Nyklippt och en dos av döden
Ok. Så här kort hår har jag inte haft sedan jag var barn. Syrran klippte mig i lördags när jag var på Styrsö. Mitt hår var långt och superslitet, jag var urless på eländet och sa åt syrran att klippa MYCKET. Det gjorde hon. Det mesta av det som jag tidigare färgat försvann och nu ser jag verkligen hur gråhårig jag blivit. Men jag vill inte färga, mitt hår blir slitet och risigt och allmänt bläää. Nackdelen med tunt, mjukt hår, det tål inte mycket.
Dessutom är jag mer än en smula skeptisk till hur bra de där hårfärgerna är för miljön. Och för mig. Känner hur kontaktallergin bryter ut bara jag tittar på förpackningen.
På vägen hem smet jag in på Västra begravningsplatsen i Majorna. Temat för veckans Fotosöndag var oändlighet. Mer oändligt än döden blir det knappast. Det är spännande att fotografera gravstenar. Dessutom gillar jag begravningsplatser.
Sommarbad i skärgården
Jag har badat. I havet. Och jag har lärt mig flyta.
Normalt tillhör jag dem som inte hoppar i vattnet allt för gärna. Simmar uselt. Några simtag och jag sjunker som en sten. När jag gick i simskola på lågstadiet fuskade jag mig till godkänt på 25 meter. Stötte fötterna i bassängens botten. Simfröknarna måste ha varit blinda.
För den som inte kan simma är havet farligt. Särskilt i Göteborgs skärgård. Få långgrunda sandstränder. I allmänhet frekventerade av barnfamiljer. Gott om klippor med bråddjupt vatten. Och alla jag känner föredrar klipporna. Jag också. Där slipper man ungarna.
Haken med klipporna är att jag ofta inte vågar bada på klipporna. Säga vad man vill om mitt liv men drunkningsdöden är inte ett alternativ.
Men. I förrgår var syrran och jag ute på långpromenad på Styrsö. Klättrade i bergen. Länge. Svettigt. Fick vattnet att framstå som allt mer lockande. Och baddräkterna hade vi ju med oss. Vi började leta efter ett ställe där jag kunde gå i utan att slå ihjäl mig. Företrädesvis utan att drunkna också. Ett ställe med grunt vatten. Och vi hittade ett.
Några minuter senare var vi i vattnet. Härligt. Särskilt när jag upptäckte att jag kan flyta. Om jag ligger alldeles stilla i vattnet. Inte fäktar med armarna i halv panik. Då flyter jag. Fantastiskt.
Snart ska jag bada igen.
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, bad, simma, simskola, hav, göteborg, skärgården
Varmt, varmt, varmt
I dag kom värmen. Eller nej. Varmt var det redan i går eftermiddag. Varmt och fuktigt. Men molnigt. I dag sken solen. Det blev väldigt varmt. Fick mig att längta till trädgården på Styrsö. Någonstans i skuggan i trädgården på Styrsö. Underbara tanke.
Varma eftermiddagar är mitt vardagsrum inte en hit. Tyvärr är det där datorn står. Den stationära datorn. Men numera är jag begåvad med laptop. Kan ta med mig internet ut på gården. Underbara tanke.
Fast i dag blev det inget med den saken. Upp tidigt för ett par timmars flit framför datorn. Därpå ett två-och-en-halv-timmes-möte på eftermiddagen. En stunds vila när jag kom hem. Sen var jag tvungen att gå och storhandla. Tomt i kylskåp och skafferi. Disk efter det. En sen middag och en dos True Blood på SVT Play. Och så en timme arbetande framför datorn. Och sedär! klockan var midnatt.
Så tillbringade jag den första riktigt varma dagen i år.
Läs även andra bloggares åsikter om vår, väder, värme, fuktighet, inomhus, datorer
Fåren i Brännholmsviken
Efter tre dagars slappande på Styrsö kände syrran och jag ett visst behov av att röra på oss. Så vi tog en promenad. Tvärs över ön. Till Brännholmsviken.
Brännholmsviken ligger på den obebodda delen av Styrsö, bortom Södra skärgårdens enda skog. I Brännholmsviken finns Vikingakyrkogården. Som är från 1500-talet. Några gravar ser man inte. Bara rester av kyrkogårdsmuren. Iallafall ovan jord. Vad som finns under jord vet jag inte.
I Brännholmsviken finns också husruiner. Ja, hus är att överdriva. Det är rester från enkla säsongsbostäder som fiskarna byggde under sillfiskeperioderna. Ser inte ut som ruiner. Mest en hög stenar.
