Turistat i Stockholm

Går igenom fotografierna jag tog i Stockholm. Med tanke på att jag mest konferensade hann jag ta riktigt många. Mycket tack vare den guidade minitur en Göteborgskollega tog ut mig på första dagen. Vi fick en halv timme över efter lunchen. Egentligen skulle jag tagit en fotopromenad på kvällen men då var jag rätt mör. Det blev bloggande och deckarläsning på hotellrummet i stället. Klockan 22 slocknade jag.

På väg
På väg

Fotot ovan tog jag när vi fortfarande var i Göteborg. På tåget strax efter avgång klockan sex på morgonen (yep, jag gick upp sjukt tidigt).

Ett lägenhetshotell i Ivry sur Seine

I Paris bodde vi på Park Avenir. Det är ett lägenhetshotell. Smaka på ordet. Lägenhetshotell.

Jag kollade inte upp hotellet innan resan. Jag gör inte sånt. När reseledaren på vägen söderut sa att hotellen i Frankrike håller låg standard och att Park Avenir är ett av de bättre blev jag fundersam. Jag tänkte: en fallfärdig kåk i utkanten av Paris. Med rum så små att jag inte kommer kunna vända mig utan att riva ner något. Sjavig inredning och trasigt kakel. Ja, ni fattar.
P1120219-1B
Men nej. Hotellet var mycket riktigt beläget utanför det egentliga Paris, i Ivry sur Seine. En närförort antar jag man skulle kalla det. Men fallfärdig kåk? Absolut inte. Nybyggt. Väldigt nybyggt. Många av husen i området var ganska nergångna. Men hotellet var nytt.
P1120224-B

Ett lägenhetshotell, förvisso. Receptionen var bemannad mellan 07.00 och 19.00. Ingen dator i lobbyn. Ingen snofsig bar, ingen restaurang. En enda hiss.

Men rummen. När vi snubblade in på vårt rum – efter att ha stått en halv evighet i kö till hissen – insåg jag att lägenhetshotell betyder utrymme. Utrymme. Jämfört med ett vanligt hotellrum, alltså. Gott om plats att drälla runt mina prylar. Dessutom fanns det en spis. Kylskåp. Köksskåp med det absolut nödvändigaste (två glas, två tallrikar och så vidare). Kaffekokare.

P1120226-1B

Eftersom hotellet var nybyggt var allt nytt. Ingen lyx precis. Inredningen var mycket stram. Enkel, sparsam. Jag tror det fanns fyra klädhängare i garderoben. Och i sängen ett lakan på två personer. Men allt var nytt. Rent. Och med mycket plats, jämförelsevis.

P1110593-1B

Jag tog inte ett enda foto på hotellet. Bilderna ovan är från gatorna och gårdarna bredvid hotellet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vid Triumfbågen

Min första närkontakt med parisisk mark var vid Triumfbågen. Och mot förmodan var jag inte alls trött. Jag borde ha varit det.

P1120108-002

Bussen till Paris avgick från Öresundsterminalen halvnio söndag morgon. Ett dygn tog resan, raster inkluderade. Vi sov på bussen, vilket för min del inte gick överdrivet bra. Men det gjorde inget. Att åka buss på natten är mysigt.

P1120106-003

Klockan sju måndag morgon stannade vi för frukost på en mack ett antal mil norr om Paris. Inplastade mackor och automatkaffe. Tjejen i kassan var imponerande trevlig, trots den tidiga timmen, trots kassakrångel och trots att jag inte kan ett skvatt franska.

När vi klivit ombord på bussen igen somnade jag gott. Sov mig igenom hela vägen till Paris, trots mitt ressällskaps upprepade försök att väcka mig. Vaga minnen av bilar och av vita och gråvita och beigevita hus. Först när vi stannade till för att släppa av dem som inte skulle följa med på stadsrundtur piggnade jag till.P1120111-002

Eftersom vi skulle få tillträde till hotellrummen först 14.00 var en guidad busstur inbokad direkt efter ankomsten till Paris. Och ja, det var intressant. Jag hade ju aldrig varit i Paris förut. Men åh så jag längtade efter en liter starkt kaffe. Och en cigarett eller två.
Jag var inte den enda. Efter tre timmars busscirklande krävde en av de andra rökarna på bussen rökpaus. Så vi stannade. Vid Triumfbågen. Och jag rökte. Och fotograferade. Resultatet ser ni här ovan. Sedan åkte vi buss en timme till innan det var dags för lunch.

P1120110-002Samma dag som vi lämnade Paris var jag och mitt ressällskap tillbaka vid Triumfbågen. Vi hade stämt träff med ett par av våra medresenärer. I väntan på dem fotograferade jag lite till. Sedan tog vi pendeltåget till St. Michel för några timmars promenad innan det var dags att återvända till hotellet inför hemresan.

Bilderna ovan föreställer Triumfbågen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Trafikkaos i Paris

Paris, ja. I fyra dagar var jag där. En underbar stad att turista i. Bortsett från en liten detalj. Bilarna. Jag har aldrig sett så många bilar tidigare. Inte i Berlin. Absolut inte i Tallinn. Kanske i London, men det var så länge sedan.

Det bor 10 miljoner människor i Paris. Och parisarna älskar sina bilar. Åtminstone de parisare som tillhör den övre medelklassen och uppåt. Att åka kollektivt är inte tillräckligt classy. Nä, bil ska det vara. Och resultatet blir därefter. Bilar. Överallt. I mängder. Med tillhörande avgaslukt, oväsen och bilköer.

Avgaserna vande jag mig snabbt vid. Uttråkad i bilköerna hann jag inte bli. Det fanns ju så mycket att titta på. Inklusive trafiken. Parisarna har en liberal inställning till trafikregler. Och när andra bilister inte gör som de vill blir de förbannade. Det är skoj. Skoj är också alla mopedister och mc-förare som glatt zick-zackar mellan bilarna. Det är så spännande att vänta på smällen.

Men ljudet hade jag svårt för. Bilar låter. Även i snigelfart. Om inte annat så för att folk hänger på biltutan när trafiken trilskas. Vilket den ofta gör i Paris. Oväsendet är alltså otroligt. På vissa ställen går det inte att prata. Det är halvskrikande som gäller.

Cyklister då? Jodå, jag såg några. En och annan cykelbana också. Och det lär finnas lånecyklar. En miljösatsning. För biltrafiken i Paris är ett enormt miljöproblem. Det har iallafall en del parisare insett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,