Nämen migrän #blogg100 Dag 25/100

Dagen efter årsmötet (som gick hur bra som helst) och migränanfallet kommer som ett brev på posten. Jag borde ha slagit vad. Jag får alltid migrän dagen efter jag har klarat av något stort och viktigt och stressframkallande. 

Om jag måste välja är migrän dagen efter naturligtvis mycket bättre än migrän dagen före, för dagen före skulle fucka upp planeringen fullständigt och det skulle bli en helt enorm stressfaktor. Nu är det visserligen rätt jobbigt – jag är inte störtförtjust i huvudvärk och illamående och spyor – men det är inte stressgenererande. Tvärtom faktiskt. Jag ligger vaken i sängen timme ut och timme in, utan att kunna läsa eller lyssna på radio, utan att kunna röra mig och jag har helt hysteriskt tråkigt. Och jag mår psykiskt bra av att ha det tråkigt med jämna mellanrum.

Det där med att inte kunna läsa är det som retar mig mest just nu. Boken jag läser är vansinnigt bra och jag hade tänkt läsa ut den i kväll. Det lär inte ske.

Efter årsmötet

Det finns ett liv efter årsmötet, noterar jag. Och det är ju bra. Men bortsett från det har jag inget vettigt att säga. Om jag kände mig totalurblåst i går är det inget emot vad jag känner mig i dag.

stadsmuseet1Nu ska jag ägna mig åt att göra ingenting ett tag. Det ska bli underbart.

stadsmuseet2Fotona är tagna på Göteborgs Stadsmuseum. Fantastiskt hus. Måste dit och fotografera mer.

Men nu: sova. Eller snarare, fortsätta läsa bok om Göring (karln var inte klok) och sen sova.

 

Tar det lugnt

Jag tar det lugnt i dag. I går kväll fick jag ett migränanfall som nockade mig alldeles. Jag mådde förfärligt. Eftersom jag är allergisk mot migränmedicin var sängen enda alternativet.

I morse när jag vaknade kändes det bättre. Men migrän är mitt sätt att reagera på för mycket liv, för mycket stress, för mycket att tänka på, för mycket att oroa mig för. Får jag migrän vet jag att jag ska ägna några dagar eller en vecka eller kanske två veckor åt ingenting. Mycket sängen med en bok, tv-soffan med random tv-serie. Och så lite av världen utanför dörren som det är praktiskt genomförbart.

Snabbmat

När det gäller middag är det enklast möjliga som gäller för tillfället. Det blir så när jag har mycket att göra. Jag har inte riktigt ork att laga ordentlig middag och snabbmat är åtminstone bättre än ostsmörgåsar. Och definitivt roligare.

I går blev det pizza, inköpt på Rårörda lingon som jag passerade förbi på vägen hem. Gulligt namn på en pizzeria, förresten. Och pizzan var god. Dit kommer jag gå igen.

I dag väntar texasbiff med potatis och diverse grönsaker, inköpt i närbutiken. Bara att ta ut ur kartongen och slänga in i ugnen.

Jag borde haft en micro. Då hade middagen varit klar på 7 minuter. Nu får jag vänta 45 minuter. Men jag överlever nog. Jag dricker kaffe under tiden.

Funderar på att köpa en micro. Då kan jag laga flera middagar på en gång, frysa in och snabbt värma upp när middagsdags närmar sig. För även om det är bekvämt med färdigmat så är den inte särskilt nyttig. Fetthalten står i omvänd korrelation till näringsinnehållet, typ. Har jag hört. Och när det gäller färdigmaten jag köper i matbutiken så är portionerna så  små. När jag är hungrig vill jag ha mycket mat.

Äntligen…

…jag börjar landa. Efter en hektisk vår hade jag ett uppdämt behov av ensamhet och lugn och ro. Senaste veckan har jag ägnat mig åt just det. Eller ja. Fullständigt har jag inte isolerat mig från omvärlden. Det kan jag inte, mitt liv tillåter inte det.

Men jag har varit hemma så mycket jag kunnat. Tagit det lugnt. Ägnat mig åt mig själv. Kollat på tv, spelat lite datorspel, släktforskat. Och nu känner jag att jag börjar landa. Äntligen.

Energin börjar återvända. Åtminstone till viss del. På tiden. Jag har saker som måste göras och som inte kan skjutas upp. Nu får jag sätta igång.

Hektiskt

Som jag skrev i mitt förra inlägg har det varit hektiskt på sistone. De två senaste veckorna. Sällsynt hektiskt. Ok, hela våren har varit stressig. Men de senaste två veckorna har varit extrema.

Hektiskt i min värld betyder mycket föreningsarbete. Möten, givetvis.  Men inte bara möten – förra torsdagen köpte vi och planterade sommarblommor till gården. Tog en hel dag att handla, släpa fram alla urnor och plantera. Flera grannar hjälptes åt.  När jag kom hem vid halvniotiden på kvällen var jag halvdöd men nöjd.

Har fått göra en del kompletteringar i efterhand. Jorden tog liksom slut. En granne åkte och köpte mer för några dagar sedan. Blommorna tog också slut. Jag fick lite fler av syrran i onsdags. Har ägnat en del tid den här veckan åt att fylla på jord och plantera. Nästa vecka ska jag fixa ytterligare några blommor. Sen får det vara bra.

Inköp på IT-området har också stått på agendan. Eller ja. Hittills har vi bara kollat exakt vad vi ska köpa. Vi har ju en budget. Ett maxbelopp. Och en inköpslista. Och kravet att köpa grejer som funkar. Det vi sysslat med nu är att få de tre faktorerna att gå ihop. Då är det bra att ha med sig en kille som är en hejare på tekniken.

Nu är det mer möten på gång. I går – det är över midnatt – blev det en heldag. I dag väntar en halvdag. Och på söndag ska jag stå framför massa människor och prata. Ska presentera en grupp jag arbetar med. Företrädesvis så kort tid som möjligt. Scenskräck.

Nästa vecka är det dags för IT-inköpen. Och de sista sommarblommorna. Sedan återgår mitt liv till en mer normal hastighet. Då ska jag ägna mig åt mig. Och så ska jag jobba.

Det är i alla fall planen.