Nu också på Twitter
Nu är jag också där. På Twitter. Microbloggarnas microblogg. Påstås det.
Det bästa med Twitter hittills: massa före detta bloggyaner. För ett tag var Bloggy verkligen da shit. Centrum för mitt virtuella liv. Navet kring vilket allt annat kretsade. Och så vidare.
Tills Bloggy självdog. Folket flyttade över till Facebook och Twitter. Sorgligt, men antagligen ofrånkomligt. I den virtuella världen går utvecklingen snabbt. Det som inne i dag är totalute i morgon.
En missräkning med Twitter dock. Nicken NeuroticKitten var upptagen. Så jag döpte om mig. Till NeuroticKittie.
Jag hoppas inte kittie betyder något oanständigt på engelska. Det skulle vara så pinsamt.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, mikrobloggar, twitter, bloggy, internet
Läskigt
Jag är tom på ord. Tror aldrig det har hänt tidigare. Jag brukar ha fullt med ord och meningar i huvudet. Formuleringar som beskriver det jag ser och hör och tänker på. Som bara poppar upp. Utan att jag behöver anstränga mig.
Om jag skriver ner dem är en annan sak. Ofta stannar formuleringarna i huvudet. Fastnar aldrig på papper. Eller i hårddisken. Men ändå. De finns där. Har alltid funnits där.
Men inte nu. Det är tomt. Läskigt.
Jag tror Facebook-spelen har gjort mos av min hjärna. Jag borde nog ta en allvarlig funderare över mitt liv.
Kategoriserat
Chocktillståndet gick över snabbt. För mycket att göra för att ägna mig åt chocktillstånd. För mycket arbete.
Fast arbete och arbete. Det här är ju sånt som jag tidigare gjort åt mig själv så att säga. Utanför dörren behöver jag inte gå. Det enda jag behöver är min dator och en fungerande internetuppkoppling. Och i vilket fall som helst tar jag inte betalt. Mina kunskaper och min erfarenhet och meritlista är inte tillräckligt omfattande för att jag skulle vilja ta betalt.
Men ändå. Det är ett uppdrag. Ett arbete om man så vill. Ett jobb.
Jag skapar en ny bloggkategori. Jobb.
En höst att minnas
När jag blir gammal – om jag blir gammal – kommer jag minnas den här hösten som ja just det, det var då svininfluensan härjade. Och jag blev en Facebooksspelsjunkie.
Med tanke på det förstnämnda kanske det är bra med det sistnämnda. Dumt att gå ut IRL med tanke på influensarisken. Bättre stanna hemma i den trygga virtuella världen, där det värsta som kan hända är att jag bränner vid käket i CafeWorld eller får min vampyr dödad i VampireWars.
Ok, det finns värre faror i den virtuella världen. Som att hårddisken kraschar. Eller att jag spiller kaffe i laptopen. Men ni fattar. Just nu är IRL farligare än vanligt. Elaka flunsan härjar där ute. Och efter närmare tre decenniers rökning har jag säkert sabbat både luftrör och lungor så mycket att jag platsar i någon av riskgrupperna. Och det är personer tillhörande riskgrupperna som dör i elaka flunsan. Och dö vill jag ju inte. Inte IRL. Det räcker med att min FB-vampyr åker på storstryk hela tiden.
Med andra ord: när vaccinationerna av vanliga dödliga (=inte riskgrupp, inte barn) börjar ställer jag mig i kö. Visst, jag vet att vaccinationen har biverkningar. Men att få influensan kommer kännas betydligt värre. Den risken vill jag inte ta.
Fånspelandet är skojigt!
Ok. Det är bara att erkänna faktum. Jag är fast. I Facebookspelträsket. Och jag har kul. Det trodde jag aldrig. Ända sedan jag skaffade ett FB-konto har jag retat mig på att folk spammat FB med deras spelresultat. Inte fattat grejen.
