Viaplay har ett erbjudande, första månaden gratis om man som nykund tecknar abonnemang. Såg jag i kväll när jag skulle kolla på Vampire Diaries på play. Bra tillfälle att prova på tyckte jag, skaffade konto och beställde TV-paketet. Vampire Diaries är värd att betala för när provmånaden var över.

Och sen skulle jag kolla på Vampire Diaries. Men inte. Vampire Diaries fanns inte ens med i utbudet. Ett mejl till supporten senare fick jag bekräftat att Vampire Diaries mycket riktigt skulle ingå i TV-paketet. Jag ombads kontakta telesupporten.

Jag satt redan i telefonkö till telesupporten. Och där satt jag i en timme innan jag kom fram. Då bad jag killen jag pratade med att säga upp mitt abonnemang. Jag hade kunnat leva med att tekniken krånglade, men inte med att sitta i telefonkö en timme. Telefonköer är deprimerande.

Ska tilläggas att mejlsupporten var betydligt snabbare än telefonsupporten. Personen jag hade mejlkontakt var artig och professionell. Hon sa också att de hade haft många telefonsamtal i kväll, därav kön. Men ändå, hon kunde ju inte avhjälpa själva problemet, att jag inte kunde kolla på vampyrerna jag ville kolla på.

Viaplay är snabba att svara på Twitter också. Bra att företag finns på Twitter och bra när de svarar snabbt.

Men ändå. Det blev alldeles för mycket trassel för en tjänst. Inget mer Viaplay premium för mig på ett bra tag. Jag får se Vampire Diaries på ordinarie play-tid.

Så bra då att höstsäsongen av föreningslivet har kommit i gång. Den startade i måndags. Jag har massor att göra och hittills bara fått gjort en bråkdel. Dags att sätta fart. Första anhalten: att göra anslag till skylten i föreningslokalen.

Inte bara föreningssäsongen som dragit igång. Fotosöndag har också startat. Förra veckan var temat Sommarminne. Det var enkelt, bara att leta bland fotona jag tagit under sommaren. Denna veckan var lite besvärligare: Negativt utrymme. Det vet jag knappt vad det är, vilket inte hindrade mig från att försöka. Ska kolla på de andras bidrag senare, se hur de har tolkat uppgiften.

Jag gillar Twitter men det finns nackdelar. En är regeln om att man bara får skriva ett visst antal tweets per dygn. Slår man i taket kommer ett meddelande om att man överskridit antalet tillåtna tweets och får återkomma om några timmar. Vilket suger totalt om man är mitt inne i ett samtal och plötsligt inte kan prata mer. Finns samtalspartnen med i ens följer-lista kan man skicka ett DM, ett  privat meddelande till just den personen. Om inte personen i fråga är med på följer-listan är det bara att tiga och vänta.

Twitter kunde ju komma med en förvarning innan man slår i taket. Så man åtminstone får en chans att förklara varför man försvinner.

I går åkte jag BAM in i taket mitt i en mycket intressant diskussion. Bara sådär. Så irriterande.

Man kan bli hulk för mindre.

När jag kommit hem med min lilla flicka och släppt ut henne ur buren märkte jag snabbt att hon mådde mycket bättre. Hon irriterade sig över tratten runt halsen, nosade runt i sovrummet, åt och drack lite och hängde sedan efter mig till vardagsrummet. Tittade intresserat på medan jag hamrade på tangentbordet, blängde på de andra katterna och surade över att hon inte kunde tvätta sig.

Efter någon timme tröttnade hon på sällskapet och gick och lade sig på sängen. Efter att ha druckit lite till.

Den största faran nu är att Elli lyckas krångla sig ur tratten och kommer åt såret. Men jag håller koll. Hittills har hon inte gjort några försök att få av kragen. Det är uppenbart att hon tycker den är i vägen, men hon försöker inte ta av den.

Dessutom: om jag inte hade vetat det innan hade det senaste dryga dygnet gett mig svaret på varför jag älskar sociala medier. På Twitter kan jag prata om min sjuka katt mitt i natten – och få svar, råd, stöd. Och de uppmuntrande kommentarerna har fortsatt strömma in i dag under dagen. Det har varit ovärdeligt.

