Herreminje…

…vad trött jag är. Hela dagen har känts som sirap. Jag funderar på om jag ska gå och köpa cigaretter – de är slut – eller gå och lägga mig.

Ok. Allt har inte varit sirap. I morse fick jag ett utbrott på min stationära dator. Den har plötsligt börjat sega något enormt. Därför försökte jag formatera om hårddisken. Men nej. Datorn vägrade boota från Windows-skivan. Jag försökte ta reda på varför men fattade nada och blev på ett uruselt humör. Kan ha hjälpt till att jag sov högst 3 timmar i natt. Dålig idé att försöka formatera om en hårddisk i det läget.

En yngre släkting räddade mig. Förklarade vad jag skulle göra för att få datorn att boota från cd:n. Gå in i bios och yada-yada-yada. Det funkade. Rädd för att utmana ödet sköt jag upp formateringen av hd:n på framtiden och gick och lade mig i stället. Men så mycket sömn blev det inte. Constantine väckte mig. Alldeles för tidigt.

I kväll gjorde jag ett nytt försök med hd:n. Hittills ser det ut att funka. Men man vet aldrig. Jag tänker inte gratulera mig själv förrän installationen av Windows är klar. Och egentligen tror jag inte det är hårddisken som trasslar. Jag tror att jag måste uppgradera RAM-minnet.

Jag hoppas inte det är processorn. För yikes, det blir dyrt.

Suck. En riktig klippa-till-någon-dag. Framförd i sirap.

Medan jag sov, bara sådär

För mig var fredagen den 11 februari närmast en icke-dag. Vaknade hyfsat tidigt (läs: halv åtta). Drack kaffe, spelade FB-spel och bokbloggade. Vid 11 tyckte jag det var dags för en cat nap. Gick och lade mig. Somnade. Och soooooov. Till halv tio. På kvällen alltså.

Att jag har en särskild talang för att sova vet jag. Men det finns tillfällen då jag förvånar mig själv. Imponeras av mig själv. Över tio timmar. Bara sådär. Jag gissar att jag var trött.

Ett par timmar, ungefär tre muggar kaffe och en rejäl dos kommissarie Frost senare lyckades jag äntligen leta mig fram till nyheterna. DN.se närmare bestämt. Och fick att president Mubarak snällt hade avgått. Något jag inte trodde skulle hända i första taget. Jag hade snarare väntat mig en egyptisk variant av Himmelska fridens torg.

Men nej. Medan jag låg och trynade skapades historia. Bra historia. Och med fredliga medel dessutom.

Allt där ute (läs: utanför min dörr) är inte doom and gloom. Minsann.

Söndagsmorgon

Att vakna klockan sex en söndagsmorgon och inte kunna somna om. Det suger. Särskilt när man bara sovit tre timmar. Och inte har några cigaretter. Jag är pank, pankare, pankast. Dags för ett nytt rökstopp gissar jag. Det suger också.

Vad var det för idiot som påstod att morgonstund har guld i mun? Hitta honom åt mig och jag lovar att klippa till honom. Hårt.

Under tiden går jag och lägger mig igen. Vill vara pigg och alert och trevlig i kväll. Ska iväg på en inspirationsträff. Middag inkluderad.

Trevlig kan bli lite svårt med tanke på nikotinabstinensen. Men två av tre är inte så illa. Och mat tycker jag om. Särskilt när någon annan fixar till den.

Intressant dag

Intressant dag. Efter ett par timmar med ett nytt datorprogram som jag håller på att lära mig gick jag och lade mig vid lunchdags. Tänkte att jag skulle sova ett par timmar. Men nä. Jag vaknade kvart i åtta. På kvällen alltså. Slightly surprised. Jag visste att jag var trött men inte jävla trött.

Med sömnen har det varit sisådär på sistone. Vissa dygn har jag sovit runt 4 timmar. Andra det fyrdubbla. Men framför allt har jag inte sovit när man bör sova. På natten alltså.

Jag skyller på ångest. Eller nåt.