Men så skickade någon mig en invite till FarmVille. Med inviten följde ett gulligt djur. Gulliga djur har jag svårt att motstå. Så jag började spela FarmVille. Och sen YoVille. Tyckte det var urfånigt. Fick dåligt samvete för att jag slösade bort min tid.
Men. För ett par dagar sedan slog det mig. Jag har roligt. Jag älskar att pyssla med min lilla farm i FarmVille. Så och skörda grödor, bygga inhägnader åt djuren, gneta ihop till ett verktygsbod. Nu vill jag expandera. Men först måste jag få fler grannar.
YoVille är inte lika skoj. Går långsammare att få ihop coins att köpa grejer för. Och det irriterar mig att så mycket inte går att köpa om jag inte satsar riktiga IRL-pengar i spelet. Och det vill jag inte. Förstör liksom hela grejen.
Men ändå. Alltså. Jag är fast. Och jag har kul. Får se hur lång tid det tar innan jag tröttnar. Men en sak har jag redan slutat med. Jag spammar inte längre FB med mina spelresultat. En släkting till mig hotade att säga upp FB-vänskapen med mig om jag inte slutade med det. Och vänskap är viktigt. Den vill jag inte riskera. Inget mer spammande alltså.
Nu ska jag iväg till kakfabriken i YoVille. Tjäna lite pengar. Så jag kan köpa en ny säng.
Fånspelande
Senaste dagarna har jag sysslat med något utomordentligt fånigt. Jag har spelat Facebook-spel. FarmVille och YoVille, närmare bestämt. Och fånigt är det för att jag har ju saker jag borde göra. Massa saker. Ännu mer fånigt för att det inte är särskilt roliga spel. Jag börjar redan tröttna.
Det där sistnämnda kan ha att göra med att det är just Facebook-spel. Gratisspel. Inte allt för avancerade. Ganska intelligensbefriade, rent ut sagt. Man får vad man betalar för. Vilket i det här fallet inte är särskilt mycket alls.
Nä, jag borde avveckla. Typ nu. Innan jag slösat bort ångestframkallande mycket tid. Jag börjar med FarmVille. Det är tråkigast. Och jag en usel bonde. Men först ska jag sälja djuren. Jag kan ju inte överge dem. Låta dem svälta ihjäl. Få Djurskyddsinspektionen på mig.
YoVille ska jag spela några kvällar till. Visserligen är jag inte så bra på det heller. Får inte riktigt till det när jag ska samla poäng och pengar. Men ju mer poäng och pengar det blir, ju mer kan spelaren göra med sitt utseende och sin lägenhet. Och jag skulle vilja ha åtminstone en lägenhet med snygga tapeter. För här hemma lär det aldrig bli några.
Och nej, jag ska inte testa MafiaWars. För det verkar faktiskt ganska kul. Och det har jag ju inte tid med.
Rödhårig, inte grönhårig.
Det mest spännande som hänt i mitt liv senaste dygnet är att jag färgat håret. Man vet ju aldrig med hårfärgning. Det kan ju bli grönt.
Det blev det inte. Mitt hår är rött. Igen. Och stinker kemikalier. Undrar vad de har i hårfärgningsmedlet. Jag vill nog inte veta. Antagligen inte nyttigt för miljön. Säkert inte nyttigt för mig heller.
Tambitch tipsade mig om henna. Besvärligare än vanlig hårfärg men garanterat miljövänligare. Och spännande därtill. Med henna är det svårt att förutsäga resultatet. Grönt kanske det inte blir. Men med röd henna är alla nyanser mellan orange och mörk mahogny möjliga.
Det låter skoj. Jag kan behöva lite spänning i mitt liv. Lite lagom spänning. Så lagom att om resultatet blir katastrofalt så ska det gå att reparera med mer hårfärg. Eller en rakapparat.
Vad har jag gjort mer senaste dygnet? Sovit. Mycket. Tittat på tv. Och suttit framför datorn och fipplat med bloggteman. Det sistnämnda kallas sysselsättningsterapi. Mot röksuget. Nio dygn nu. Och det börjar faktiskt kännas lättare.