Koffeinfritt
Så här i efterhand framstår det där med att göra kaffe halv tio på kvällen inte som så där väldigt genomtänkt. Sista gången jag kollade på klockan innan jag (äntligen) somnade var den halv fem. På morgonen alltså. Jag funderade på att gå upp men så somnade jag äntligen och vaknade vid tolvtiden först.
Hädanefter blir det koffeinfritt te på kvällarna. Åtminstone efter klockan nio.
För övrigt har jag börjat med svagare nikotinplåster. 12 timmar sen nu. Det känns, fast inte fullt så vedervärdigt som jag trodde.
Min dag
Först vaknade jag klockan två på eftermiddagen, vilket ju var lite oväntat. Visserligen låg jag och läste länge innan jag somnade i natt men inte SÅ länge.
Sen, när jag druckit kaffe och spelat lite datorspel och gjort mig i ordning, åkte jag ner till regionkontoret för att hämta lite papper som skulle upp i skylten. Och eftersom jag har börjat ett nytt, rökfritt, hälsosamt liv och eftersom jag hade gott om tid, så gick jag hem. Noterade att jag inte dog av att traska Stigbergsliden upp i marschtakt. Min kondis kanske inte är så usel trots allt.
Sen, när jag kommit hem, spelade jag lite mer spel och ringde en viss äldre släkting för att kolla hur hon mådde och sen packade jag ihop föreningsdator och annat smått och gott och gick iväg till föreningslokalen, med en avstickare emellan för apoteket där jag köpte nikotinplåster.
Sen var det möte i hm 2 timmar och 40 minuter och jag agerade sekreterare.
Sen, när mötet var slut och allt var undanplockat och de andra hade gått, satte jag upp anslagen i skylten. Fatta hur svårt det är att sätta upp anslag så att de sitter rakt.
Sen packade jag ihop alla mina prylar inklusive datorn, släckte och låste och gick till närbutiken och köpte mjölk.
Sen gick jag hem och gav katterna mat och gjorde kaffe till mig och så satte jag mig framför datorn och dog en smula. Och sen när jag dött färdigt gjorde jag några ost- och skinkmackor och åt dem och Elli trampade runt i mitt knä i förhoppningen att jag skulle tappa en av smörgåsarna. Och nu ska jag se Mildred Pierce.
Det var vad jag ägnade den här måndagen åt, på ett ungefär.
Rubbad dygnsrytm
Av någon anledning jag inte förstår är jag sömnig och redo för sängen redan vid midnatt. Och vaknar runt halv sju på morgonen. Varenda morgon, söndagar inklusive.
Det irriterar mig. Jag ska föreställa nattmänniska. Min normala dygnsrytm är rubbad. Dessutom missar jag tv-program som sänds mitt i natten. Som Law & Order CI. Illa, illa.
Funderar på vad jag kan göra för att återställa ordningen. Starkare kaffe senare på kvällen verkar som det mest logiska. Jag börjar med det.
Fotona tog jag i lördags när jag åkte ut till Styrsö. Det var dimma.
Sömnbrist
KRASCH lät det vid niotiden i morse. Jag vaknade med ett ryck och konstaterade yrvaket att någon av mina älsklingar rivit ner en av blomkrukorna i sovrumsfönstret.
Om jag struntade i förödelsen och somnade om? Oh ja. Klockan var över sju innan jag lyckades somna i morse. Efter en natt med knappt två timmars sömn ger jag blanka fanken i nedrivna pelargoner.
Nu har jag plockat upp skärvorna efter den krossade tallriken pelargonen stod på och dammsugat upp jorden. Och överväger att ta två propavan i stället för en i kväll.
Det finns tillfällen då jag undrar om min totalvägran av sömntabletter är så klok. Propavan är en insomningstablett. Insomningstabletter har sina fördelar.Till skillnad från the real deal så är de inte beroendeframkallande. Har knappt någon hangovereffekt. Ger inte sämre kvalitet på sömnen.
Nackdelen är att de inte är särskilt effektiva. Men utan propavan sover jag inte alls. Med och jag sover. För det mesta. Fast inte så mycket de senaste nätterna.
Uppdatering: Som en läsare påpekade fungerar inte propavan för alla. Jag skrev hur medicinen funkar för mig men tänkte inte på att människor reagerar olika på en och samma medicin. Jag känner flera som får både hangover och andra biverkningar av propavan och som inte kan ta den.
Koko dygnsrytm
Nu är min dygnsrytm helt fel. Har suttit uppe de senaste nätterna och gjort anslag. För föreningen. I InDesign. Kul, tidskrävande, totalt absorberande. Lätt att glömma bort klockan.
Alltså har jag kommit i säng runt fyra på morgonen. Vilket är ok om jag somnar men det gjorde jag inte i går morse. Till slut gav jag upp och släpade mig ut i köket för att göra kaffe. Lyssnade på nyheter, spelade FB-spel, gick igenom foton. Tog en tur till 7-Eleven. Det var då jag såg rådjuren.
Vid nio kände jag mig mogen för sängen igen. Då somnade jag. Och sov till tre på eftermiddagen. Frukost fick jag i mig kl 5. Middag blev det först 11 på kvällen. Och så vidare. Helt koko dygnsrytm.
I morgon ska jag hämta anslagen på tryckeriet. Spännande. Det är första gången jag får se hur anslag jag gjort i InDesign ser ut i tryck. Men först ska jag sova.
Slött
Gäsp. Jag borde gå och lägga mig. Planen var att gå och lägga mig tidigt. Läsa en stund innan jag somnar. Har en bunt papper att läsa igenom. En tjock bunt. En mindre skog gick åt att skriva ut den högen.
Men vad gör jag? Slappar i tv-soffan. Kollar på amerikanska deckare. Repriser.
Anstränga mig kan jag göra i morgon. I dag alltså. Om några timmar. När jag sovit lite. Undrar om jag orkar kravla från tv-soffan till sängen.
Kanske inte. Kanske sover jag i soffan i stället.
Dagens Noja part II
Jag gick och lade mig i går natt, till slut. Trots de ovälkomna långbenta. Jag var ju trött. Men bra kändes det inte. Tog lång tid innan jag somnade. Jag visste ju att monstren gömmer sig någonstans i närheten av tvättkorgen.
Jag upprepar: BLÄ!
Varför kan de långbenta inte bara flytta? Det är vår nu, det kände jag i morse när jag var ute och handlade. Finfint tillfälle för dem att flytta hemifrån, ut ur min lägenhet, bort från gården och helst bort från den här planeten. Och kom inte och hälsa i ett ryck av nostalgi, tack så mycket!
Jag svär. Om inte de ovälkomna långbenta har försvunnit innan torsdag då jag ska tvätta kommer jag samla alla katterna i sovrummet och sedan vända upp och ner på tvättkorgen och skrika “BUSS PÅ!”
Om inte mina katter fattar vinken då kommer jag flytta. Och lämna både de långbenta och katterna kvar.
Usel jägare