Sen, när jag druckit kaffe och spelat lite datorspel och gjort mig i ordning, åkte jag ner till regionkontoret för att hämta lite papper som skulle upp i skylten. Och eftersom jag har börjat ett nytt, rökfritt, hälsosamt liv och eftersom jag hade gott om tid, så gick jag hem. Noterade att jag inte dog av att traska Stigbergsliden upp i marschtakt. Min kondis kanske inte är så usel trots allt.

Sen, när jag kommit hem, spelade jag lite mer spel och ringde en viss äldre släkting för att kolla hur hon mådde och sen packade jag ihop föreningsdator och annat smått och gott och gick iväg till föreningslokalen, med en avstickare emellan för apoteket där jag köpte nikotinplåster.

Sen var det möte i hm 2 timmar och 40 minuter och jag agerade sekreterare.

Sen, när mötet var slut och allt var undanplockat och de andra hade gått, satte jag upp anslagen i skylten. Fatta hur svårt det är att sätta upp anslag så att de sitter rakt.

Sen packade jag ihop alla mina prylar inklusive datorn, släckte och låste och gick till närbutiken och köpte mjölk.

Sen gick jag hem och gav katterna mat och gjorde kaffe till mig och så satte jag mig framför datorn och dog en smula. Och sen när jag dött färdigt gjorde jag några ost- och skinkmackor och åt dem och Elli trampade runt i mitt knä i förhoppningen att jag skulle tappa en av smörgåsarna. Och nu ska jag se Mildred Pierce.

Det var vad jag ägnade den här måndagen åt, på ett ungefär.

Halvägs upp insåg jag något. Min kondition. Den är usel. Mer än usel. Katastrofal.

Orsaken är uppenbar. Några veckors kedjerökande. Jag kan lugnt säga att jag åkt dit på tobaken igen.

Men det är nog inte bara cigaretterna. Ett par månaders stillasittande framför datorn har säkert hjälpt till. För första gången på åratal har Göteborg en normal vinter, med tillhörande snö, is och iskyla. Inget jag ger mig ut i om jag inte måste. Så mycket trevligare att stanna framför datorn och spela datorspel.

Men tillbaka till huvudpoängen. Min kondition är nere på KOL-patientnivå. Så nu är det dags igen. I morgon köper jag nikotinplåster.

Blä. Tyck synd om mig.  Jag kommer behöva all uppmuntran jag kan få.

Med tanke på det förstnämnda kanske det är bra med det sistnämnda. Dumt att gå ut IRL med tanke på influensarisken. Bättre stanna hemma i den trygga virtuella världen, där det värsta som kan hända är att jag bränner vid käket i CafeWorld eller får min vampyr dödad i VampireWars.

Ok, det finns värre faror i den virtuella världen. Som att hårddisken kraschar. Eller att jag spiller kaffe i laptopen. Men ni fattar. Just nu är IRL farligare än vanligt. Elaka flunsan härjar där ute. Och efter närmare tre decenniers rökning har jag säkert sabbat både luftrör och lungor så mycket att jag platsar i någon av riskgrupperna. Och det är personer tillhörande riskgrupperna som dör i elaka flunsan. Och dö vill jag ju inte. Inte IRL. Det räcker med att min FB-vampyr åker på storstryk hela tiden.

Med andra ord: när vaccinationerna av vanliga dödliga (=inte riskgrupp, inte barn) börjar ställer jag mig i kö. Visst, jag vet att vaccinationen har biverkningar. Men att få influensan kommer kännas betydligt värre. Den risken vill jag inte ta.

Men så skickade någon mig en invite till FarmVille. Med inviten följde ett gulligt djur. Gulliga djur har jag svårt att motstå. Så jag började spela FarmVille. Och sen YoVille. Tyckte det var urfånigt. Fick dåligt samvete för att jag slösade bort min tid.

Men. För ett par dagar sedan slog det mig. Jag har roligt. Jag älskar att pyssla med min lilla farm i FarmVille. Så och skörda grödor, bygga inhägnader åt djuren, gneta ihop till ett verktygsbod.  Nu vill jag expandera. Men först måste jag få fler grannar.

YoVille är inte lika skoj. Går långsammare att få ihop coins att köpa grejer för. Och det irriterar mig att så mycket inte går att köpa om jag inte  satsar riktiga IRL-pengar i spelet. Och det vill jag inte. Förstör liksom hela grejen.

Men ändå. Alltså. Jag är fast. Och jag har kul. Får se hur lång tid det tar innan jag tröttnar. Men en sak har jag redan slutat med. Jag spammar inte längre FB med mina spelresultat. En släkting till mig hotade att säga upp FB-vänskapen med mig om jag inte slutade med det. Och vänskap är viktigt. Den vill jag inte riskera. Inget mer spammande alltså.

Nu ska jag iväg till kakfabriken i YoVille. Tjäna lite pengar. Så jag kan köpa en ny säng.

Det där sistnämnda kan ha att göra med att det är just Facebook-spel. Gratisspel. Inte allt för avancerade. Ganska intelligensbefriade, rent ut sagt. Man får vad man betalar för. Vilket i det här fallet inte är särskilt mycket alls.

Nä, jag borde avveckla. Typ nu. Innan jag slösat bort ångestframkallande mycket tid. Jag börjar med FarmVille. Det är tråkigast. Och jag en usel bonde.  Men först ska jag sälja djuren. Jag kan ju inte överge dem. Låta dem svälta ihjäl. Få Djurskyddsinspektionen på mig.

YoVille ska jag spela några kvällar till. Visserligen är jag inte så bra på det heller. Får inte riktigt till det när jag ska samla poäng och pengar. Men ju mer poäng och pengar det blir, ju mer kan spelaren göra med sitt utseende och sin lägenhet. Och jag skulle vilja ha åtminstone en lägenhet med snygga tapeter. För här hemma lär det aldrig bli några.

Och nej, jag ska inte testa MafiaWars. För det verkar faktiskt ganska kul. Och det har jag ju inte tid med.