Temaval och html-fippel

Ombyggnationen pågår fortfarande. Och varje gång jag byter tema (6-8 gånger hittills och still counting) försvinner min bloggroll. Irriterande. Lika bra att låta den vara försvunnen tills jag har bestämt mig för vilket tema jag vill ha.

Att bestämma mig är svårt. Jag har kollat igenom hundratals Blogger-teman. Det är några jag tycker är ok. Snygga mönster. Problemet är färgerna.

Det tema jag har nu hade ursprungligen en gräslig rosa nyans i header och spalter. Dessutom levereras alla Pyzams teman med en knallorange rad med länkar. Jag har inga problem med att annonsera var jag hämtat temat ifrån men kombinationen knallrosa och knallorange var fruktansvärd.

Därför har jag fipplat med html-koden. Jag har aldrig gjort det tidigare, så jag var beredd på katastrof. Men både bloggen och jag överlevde. Och rosa och orange förvandlades till olika nyanser av lila, vilket är en avsevärd förbättring. Dessutom har jag breddat headern och spalterna.

Nu återstår att räkna ut hur jag får bredare marginaler i högerspalten. Dessutom måste jag göra något åt headern. Den är så trist. Min ursprungliga header funkar inte. Jag får göra en ny. Imorgon någon gång. Nu ska jag krypa till sängs med Wyrd Sisters av Terry Pratchett. Den är vansinnigt rolig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ombyggnation pågår…

…och det är Sjumilaklivs förtjänst. Hon håller på att experimentera med teman på sin blogg och igår bad hon mig om smakråd.

Jag har flitigt klagat över att Bloggers utseende är så trist. Jag har trott att jag som Bloggeranvändare med noll kunskaper om xml (heter det väl) är dömd till en bottenlöst tråkig bloggdesign. För evigt. Igår förstod jag att så inte är fallet. Det finns något som heter teman. Och de är gratis.

Alltså började jag experimentera. Gick inget vidare. Skrivna instruktioner är inte min starka sida. Bloggen förvandlades till katastrofzon och jag kom i säng ett par timmar senare än beräknat.

Idag återupptog jag arbetet. Ägnade någon timme åt att kolla igenom diverse sajter utan att hitta något intressant. Svor och övervägde WordPress-blogg. Men så bingo snubblade jag över Pyzam. Och förvandlades till en 6-åring som släppts lös i en godisbutik. Och nu fattade jag äntligen hur jag ska göra för att byta tema.

Har hittat några favoriter och valde den här. Lite väl rosa men jag gillar designen och färgerna i övrigt, så den får duga så länge. Nu ska jag återskapa min bloggroll, som jag fipplade bort igår kväll någon gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bloggberöm tur och retur

Jag är glad, glad, glad. Eller snarare, jag blev det för några dagar sedan när jag såg att en av mina favoritbloggar, Psykbryt, i ett inlägg om bloggar den rekommenderar också nämnde min. Det är ofint att skryta om sin egen förträfflighet. Men vad fanken. Jag älskar beröm. Lapar i mig som en katt slukar grädde. Och rent principiellt är det inte jag som skryter. Jag vidarebefodrar bara andras åsikter. Inte ofint alls.

Naturligtvis borde jag smida medan järnet är varmt. Skriva en radda (det var planen) intelligenta och intresseväckande inlägg, för att belöna eventuella nyfikna som hittar hit via Psykbryt.

Men nej. Jag är totalt tömd på idéer och inspiration. Står still i skallen. Lite mindre aktivitet och vilken läkare som helst kan förklara mig kliniskt hjärndöd. Skrämmande. Jag skyller på förkylning, sedvanlig stress, en antydan till vårdepression och en rejäl dos prestationsångest.

Istället returnerar jag komplimangen. Ni som inte hittat hit via Psykbryt, ta en tur dit. En ordentlig tur, för bloggen har funnits länge, länge. Där hittar ni tre skribenter som skriver om psykisk sjukdom – givetvis – men också om diverse aktuella ämnen.

Psykbryt fick mig att inse att det faktiskt går att med ett innifrånperspektiv skriva smart, tankeväckande och roligt om psykisk sjukdom – och få läsare (humorn är viktig -är det något jag rekommenderar vid psykisk sjukdom är det humor). Den visar världen att psykiskt sjuka inte bara är sjuka och utan också kan ha välunderbyggda och välformulerade åsikter om samhället i övrigt och att samhället i övrigt gott kan lyssna. Det är mycket uppiggande.

Och, medan ni ändå är igång – kolla gärna in de andra bloggarna i blogglistan till höger. De finns där för att jag verkligen gillar dem och jag rekommenderar dem. Mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Trettondagen utan morgontidning

Släpade mig upp ur sängen halvelva i förmiddags. Jag hade gärna legat kvar några timmar men Constantine gastade om mat. Alltså gick jag upp, gav katterna käk och gjorde kaffe till mig. Slog på datorn, kollade in bloggar och nyheter.