Ångesten skyller jag på de senaste månadernas begivenheter. Det har hänt alldeles för mycket i mitt liv. Nu vill jag ha lugn och ro. Tystnad. Inte behöva gå ut. Bara sitta framför datorn. Och sova. Massa sova. Och kanske läsa lite. Jag har en hög pocketböcker som ligger och väntar på mig. En del av dem verkar väldigt lovande.

Ihoppklappning

Jaha ja. Nu klappade jag ihop. Nervsammanbrott: nära förestående.

Det var på väg redan i onsdags. Men då gick jag ut på odlingslotterna och röjde. Finns inget som lugnar ner mig som att sticka nävarna i jorden. Bortsett från sömn, alltså.

Och nä, jag är inte förvånad. Priset jag betalar för ett liv. Nu dumpar jag  livet ett tag. Går in med själ och hjärta åt att göra ingenting. Bortsett från att skriva. Att skriva är rehabiliterande. Precis som att sova.

Sömn och skrivande alltså. Och så tv. Och internet.

Jäklar. Internet, ja. Jag har en del att fixa på en WordPressblogg. Något som jag lovade att göra för en halv evighet sen och inte hunnit.

Attans. Ihopklappning, stick och brinn! Jag har inte tid med dig ännu.

Sommarnatt

Natt. Kall och fuktig luft strömmar in genom det vidöppna fönstret. Underbar kontrast till hettan under dagen.

I huset är det tyst.  Som om bara jag och katterna är hemma och vakna.

Ute börjar det också tystna. Fredagskvällsstimmet är avklarat. Jag hör en del gastande på avstånd, men inte är det några horder som drar omkring på gatorna precis. Ok, inga större horder i alla fall. Mest folk på väg hem.

De som inte är på väg hem utan på väg ut stannar nog inte i den här delen av Majorna. Här stänger allt klockan ett. Senast.

Funderar på om jag ska gå och lägga mig. Jag är trött. Men egentligen har jag inte lust att sova. Min favorittid på dygnet. Dumt att sova bort den. Sova kan jag göra på dagen.

Sovdags

P1090715Btn_

Jag är så ofantligt trött. Egentligen skulle jag ha skrivit om min trevliga söndag på Styrsö, men jag orkar inte. Istället ska jag krypa till sängs, läsa lite i deckaren jag började på igår och sen sova, sova, sova tills väckarklockan kör upp mig klockan halv åtta.

Men först ska jag ge katterna ett nattmål. Annars kommer Constantine väcka mig med sitt gastande om mat vid fem-sextiden. Och så tidigt vill jag verkligen inte upp.

Nikotinabstinensrapport

“Hur går det för dig” undrade Blingbling idag. Apropå rökstoppet, alltså. Och jodå. Det går faktiskt. Över tre dygn nu och ännu klättrar jag inte på väggarna. Faktum är att jag mår riktigt hyfsat. Koncentrationsförmågan kunde ha varit bättre, men det kan jag leva med. Ett par-tre  anfall av Riktigt Uselt Humör, som tack och lov snabbt gått över. Och en förlamande trötthet. Annars känns det okej.

Det där med tröttheten är ganska intressant. Första dagarna under ett rökstopp blir jag alltid så gränslöst trött. Orkar inte göra nånting. Sover mest. Mycket praktiskt.  Då tänker jag ju inte på att jag slutat röka.  Och jag går absolut inte ner till affären och köper cigaretter.

Tyvärr går tröttheten över om ett par dagar. Jag piggnar till, blir rastlös och uttråkad. Det är då det börjar bli besvärligt på allvar.

Jag ser inte fram emot det.

P1040941-Btn_Foto är på min katt Elli. Hon tycker också om att sova.

Sömn

P1040968-002Idag sov jag till halv tolv. Gick upp, utfodrade katterna, drack kaffe och läste tidningen, käkade frukost. Sedan gick jag och lade mig och sov ett par timmar till.

Det var underbart. Precis vad jag behövde.

Nu är det sen kväll och jag ska snart gå och lägga mig. Jag hoppas jag somnar snabbt och inte vaknar förrän framåt tolv i morgon.

Sömn är så rehabiliterande.

Läs även andra bloggares åsikter om ,