Å så spelhelg #blogg100 Dag 82/100

Spelhelg ute på Styrsö. Jag åkte ut i fredags kväll. Ska jag åka på lördagen måste jag gå upp tidigt eftersom vi kör regelgenomgång för Twilight Imperium kl 10 och så kul är det inte att gå upp tidigt.

Själva spelandet började efter lunch. Syrran, systersöner, brorson, brorsdotter, brorsdotterns fiancé. Vi spelade 10-11 timmar, med korta raster. Jag vann inte precis men jag kom inte sist heller. Militärt gick det först hyfsat – jag fick bygga upp mina styrkor i lugn och ro och samla victory points. Sedan började närmaste grannen intressera sig för mina planeter och började decimera mina stackars styrkor i snabb takt. Mot slutet fick jag inrikta mig på att samla victory points och i övrigt göra mig så osynlig som möjligt. Hade spelet fortsatt ett par rundor hade jag mosats fullständigt. Då känns det rätt sjyst att någon vinner och stoppar massakern.

spelhelg maj 2015_01Jag hann med ett spel till, N lärde mig spela Puerto Rico på fredagen. Kul spel, lätt att lära sig och absolut inte PK (man är kolonisatör som ska anlägga plantage och skeppa iväg varor). Med två spelare tar det kanske en timme att spela, bra tidsfördriv.

Eftersom jag ägnade mig åt spel  hela lördagen blev det inget bloggat. Så nu ligger jag tre dagar efter i utmaningen Blogg100.

Nähä

Det är ju bara att inse: det fungerar inte. Jag vill umgås och jag tycker det är roligt att spela. Men jag tycker inte att det är roligt att dricka längre och så kul är det inte när andra gör det heller. Jag bör inte ens dricka så den där jävla mojiton kunde jag skippat.

Och jag vill sova på natten. Jag spyr av att inte få sova på natten. Och det går inte att sova så.

Och mellansyrran blir hemsk när hon dricker och jag står inte ut.

Förut ett tag drack vi aldrig och alla sa att det var så bra och trevligt att vi inte gjorde det.

Alltihop är väldigt sorgligt och egentligen skulle jag vilja sätta mig ner och gråta. Men det fungerar inte det heller.

Blogg100

Anmälde mig precis till bloggutmaningen Blogg100. Tanken är att en ska skriva minst ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Jag tror att det kan bli ett bra tillfälle att utveckla mitt skrivande.

Eller så är det bara så att jag har spelat Twilight Imperium i bortåt 12 timmar och det är nästan midnatt och jag börjar bli sömnig. Om jag inte gör något kommer jag att däcka över spelbordet och det vore ju dumt.

Spellördag

Övning ger färdighet, insåg jag i lördags när vi spelade Twilight Imperium. Första gången jag spelade var i somras och då gick det ju så där lagom bra. Den här gången funkade det mycket bättre. Jag körde samma ras som förra gången, den har egenskaper som jag gillar (framför allt att jag kan hoppa över varannan runda i strategifasen, vilket ger mig tid att tänka och kolla vad de andra har för sig).

Spelledaren förklarar
Spelledaren förklarar

Vi ägnade hela lördagen åt att spela. Att ta sig igenom en omgång av TI tog bortåt nio timmar, med avbrott för lunch.

Niklas agerade spelledare. Han är ju den som har koll.

ti_anne
Syrran funderar

Egentligen råder smartphoneförbud under spelet. Vi ska ju spela, inte facebooka om spelet. Fast jag lyckades ta några foton i alla fall.

ti_oktoberDet gick åt mycket energi åt att vara på alerten hela lördagen. Så söndagen ägnade jag mig åt att göra ingenting. D.v.s. jag sov mest. Ärligt talat var jag helt utslagen.

Spelhelg

I helgen hade vi spelhelg. En familjeangelägenhet (läs: syrran, systersöner, systersons flickvän). Vi spelade Twilight Imperium och Game of Thrones. N är van spelare och försöker få ihop en familjespelhelg då och då.

IMG_9360-002
Game of Thrones

Twilight Imperium är det mest invecklade spel jag spelat hittills. Bara reglerna är på 44 sidor (minimal text). I veckan läste jag igenom reglerna två gånger och fattade närapå nada. Innan vi började spela gick N igenom reglerna, men jag fattade fortfarande närapå nada.  Först halvvägs in i spelet började jag få koll på vad vi egentligen sysslade med.

IMG_9332-002
Twilight Imperium

Ett jag var jag sjukt frustrerad för att jag inte hängde med. De där spelen är rena intelligenstesten.

IMG_9330-002
Jag i Twilight Imperium

Game of Thrones – baserat på George R. R. Martins böcker – är mycket enklare. Det har jag dessutom spelat tidigare. Fast jag tycker nog bäst om Twilight Imperium.