Efter en timmes slösurfande insåg jag att det var något som saknades. Min morgontidning. Var tusan är min morgontidning? Jag betalar för att varje dag få GP levererat i min brevlåda. Idag har jag inte fått någon GP. Jag muttrade surt om tidningsbud som borde byta arbete och gick in på gp.se för att göra en anmälan om utebliven tidning. Då slog det mig: Trettondagen. Helgdag. Det kommer ingen jämrans tidning i dag.

En gång i tiden, före datorernas och internetuppkopplingens lyckliga tidevarv, avskydde jag storhelger. Storhelger betydde ingen morgontidning. Att inte få läsa nyheterna till morgonkaffet gjorde mig nervös och irriterad. Numera kan jag bara slå på datorn. Och uppenbarligen är datorn en fullgod ersättning för papperstidningen; det tog ju mig en timme idag att fatta att något saknades. Får mig att undra om jag överhuvudtaget ska prenumerera på en tidning.

Enligt en artikel på gp.se firas Trettonhelgen till minne av de tre vise männens besök i Betlehem. Eller firas och firas. I Sverige går numera Trettonhelgen tämligen obemärkt förbi. Bortsett från extra ledighet och ingen morgontidning, alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Splittrad personlighet med hybris

En månad som bloggare och redan har min splittrade personlighet orsakat problem. En blogg om släktforskning bör hålla en viss standard. Ha ett seriöst tonfall. Framför allt bör den handla om släktforskning. Inte om knäppa katter, oförmåga att städa och usla cigarettändare. Och inte om det jag helst av allt ville skriva om igår: skräpkultur. Tv 3 frossar i Alienfilmer just nu och ikväll visas eminenta Alien3.

Det är dags att göra något. Jag skapar en blogg till. Det är ju gratis.

Hybris, kan tyckas. Korkat att skaffa ytterligare en blogg innan den första ens fått en läsekrets. Men vad tusan. Jag tycker om att överdriva.

Så härmed annonserar jag: en ny blogg har fötts. Neurotic Kitten. Mitt första inlägg ska handla om Alien3. Tror jag. Jag har inte skrivit inlägget än.

Att döpa en blogg

Äsch. Jag hade tänkt att den här bloggen skulle heta Lokattstankar. Lokatt är den svenska betydelsen av mitt efternamn och jag är positivt inställd till lokatter. Jag gillar tofsarna på lokattens öron och den lilla stumpen till svans. Jag är helsåld på katter överhuvudtaget. Men en snabb koll på Google upplyste mig om att det faktiskt finns folk som heter Lokatt. I efternamn.

Äsch igen. Vad döpa bloggen till då? Förnamn och efternamn som bloggtitel låter så lagom kul. Men jag kan för tillfället inte komma på något bättre. Så jag kör med det. Kanske slår inspirationen till snart och jag kommer på något flashigare.

Att jag inte får upp min blogg när jag googlar på mitt namn undrar jag också över. Men det är ett problem jag får lösa vid ett annat tillfälle.

Några knapptryckningar och så oops…

Hm. Alltså. Allvarligt talat. Jag har nog inte tänkt igenom det här ordentligt.

Jag har haft vaga tankar om att någon gång, kanske, om jag någonsin får tid, skapa en blogg. För att skriva av mig. För jag släktforskar och diverse släktingar, vänner och bekanta är nog trötta på att höra mig mala på om släktforskning. Och för att jag har katt(er) och tycker om katter och för att folk i min omgivning antagligen är ganska less på att höra mig tjata om katter. Och för en massa andra saker också som jag vill prata av mig om, men som den närmaste omgivningen kanske inte är så vansinnigt intresserad av.

Men jag hade tänkt mig det som ett framtida projekt. Typ som ett om-ett-år-eller-två-projekt. Inte nu, när jag har så ruskigt mycket att göra och är hyperstressad och dödstrött och helst av allt bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet och sova i en månad. Med katterna bredvid mig i sängen.

Men så loggade jag in på mitt google-konto av vilken anledning det nu var (efter att jag i tio minuter letat efter lösenordet och konstaterat att jag borde städa). Redigerade min användarprofil, spanade runt lite och så, bara för att jag var nyfiken, kollade jag hur man gör när man skapar en blogg på Blogger. Några knapptryckningar och så oops. Jag hade registrerat en blogg.

Aj tusan. Om-ett-år-eller-två-projektet blev plötsligt ett nu-genast-projekt. Och nä, jag har verkligen inte tänkt igenom det här ordentligt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,