En del har jag fått gjort i veckan men inte alls så mycket som jag borde. Men jag gnetar vidare. Och det är ju kul saker jag håller på med, jag vill göra dem. Jag är bara så otroligt seg, både i uppstart och när jag väl är i gång.

Lite tid med familjen har det också blivit i veckan. I tisdags gav jag storasyrran en lektion i sociala medier. Och i torsdags var jag ute en sväng på Styrsö. Syrran var där och så Sofia och Niklas och Elly. Elly växer, hon fokuserar blicken och hon ler ofta.

Här har det gått upp och ner alltså. Mest upp. Fick gjort det jag skulle göra och dessutom innan deadline. Mer eller mindre.

I kväll tog jag ledigt. Och lekte med Gimp. Resultatet har ni här:

Mitt enda nyårslöfte i år var att jag skulle diska oftare. Det föll redan den 2 januari.

Alltså. Jag har diskat sedan den 2 januari. Men inte så gärna. Och senaste veckan så lite som bara möjligt. Jag har varit upptagen med att bygga en liten sajt i WordPress. Inte har jag haft tid med disk. Resultatet syns nu ute i köket. Monstruöst var det. Och mer ändå.

Och vad gör vår utrikesmister Carl Bildt? Pratar om vikten av stabilitet i Mellanöstern.

Jomen tack! Vi har haft stabilitet i vissa länder i Mellanöstern i några årtionden nu. Och det har ju fungerat lysande hittills. Alla människor lyckliga och nöjda, de mänskliga rättigheterna respekteras och ekonomierna blomstrar. Det är därför folk demonstrerar nu. För att visa hur glada och tacksamma de är.

Herreminje! Inte fasen kan jag minnas att Carl Bildt svamlade om stabilitet när folken i de baltiska länderna demonstrerade för självständighet för 20 år sedan.

Karln finns på Twitter. Gissa om jag är frestad att bombardera honom med ilskna tweets. För det är det fina med det här landet. Här kan vi tala om för utrikesministern att vi tycker han har fel. Det kan man inte i Libyen.

Arrrrrgh! Jag blir så ARG!

Det bästa med att inte ha kunnat sova på natten för att jag gick till sängs ledsen och förbannad efter ett (mer eller mindre) berättigat utbrott på WordPress - det absolut bästa med det är att:

jag kan gå till närmaste Ica-butik precis efter att den öppnat och köpa alldeles nybakade bullar.

En kanelbulle. En pistagebulle. Bägge smakade ljuvligt. Kanelbullen lite lite mer ljuvligt än pistagebullen.

Vad gäller WordPress har jag jobbat med den lilla sajten. Och våndats. Och svurit. Det är helt uppenbart att jag har gett mig ut på djupt vatten. Ska åstadkomma några finesser jag aldrig gjort tidigare. Hittills har det inte gått direkt lysande. Och det värsta återstår. Jag tvivlar högaktningsfullt på att jag lyckas.

Arrrgh, kort och gott. Jag borde ha köpt en kanelbulle till. Jag förtjänar en kanelbulle till. Som tröst för att jag är dålig på WP.

Visst. Det har inte undgått mig att det har varit ovanligt kallt på sina håll senaste dagarna. Karesuando hade -41 i går natt. Men jag hade hoppats att Göteborg genom något slags vädergudomligt ingripande skulle undantas när vintern åter kopplar järngreppet över landet. Men inte.

Nåväl. Jag har ändå inte tid att gå ut de närmaste dagarna. Jag har en deadline. Nej, tre. Den ovan nämnda sajten. Dessutom ska jag åstadkomma en enkät och en rapport. Varken sajt, enkät eller rapport är mina egna. Jag behöver inte fundera på huvuddragen i innehållet. Mitt jobb är att presentera innehållet. Få det snyggt, lockande, lätttillgängligt, begripligt.

Får se om jag lyckas. Framför allt: få se om jag lyckas hålla mina deadlines.I går spenderade jag sex timmar på att rädda innehållet på min stationära dator. Jag var under tidspress redan innan, ett hotande hårddiskhaveri var det sista jag behövde. Lika bra jag börjar jobba.

För övrigt: jag vill aldrig aldrig aldrig flytta till Karesuando. Eller Nikkaloukta. Där var det -41 i natt. Brrr-r.