller-två-projektet blev plötsligt ett nu-genast-projekt. Och nä, jag har verkligen inte tänkt igenom det här ordentligt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,