Jag drömde om zombies och vaknade med känslan av att världen gått under medan jag sov. Det finns drömmar jag kan leva utan. Nu försöker jag skaka av mig zombiecalypskänslan men det går inte så bra. Kanske middag hjälper.
Kanske borde jag börja bunkra upp käk och vapen och göra lägenheten till en ointaglig fästning. Just in case.
Jag snoozade mig igenom hela solförmörkelsen. Men de som var uppe och mer eller mindre vakna rapporterade att den ändå inte syntes så bra i den här delen av landet. För molnigt. Så det verkar inte som jag missade mycket.
Och på tal om ingenting: här är Total Eclipse of the Sun av Einstürzende Neubauten.
Nu är jag där igen. Vaknade sjukt tidigt på morgonen och kan inte somna om. Om det fortfarande är mörkt och jag inte har någon anledning att gå upp är det sjukt tidigt.
Syrran påstår att det är åldern. Tanter behöver mindre sömn. Jag överväger sömntabletter. Hade det inte varit för biverkningarna hade jag dubblat dosen Propavan. Men krypningar i benen är värre än sömnlöshet. Och i vilket fall som helst har insomningstabletter mycket kort halveringstid. Det är därför de kallas insomningstabletter och inte sömntabletter.
Bah.
Meh. WordPress har bestämt sig för att fullt legitima kommentarer är spam och jag har just radera rubbet permanent p.g.a. seg som kola i huvudet. Och när det gäller spam betyder permanent visst permanent. Ingen genväg genom papperskorgen.
Jag har extremt lång startsträcka just nu. En kombo av psykisk utmattning (2014 var kämpigt) och fysisk dito. Syrran hade rätt i att calici-virus knäcker kroppen för veckor framåt och jag var ju sjuk innan dess också. Följaktligen tillbringar jag extremt mycket tid i sängen och för det mesta sover jag – med undantag för den där morgonen förra veckan som jag vaknade så tidigt och inte kunde somna om – och sover jag inte så läser jag.
I övrigt är det myrsteg som gäller. I stället för att tänka på alla miljoner saker som jag borde göra och bli övertrött bara av tanken och inte få gjort något alls – i stället för det ignorerar jag 99 procent av alla de där sakerna och fokuserar på småsaker och bara en sak i taget. Myrsteg. Och så gratulerar mig själv för att jag överhuvudtaget kommer upp ur sängen.
Nu ska jag landa i tv-soffan, läsa bok (deckare) och sen kolla på Gotham. Riktigt bra serie.
Jag känner mig utslagen. Jag har känt mig utslagen hela dagen. Men jag har ändå fått gjort en hel del. Jag har tillämpat mina nya kunskaper om sociala medier och tagit tillvara på all pepp från konferensen. Vad enkelt allt blir när en känner sig peppad – och en vet att det finns andra som håller på med samma sak och känner likadant och som också vill arbeta vidare med det en älskar.
Nu: dags för sängläge.
Jättesmart att hälla i mig massa kaffe klockan nio på kvällen. Nu är jag pigg som en lärka i morgonsolen och vill inte alls lägga mig fastän klockan är nära midnatt. Jag kommer antagligen somna lagom till soluppgången.
Så det är ju bra att jag precis börjat på en ny bok. Nattens dåd av Dennis Lehane, mycket bra hittills.
Och så måste jag bli bättre på att tänka efter före.
I dag har jag sovit och läst morgontidningen och ätit lite och sovit ett tag till och släktforskat och ätit lite mer och degat och degat och degat i soffan. Och jag har inte gått utanför dörren, inte ens för att slänga soporna.
I love it.
Fotot tog jag i går när jag däckat i sängen men var för uppskruvad för att somna.