Och får. Levande lösgående får. Upptäckte vi när vi promenerade längs stranden. Jag fotograferade, givetvis. Och fåren blev intresserade. Först kom en fram för att kolla. Och nosa. Sedan en till. Och sedan hela flocken.
När syrran och jag promenerade vidare hängde fåren efter. Hela bandet. Jag började tro att vi skulle få sällskap ända hem till huset. Men de ledsnade på att förfölja oss efter en stund. Ville kanske inte lämna reviret. Eller så visste de att de ändå skulle stöta på stängsel en bit längre bort.
Det är för övrigt inte helt ovanligt att man snubblar på får på öarna. Första gången jag gjorde det blev jag mycket förvånad. Jag är stadsbarn. Men man vänjer sig. Även vid får. De är faktiskt riktigt söta.
Några dagar på Styrsö
Har varit hos storasyrran på Styrsö några dagar. Större delen av tiden gick åt att inte göra särskilt mycket alls. Umgicks med syrran. Läste. Såg på brittiska tv-deckare. Åt massa god mat. Och efterrätter. Syrran lärde mig göra smulpaj på björnbär. Det var inte så svårt som jag trodde. Faktiskt.
Givetvis släpade jag med mig laptopen. Och modemet. Jag är numera lycklig innehavare av mobilt bredband. Och bara så ni vet: uppkopplingen på Styrsö levde inte upp till vad 3 utlovar på sin hemsida. Segt är bara förnamnet. Särskilt i vissa delar av huset. Bäst fungerade det på övervåningen och i trädgården. Men vad sjutton. Jag hade i allafall en internetanslutning.
Som tack för den underbara maten syrran lagade åt mig gjorde jag lite nytta också. Tvättade och oljade in altanen. Och klippte gräset. Inte så jobbigt som det låter. Inte jobbigt alls, när jag tänker efter. Antingen har jag blivit mycket starkare under sommaren (vilket inte verkar särskilt troligt) eller så är augustigräs väldigt lättklippt.
Jo, fotograferade gjorde jag också. Fotona i det här inlägget är på dahlior. Vet inte om ni räknat ut det än men jag är väldigt förtjust i dahlior.
Ösregn
15 grader och ösregn. Jag sitter framför datorn och myser. Annat var det förra veckan. Varmt, fuktigt och soligt. Jag svär, efter några dagar kändes det som om solen var ute efter mig personligen. Det var hemskt.
Men nu är ordningen återställd. Vädret är uselt. Och jag trivs. Jag kan igen. Jag kan andas igen.
Men för er som längtar efter högsommarvärme publicerar jag några sommarbilder, tagna i syrrans trädgård.
Årets första höststorm
Förutseende människor kollar väderleksrapporterna innan de åker ut till skärgården. Inte jag. Jag nöjer mig med att kolla upp på himlen. I torsdags förmiddag var det halvklart. Skulle säkert klarna upp, tänkte jag. Blåsten ignorerade jag. Jag hade ju skaffat kattvakt. Naturligtvis blir det fint väder när jag skaffat kattvakt.
På Saltholmen, i väntan på Styrsöbåten, förutspådde en herre att det skulle regna hela dagen. Jag ignorerade honom också.
Precis när mamma och jag klivit på båten öppnade himlen sig. Skyfall. Jag tänkte optimistiskt: det drar förbi. Snart kommer solen.
Det gjorde den inte. Regnet avtog visserligen strax efter att mamma och jag kommit fram till syrrans hus. Men solen höll sig borta. Och blåsten tilltog bara mer och mer. Kändes som årets första höststorm. I juli.
Inte för att det gjorde något. Jag ägnade dagen åt att slappa. Pratade med syrran och mamma. Läste. Smaskade i mig den underbart goda middag och de lika underbart goda kakor syrran gjort. På kvällen, när mamma åkt, såg vi på Poirot. Innan jag somnade låg jag och lyssnade på blåsten. Det var mysigt.
Dagen därpå gick i samma stil. Vädret var fortsatt uselt (läs: Väldigt Blåsigt) och jag höll mig inomhus. Läste och åt kakor och åt middag och umgicks med syrran. Underbart slappt.
När jag på fredagskvällen tog halvsex-båten tillbaka till stan tänkte jag att det var lite synd att jag inte kunnat vara ute i trädgården eller promenera. Men ändå inte. För det hade varit så rogivande att bara vara inne i syrrans hus och göra ingenting och lyssna på blåsten i ett par dagar.