 

Helg

Det var en lugn helg. Jag sov till eftermiddagarna, drack kaffe och läste tidningen, sov lite mer, tittade på tv och spelade datorspel och drällde runt på Twitter, sov ännu mer och så vidare.

Helgens bästa var Ice Age 2 i fredags. Jag bara älskade den. Ettan visades för en dryg vecka sen. Jag tyckte riktigt bra om den också. Jag hade inte sett någon av filmerna tidigare – så typiskt mig att upptäcka något tio år efter alla andra. Framför allt älskar jag den lilla korkade varelsen med den yviga svansen, Scrat. Den sabeltandade ekorren. Han är som Constantine, fast med mer tänder.

Synd att sjuan sände de dubbade versionerna. Jag hatar dubbat och jag hatar det extra mycket med Ice Age. Killen som gör Sid pratar så otydligt, jag fattar knappt vad han säger. Och vad är det för poäng med att visa dubbat så sent på kvällen? Ungar som är stora nog att vara uppe till tio är stora nog att ha lärt sig läsa.

För övrigt är det enda viktiga som hänt att jag invigt våren. I dag. Nej, igår. Måndag alltså. Sneakers och skinnjacka i stället för kängor och parkas. Fast fortfarande med stickad halsduk. Jag är förkyld och dessutom så gillar jag min stickade halsduk.

Min dag

Först vaknade jag klockan två på eftermiddagen, vilket ju var lite oväntat. Visserligen låg jag och läste länge innan jag somnade i natt men inte SÅ länge.

Sen, när jag druckit kaffe och spelat lite datorspel och gjort mig i ordning, åkte jag ner till regionkontoret för att hämta lite papper som skulle upp i skylten. Och eftersom jag har börjat ett nytt, rökfritt, hälsosamt liv och eftersom jag hade gott om tid, så gick jag hem. Noterade att jag inte dog av att traska Stigbergsliden upp i marschtakt. Min kondis kanske inte är så usel trots allt.

Sen, när jag kommit hem, spelade jag lite mer spel och ringde en viss äldre släkting för att kolla hur hon mådde och sen packade jag ihop föreningsdator och annat smått och gott och gick iväg till föreningslokalen, med en avstickare emellan för apoteket där jag köpte nikotinplåster.

Sen var det möte i hm 2 timmar och 40 minuter och jag agerade sekreterare.

Sen, när mötet var slut och allt var undanplockat och de andra hade gått, satte jag upp anslagen i skylten. Fatta hur svårt det är att sätta upp anslag så att de sitter rakt.

Sen packade jag ihop alla mina prylar inklusive datorn, släckte och låste och gick till närbutiken och köpte mjölk.

Sen gick jag hem och gav katterna mat och gjorde kaffe till mig och så satte jag mig framför datorn och dog en smula. Och sen när jag dött färdigt gjorde jag några ost- och skinkmackor och åt dem och Elli trampade runt i mitt knä i förhoppningen att jag skulle tappa en av smörgåsarna. Och nu ska jag se Mildred Pierce.

Det var vad jag ägnade den här måndagen åt, på ett ungefär.

Läskigt

Jag är tom på ord. Tror aldrig det har hänt tidigare. Jag brukar ha fullt med ord och meningar i huvudet. Formuleringar som beskriver det jag ser och hör och tänker på. Som bara poppar upp. Utan att jag behöver anstränga mig.

Om jag skriver ner dem är en annan sak. Ofta stannar formuleringarna i huvudet. Fastnar aldrig på papper. Eller i hårddisken. Men ändå. De finns där. Har alltid funnits där.

Men inte nu. Det är tomt. Läskigt.

Jag tror Facebook-spelen har gjort mos av min hjärna. Jag borde nog ta en allvarlig funderare över mitt liv.

Katastrofkondition

Gick för att köpa kattmat häromdagen. Och jag hade bråttom. Satte iväg upp för backen i maxfart.

Halvägs upp insåg jag något. Min kondition. Den är usel. Mer än usel. Katastrofal.

Orsaken är uppenbar. Några veckors kedjerökande. Jag kan lugnt säga att jag åkt dit på tobaken igen.

Men det är nog inte bara cigaretterna. Ett par månaders stillasittande framför datorn har säkert hjälpt till. För första gången på åratal har Göteborg en normal vinter, med tillhörande snö, is och iskyla. Inget jag ger mig ut i om jag inte måste. Så mycket trevligare att stanna framför datorn och spela datorspel.

Men tillbaka till huvudpoängen. Min kondition är nere på KOL-patientnivå. Så nu är det dags igen. I morgon köper jag nikotinplåster.

Blä. Tyck synd om mig.  Jag kommer behöva all uppmuntran jag kan få.