I dag har jag varit duktig. Maten var klar strax efter åtta. Inte personligt rekord, men nästan.

Med tanke på hur förtjust jag är i att äta är det fascinerande att jag har så lätt att glömma göra det. Och det gäller inte bara middagar. För ett par veckor sedan hade jag ett paket glass i frysen i tre dygn. Jag hade så mycket att göra att jag glömde bort den. Det är personligt rekord.

Något personligt rekord vad gällde rökstoppet blev det då rakt inte. Jag höll ut i tre dygn. Bravo. Jag ska göra allt det där jag måste göra till på tisdag och sedan kör jag igen.

Halvägs upp insåg jag något. Min kondition. Den är usel. Mer än usel. Katastrofal.

Orsaken är uppenbar. Några veckors kedjerökande. Jag kan lugnt säga att jag åkt dit på tobaken igen.

Men det är nog inte bara cigaretterna. Ett par månaders stillasittande framför datorn har säkert hjälpt till. För första gången på åratal har Göteborg en normal vinter, med tillhörande snö, is och iskyla. Inget jag ger mig ut i om jag inte måste. Så mycket trevligare att stanna framför datorn och spela datorspel.

Men tillbaka till huvudpoängen. Min kondition är nere på KOL-patientnivå. Så nu är det dags igen. I morgon köper jag nikotinplåster.

Blä. Tyck synd om mig.  Jag kommer behöva all uppmuntran jag kan få.