Presenning

Dagens promenad innefattade en hel del bergsklättring, en orienteringskarta som inte gick ihop med verkligheten och begynnande skoskav. Och så snubblade jag på ett slags hem, tillverkat av presenning. Det sistnämnda var lite läskigt. Här traskar jag fram längs en skogsstig och plötsligt står jag i någons vardagsrum. Att människor ska behöva bo så.

Höstorientering

I dag har jag lärt mig att orientering på hösten inte är samma sak som orientering på sommaren. Marken är täckt av löv. Stigarna syns inte. Det försvårar kartläsningen åtskilligt. Särskilt när en ska följa en stig som syns på kartan men inte på marken.

Vidare är marken väldigt blöt och lerig. Mer blöt och lerig än vanligt. Det gäller att se var en sätter fötterna. Och helst ha gore-tex-kängor.

Å andra sidan ser en mycket längre. All grönska som skymde sikten i somras har ju vissnat ner. Kontrollerna syns på långt håll. Det är mycket behändigt.

Och yes! i dag hittade jag den där kontrollen som jag letade efter så i somras och som jag började tro att jag aldrig skulle hitta.

Regn regn regn

Vädret har hakat upp sig. Det är endera regn, kommer-snart-att-börja-regna eller har-just-regnat.Precis som i somras alltså. Bortsett från att det är kallare. Och att träden skiftar färg.

Skiftar färg ja. Naturen är vacker nu. Egentligen borde jag ge mig ut i skogen och orientera. Men jag vill ju inte drunkna. Dessutom tror jag inte jag har några skor som är vattentäta.

Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att växthuseffekten är en riktigt dålig idé för Göteborg.

Stelheten

Jag kan leva med gråsprängd kalufs och att det mesta går söderut. Jag tycker det är lite småfascinerande hur mitt utseende förändras. Men det som verkligen VERKLIGEN knäcker mig är morgonstelheten. Min kropp gör inte längre som jag vill och framför allt inte när jag ska upp ur sängen.

Jag har en tränings-dvd någonstans i röran. Jag måste leta reda på den. Jag måste ta tag i det här NU.

Det här med att vara tant börjar bli jobbigt.

Städning och höjdnojor

Funderade på om jag skulle ut och orientera men pliktkänslan vann och jag beslöt mig för att stanna hemma och städa. Min lägenhet har sett ut som vilket sopupplag som helst ett bra tag nu och det är på tiden att jag gör nåt åt det. Dessutom är jag förkyld och har egentligen ingen lust att gå ut.

Och så har jag fortfarande ont i fötterna efter gårdagens orienteringsrunda. Den blev längre än jag hade tänkt mig för när jag var klar och ville ta spårvagnen hem hamnade jag på fel sida om motorvägen vid Kungssten. Enda sättet att nå spårvagnshållplatsen var att gå över en jättelik bro och det vågade jag inte.

Fobier är så opraktiska och höjdrädsla är alldeles extra opraktiskt. Jag kommer ihåg när jag varit på Botaniska och fikat med en kompis. På hemvägen gick jag över cykelbron för att komma till Slottsskogen. Idiotisk idé. Bron är jättelång och alldeles vedervärdig. Jag höll på att inte komma över. Men att sjunka ihop på mitten av bron och börja storgråta av panik kändes inte som ett alternativ. Då skulle jag aldrig komma över.

Den här stan behöver fler gångtunnlar. Massa gångtunnlar.

Igång igen, nästan

Mötessäsongen har börjat. Långt möte i måndags kväll. Jag var sekreterare som vanligt och lovades att det inte var bråttom att renskriva protokollet. Men jag fick ändå hjärtsnörp när jag insåg hur mycket jag har att göra den närmaste tiden. Jag borde ha börjat med en del av det för veckor sen. Men jag har haft sommarlov.

Jag borde åtminstone ha satt igång i dag. Men jag gick ut och orienterade i stället. Det var ju fint väder och i morgon ska det bli kallt och regnigt. Bäst att passa på alltså. Jag var i Ruddalen, hittade 6 checkpoints utan att gå vilse en enda gång och var väldigt nöjd med mig själv när jag åkte hem.

När jag kom hem började jag kolla fixa med nytt tema till bloggen. Och ny header till det nya temat. Och så vidare. Det tog några timmar.

Men i morgon blir det annat av. Då ska jag vara nyttig. Jajamen.